𝐡𝐚𝐧 ᵈᵃⁿᵗᵉ ˡⁱⁿᵈʰᵉ

ʜᴀɴ 𝘵𝘪𝘵𝘵𝘢𝘳 𝘱𝘢̊ 𝘮𝘪𝘨

Kʟᴀʀᴀ♐︎

𝗙𝗼̈𝗿𝘀𝘁𝗮 𝗴𝗮̊𝗻𝗴𝗲𝗻 i skolan. På flera veckor. Jag har ändå saknat de. Att gå in i skolan var något helt annat. Vi skulle snacka om rykten idag i aulan. Alla skulle lyssna, så jag var tvungen att komma idag. Mamma tyckte de va viktigt också.

"Klara?"
Jag kollar upp från där jag står och väntar på Saga och Vilma.

"Noel. Hej."
Säger jag försiktigt. Han ler mot mig och drar in mig i hans famn. Jag smälter i kramen. Jag har saknat Noel. Noel är en sån fin kille. Men ingen jag skulle kunna bli tillsammans med. Jag önskar typ att Vilma skulle vilja de. Hon förtjänar en sån kille.

"Jag har saknat dig."
Säger han när vi släppt kramen. Jag lägger ner min mobil i bakfickan och ler mot honom.

"Och jag dig."
Han kollar bakom sig. Jag kollar åt vänster och ser Saga och Vilma komma mot oss. Bakom Noel ser jag Axel stå och vänta på honom.

"Hur mår du?"
Frågar han. Saga och Vilma står och kollar på oss. Jag tittar snabbt mot dom och ler försiktigt. Jag mimar att jag kommer snart och de nickar.

"Jag mår helt okej. Du?"

"De är lugnt. Jag har velat skriva till dig. Men jag har inte vågat. Förlåt."
Säger han och tar tag i min vänstra hand.

"De är lugnt Noel. Jag hade inte tänkt ens att du skulle skriva till mig. Men de är fint att du bryr dig. Men jag måste dra mina vänner väntar på mig."
Säger jag och kollar mot Saga och Vilma som står otåligt och väntar på mig. Jag kollar på Noel igen och han nickar.

"Vi syns väl?"
Säger han och släpper min hand. Jag nickar mot honom och springer mot Saga och Vilma.

༺༻

"Va i helvetet vad dedär Klara?"
Frågar Vilma mig när vi går mot aulan. Jag kollar på henne snabbt innan jag kollar rakt fram igen.

"De va Noel."

"Nej vad de? De såg vi inte."
Skrattar Saga och tar tag i min hand.

"Men jag känner honom genom Dante. Och vi är fortfarande vänner och inget annat jag skulle aldrig kunna bli tillsammans med honom."
Säger jag och lägger mitt hår bakom öronen.

"De såg ut som att ni var något annat iallafall."
Säger Vilma. Jag skakar på huvudet och skrattar.

"Jag vill hellre att ni ska bli tillsammans. Du förtjänar en sån kille Vilma."
Säger jag och puttar till Vilma på axeln.
Jag hör Saga börja fnissa och Vilma blir helt röd i ansiktet. Och slår till mot löst på armen och jag börjar skratta.

"Lägg av."
Säger hon och lägger sina händer över ansiktet. Jag och Saga går hela vägen till aulan och skrattar. Och säger Vilma är kär. Vilma är kär.

༺༻

"William säger att de finns plats vid dom. Ska vi sätta oss där?"
Frågar Saga oss när vi kommit fram till aulan. Jag kollar på Vilma som redan tittar på mig.

"Asså för mig spelar de ingen roll."
Säger Vilma och jag nickar.

"De kan vi väl."
Säger jag och Saga nickar och skriver till William att vi kommer. Vilma öppnar dörren och vi går in. Saga går först och vi följer efter henne.

"Tjo syrran."
Säger Linus och kramar om mig. Saga sitter på andra sidan av Linus. Eller ja bredvid William. Jag och Vilma sitter bredvid varann och jag sitter emellan Linus och Vilma.

"Tja."
Säger jag och lägger mitt huvud på hans axeln. Vi sitter och väntar på att de ska börja och jag hör fler och fler människor komma in i aulan. Jag ser fyra huvuden framför mig som jag känner igen.
Axel, Ludwig, Noel och Dante. Linus börjar snacka med William och jag vet att Dante hör att Linus sitter bakom honom.

"Klara? Ska du hem sen?"
Frågar Linus mig. Jag kollar upp från min mobil och ser att Dante har vänt sig om. Han darrar på läppen när han ser på mig. Jag ler snett mot honom innan jag vänder mig mot Linus.

"Vet inte. Kanske?"
Linus nickar och går tillbaka till att snacka med William. Jag vänder upp blicken igen och Dante kollar på mig fortfarande. Jag vinkar lite diskret och han börjar le. Han vinkar tillbaka och vänder sig om igen.

—
Jag 10:31
Jag har läst vad du skrev. De var fint<3

Dante Lindhe 10:32
Jag älskar dig
—