Vampyrernas återkommst

Kapitel 2 En dag ute i snön

Det var en helt vanlig vinter kväll i slutet av november. Det snöade utomhus, och inne i slottet satt kungafamiljen samlad i sällskapsrummet. Elwira löste korsord, Marissa läste en bok. Den älsta medlemmen i familjen Viola satt och stickade och Ronja, Rosella och Wilhelm spelade kort. En brasa sprakade hemtrevligt i öppna spisen och stämningen i rummet var lugn och fridfull.

-Oj vad det snöar. Sa Viola.

Elwira tittade up från sitt korsord.

-Ja, oj. Sa hon.

-Det är rena snöstormen där ute. Sa Wilhelm. 

-Ja. Sa Ronja och Rosella med en mun. 

-Marissa har du sätt vad det snöar? Sa Elwira.

Marissa tittade upp från sin bok. 

-Oj. Sa hon. 

-Vad är klockan? Undrade Ronja. 

-Hon är halv tio. Svarade Elwira.

-Dags att gå och lägga sig. Sa Marissa och gäspade. 

-Det är lika bra vi går och lägger oss allihop. Sa Viola.

Dem andra höll med och på slaget tio låg alla i sina sängar. Ronja, Rosella och Viola somnade nästan på en gång. Elwira och Wilhelm somnade efter någon minut. Men Marissa låg vaken, hon kunde inte somna. Hon hade en obehaglig känsla av att någonting dåligt var på väg att hända. 

Marissa vaknade tidigt morgonen där på. Redan klockan sex. Hon satte sig upp och gnuggade sömnen ur ögonen. Hon klev ur sängen och drog upp rullgardinen och tittade ut. Det var fortfarande mörkt men det hade slutat snöa och över allting låg ett tjock snötäcke. Det såg ut att bli en härlig dag och Marissa fick lust att gå ut. Hon drog av sig nattlinet och tog på sig en varm klänning. Sedan flätade hon håret i två flätor. På väg ner till frukosten såg Marissa Elwira som kom ut från sitt och Wilhelms sovrum.

-God morgon mamma. Sa hon.

-God morgon Marissa. Sa Elwira och gäspade.

När dem kom ner till matsalen satte dem sig vid bordet och efter en stund var hela kungafamiljen där, alla utom Viola som brukar äta frukost på rummet. Efter frukosten klädde dem sig varmt och gick sedan ut i snön. Wilhelm tittade dock på Elwira och Marissa som inte hade så mycket till ytterkläder på sig. Han frös bara av att titta på dem.

-Hur kan ni gå ut utan ytterkläder på er, mitt i vintern? Fryser inte ni? Frågade han.

-Nej, inte alls. Svarade Elwira.

-Lite snö har väl aldrig stört mig. Sa Marissa.

-Men hur kan ni inte frysa? Jag fryser bara jag tittar på er. 

-Det är vår is magi vet du. Sa Elwira. Vi är väldigt kyltåliga, så vi fryser inte så lätt.

Marissa svarade inte hon hade just lagt sig i snön och höll på att göra en snöängel. Ronja och Rosella var en liten bit bort och höll på att bygga en snögubbe.

-De må kanske var barnsligt, men det är så kul. Sa Marissa. Jag älskar snö.

-Ja, och man blir aldrig för gammal för att vara barnslig. Sa Elwira och la sig i snön och gjorde en snöängel hon också. Wilhelm skrattade åt henne.

-Du har helt rätt älskling. Sa han.

Dem var ute hela förmiddagen och kom inte in förens det blev dags att äta lunch. Nu var även Viola med vid bordet.

-Vad har ni gjort under förmiddagen då? Frågade hon.

-Vi har varit ute i snön. Svarade Marissa. Det var jätte kul. 

Efter lunchen satt Elwira och Wilhelm och spelade schack. Marissa hade kungliga plikter att göra och Ronja och Rosella gick ut och fortsatte med snögubben. Efter en stund började Ronja oroligt se sig omkring med jämna mellanrum. Tillslut kunde Rosella inte undgå att läga märke till det.

-Ronja vad är det? Varför ser du dig om hela tiden. Frågade hon.

-Jag känner mig iakttagen. Svarade Ronja.

-Men det är bara du och jag här. Sa Rosella.

-Där har du fel. Sa plötsligt en främmande kvinnoröst.