Vampyrernas återkommst

Kapitel 10 Nebulas Hämnd

Dem hade tänt den stora julgranen på torget och stod och tittade på den, utan att veta om att det fanns några där i närheten som observerade dem och som inte var där för att titta på granen. Folket och kungafamiljen anade ingenting. Helt plötsligt träffades Drottning Marissa av ett magiskt skott och flög en liten bit åt höger. Hon satte sig upp och såg sig förvirrat omkring. Hennes liv vakter hjälpte henne upp.

-Gick det bra, ers höghet? Frågade den ena av dem.

-Ja. Jag är lite förvirrad bara. Svarade Marissa.

Så kom det ett skott till mott Marissa.

-Mamma se upp. Skrek Ronja. 

Marissa vände sig kvickt om och drog upp en magisk sköld.

-Vem vågar attackera mig?! Sa hon ilsket.

Ett högt och elakt skratt hördes.

-AHA HA HA HA HA HA HA!

-NEBULA!

-Ha ha ha ha. Överraskad? Sa Nebula.

-Nebula. Morrade Marissa. Du kommer få ångra att du attackerade mig.

-HA! Du tror det va. Sa Nebula. Jag är Vampyrdrottning Nebula, dotter till före detta vampyrdrottning Valkyria Vampower. 

-Valkyria! Utbrast Ronja och Rosella.

-Ni kommer ihåg henne va, Paladia. Sa Nebula.

-Henne kan man inte glömma. Sa Elwira.

-Drottning Marissa! Sa Nebula. Det är dig jag är ute efter. Tvinga mig inte att komma och hämta dig. För då blir det synd om dig!

-Du rör inte vår drottning! Sa en av Marissas livvakter och folket stämde in och började föra oväsen.

-TYSTNAD! Skrek Marissa och det blev knäpptyst. Sedan innan någon hann hindra henne flög hon upp till Nebula.

-Nå. Sa hon. Vad vill du?

-Det borde du veta. Sa Nebula. Marissa tittade oförstående på henne.

-Du vet mycket väl vad du har gjort mot min mor, och du vet mycket väl att det är därför jag är här. Fortsatte Nebula. Jag är här för att hämnas min mors död! Marissa tittade på henne med skräck i blicken.

-Nu ska du få betala dyrt för att du dödade min mor! Sa Nebula med ilsken och hotfull röst. Sedan skött hon ett magiskt skott mot Marissa. Nere på marken stod folket och tittade skräckslagna på. Elwira hade hjärtat i halsgroppen. Det gick knappt att se vad som försegick där uppe i luften på grund av mörkret. Så plötsligt hördes ett skrik och en kraftig smäll som fick alla att rycka till. Det ända som syntes där uppe var ett stort moln av mörk magi. Men så fick dem syn på något som gjorde dem kalla av skräck. Drottning Marissa föll snabbt mot marken.

-Oh hjälp, oh hjälp. Sa Elsa. Nu kommer hon slå ihjäl sig.

Men Elwira var snabb. Hon skött och lyckades fånga Marissa med en magisk stråle och förde den sedan försiktigt neråt och la Marissa på marken. Ronja och Rosella sprang genast fram till henne. Dem satte sig på knä bredvid henne.

-Mamma! Sa Ronja och skakade henne. Mamma!

Elwira satte sig på huk och tittade på Marissa. Marissa låg alldeles orörlig på marken med slutna ögon. Ronja och Rosella fick tårar i ögonen. Elwira ställde sig upp och tittade på Nebula.

-Nu är du nöjd va. Ropade hon ilsket.

-Ja! Nu har jag fått min hämnd. Sa Nebula. Och förresten så kan ni säga farväl till eran drottning. Det är slut med henne.

-NEJ! Skrek Ronja förskräckt.

-Åjo. Sa Nebula. Så skrattade hon elakt och försvann i mörkret.

-Mormor, är mamma...? Frågade Ronja.

Elwira satte sig ner på knä och tittade på Marissa.

-Det ser inte bättre ut. Sa hon.