Vampyrernas återkommst

Kapitel 7 Nebula och kylan

-Drottning Nebula! Ers höget! Var är ni! Oh, Caleb vi måste hitta henne.

-Ta det lungt Lillyan. Vi kommer hitta henne. Sa Caleb.

-Men Caleb, vi har letat i flera timmar och inte sett ett enda spår av henne. Sa Lillyan.

-Ta det lugnt Lillyan. Nebula är stark och fullt kapabel till att ta hand om sig själv. Sa Caleb.

-Jag vet. Sa Lillyan. Det är bara det att vi redan förlorat en drottning en gång, jag vill inte att det ska hända igen.

-Jag förstår det. Sa Caleb.

Dem stannade och såg sig noga omkring. Dem hade flugit ganska fort den senaste timmen och inte sett sig så noga omkring. De började gå och kom tillslut ut i en glänta där det fanns spår av strid.

-Lillyan, titta. Sa Caleb och pekade på marken. Fotspår.

-Då kan vi inte vara långt från platsen där duellen var. Sa Lillyan, och hon hade alldeles rätt för en bit längre fram fanns tydliga spår av strid i snön.

-Det måste vara här duellen var. Sa Caleb.

-Ja, titta! Sa Lillyan och pekade på en snödriva några meter framför dem. På snödrivans top syntes en mörk figur.

-Nebula! Utbrast Caleb. Dem sprang fram till Nebula så fort dem kunde. Men det var inte lätt eftersom Nebula var högst upp på snödrivan. Men dem lyckades ta sig upp tillslut. Lillyan rörde vid henne.

-burr. Hon är iskall.

-Vi måste ta hem henne. Sa Caleb ängsligt.

Dem lyfte upp henne ur snödrivan och satte ner henne på marken.

-Kan ni höra oss? Frågade Lillyan.

Nebula kunde bara röra på ögonen till svar.

-Hon rörde på ögonen. Sa Caleb.

-Det betyder att hon är vid medvetande. Sa Lillyan.

Dem lyfte upp henne igen och flög hem. Väl hemma tände dem en brasa i eldstaden och placerade Nebula framför den och svepte en filt omkring henne. Efter en stund började Nebula tina upp. Isen smälte och droppade ner på golvet och bildade en pöl. När Nebula tinat upp så pass mycket att hon kunde börja röra på kroppen föll hon genast ihop. Lillyan skyndade fram till henne.

-Ers höghet. Sa hon. Är ni okej?

-J..j..ja bb..bb..bb..bara vv..vv..vädigt k..kk kall. Svarade Nebula. Hon frös så hon hackade tänder och hennes hud var vit och läpparna blå av köld.

-Kom. Sa Lillyan. Ett varmt bad kommer göra er gott.

-T..t..tack L..Lillyan. Sa Nebula.

Efter att Nebula fått sitt bad fick hon krypa ner i sängen. Det såg ut som hon tyckte det var skönt att krypa ner under täcket.

-Är ni varmare nu? Frågade Lillyan.

-Ja mycket. Svarade Nebula.

-Hur gick det i duellen?

-Hon vann. Svarade Nebula. Det borde du kunna räkan ut. Annars hade jag inte stått stelfrusen i snödrivan.

Lillyan mumlade något till svar.

-Hon var mäktigare än jag trodde. Sa Nebula.

-Ja med tanke på att.... Började Lillyan.

-Våga inte nämna det. Snäste Nebula.

-Ta det lugnt ers höghet. Sa Lillyan. Vila er nu.

Nebula lugnade ner sig, hon log till och med mot Lillyan, sedan la hon sig ner och slöt ögonen.

-Gå nu, jag vill vila. Sa Hon.

Lillyan neg och gick.