Vampyrernas återkommst

Kapitel 5 Duellen

Det var tidig morgon. Marissa var redan uppstigen, trots att klockan bara var halv sex. Hon mötte Elsa i korridoren.

-Godmorgn ers höghet. Sa Elsa och neg. Vad ni är tidigt uppe.

-Godmorgon. Ja, jag har mycket att göra idag, så stör mig hälst inte. Sa Marissa.

-Okej. Ska jag tala om det för de andra? Sa Elsa.

-Ja tack. Sa Marissa och log. Elsa neg och dem skilldes åt. Marissa fortsatte ner till matsalen. Där träffade hon kokerskan.

-Godmorgon ers höghet. Sovit gott? Sa hon.

-Jaadå. Svarade Marissa.

-Ni skulle träffa Drottning Nebula sedan va? Frågade kokerskan.

-Ja. Men det behöver Nelly inte tala om för någon. Svarade Marissa.

-Som ni vill, ers höghet. Sa Nelly, neg och gick in i köket igen. Hon kom ut efter en stund med en bricka i händerna. Hon ställde ner en tekopp på bordet framför Marissa och hällde upp teet.

En timme senare befann sig Marissa i Mörka skogen. Hon såg sig omkring. Skogen runt om kring henne var mörk och tyst och snön låg som ett tjockt täcke över allting. Hon undrade vart Drottning Nebula var. Hon borde komma snart, och en liten stund senare dök hon upp.

-Drottning Marissa. Sa hon. Så ni antog utmaningen.

-Ja. Svarade Marissa bestämt. Hon tittade på Nebula. Hon hade mörkbrunt nästan svart hår och lila råsa ögon. Hennes klänning var mästadels svart förutom överdelen som var röd. Skorna var också svarta.

-Låt oss inte vänta längre. Låt duellen börja. Sa Nebula och sköt iväg ett magiskt skott mot Marissa. Men Marissa undvek skottet och sköt sedan själv iväg ett skott mot Nebula. Nebula hoppade åt sidan och skottet träffade ett träd. Tillslut lyckades Marissa få in en träff på Nebula. Hon flög bakåt en liten bit.

-Du är mäktig Marissa. Det måste jag erkänna.

-Ja. Jag är ju drottning av Paladia. Sa Marissa. Ingen i riket är starkare än mig. Förutom möjligtvis min mor då. Nebula sköt iväg ett skott och träffade, Marissa flög bakåt en bit.

-Du är ganska mäktig själv. Sa hon.

Nebula log elakt.

-Jag vet. Sa hon.

Sedan sköt hon igen, denna gång undvek Marissa skottet och sköt själv iväg ett skott, och så fortsatte det de närmaste 10 minutrarna. Så fick Nebula in en riktigt bra träff på Marissa. Hon flög genom luften och landade i en snödriva med huvudet före. Nebula skrattade elakt, samtidigt som Marissa kravlade ut ur snödrivan. Hon reste sig och skakade bort snön.

-Snygg träff. Men det krävs mer än lite snö för att vinna över mig.

Nebula ryckte till. Hon trodde inte att Marissa skulle resa sig så fort efter den smällen. Marissa flög upp i luften och sköt mot Nebula. Magin kom som en vinter storm mot Nebula som inte hann flytta på sig. Hon huttrade. Marissa använde då sin magi och sköt på Nebulas fötter och dem frös till is.

-Va! Nej! Utropade Nebula och försökte få bort isen. Men hur hon än försökte kunde hon inte få bort den. Isen tyngde ner henne och hon började långsamt falla ner mot marken. Hon lande i en stor hög med snö. På grund av isen hon hade på fötterna hamnade hon upprätt i snödrivan. Marissa landade framför henne. Nebula huttrade.

-Oj, tycker du det är kallt. Sa Marissa retsamt. Nebula stirrade ilsket på henne. Hon var stelfrusen. Det ända hon kunde röra på var ögonen.

-Vi kan nog säga att jag vann duellen. Sa Marissa och försvann i ett moln av snö.