Téo

Kub

Viskningar hördes från de som satt i salen när den anklagade kom fram och satte sig på sin plats inne i rättssalen. Kub satt i sin svarta uniform, som han alltid bar, en uniform lik den som lärarna på Mediams militärskola bar. Han var en framstående magiker vars tid vid skolan hade frambringat framstående krigsmagiker under honom. Domaren kom sedan in i salen och satte sig.

"Tystnad! Jag kräver tystnad i salen," utropade domaren. Salen blev knäpptyst, och man kunde höra sitt eget hjärtslag. Domaren började genast titta igenom sina förberedda dokument innan han sa: "Herr Kub, du har brutit mot en av reglerna när det kommer till magi. Det handlar om att utöva magi i sitt eget hem. Du har jobbat som lärare på militärskolan här i Mediam. Det ser vi alla på din klädsel. Men varför fortsätter du att bära uniformen? Du har sedan en tid tillbaka fått avsäga dig din position på skolan. Har du blivit senil?"

Kub satt helt stilla med sina händer på knäna. Salen väntade ivrigt på vad denna man skulle säga för att försvara sig. Kub tog av sig sina svarta handskar och lade dem på bordet framför honom innan han ställde sig upp.

"Jag erkänner att jag har utövat magi i mitt eget hem. Jag kan inte neka detta," sade Kub och gick fram mot domaren. "Jag har jobbat på Mediams militärskola i väldigt lång tid. Jag kommer inte neka dessa anklagelser. Jag har utövat de magiska konsterna hemma. Men jag hade inget annat val!" fortsatte Kub och vände sig mot publiken, som började oroa sig över hans påståenden.

En person i publiken skrek: "En man som du borde veta bättre än att bryta mot lagen!" Domaren kvävde oväsendet från publiken genom att slå med sin hammare mot bordet.

"Du är inte längre en lärare på Mediams militärskola. Du har ingen anledning att fortsätta studera magi. Varför gjorde du detta?" frågade domaren. Kub vände sig mot domaren igen, och hans färgstarka gröna ögon mötte domarens.

"En sedan länge obotlig sjukdom som alla människor förr eller senare råkar ut för."

"Och vad är denna sjukdom?" avbröt domaren medan han tog upp ett dokument.

"Åldern."

Folk i publiken började genast viska.

"Tystnad i salen! Jag vill inte behöva upprepa mig igen, tystnad!" Domaren slog hårt med hammaren mot bordet. När det väl blev tyst igen i salen fortsatte domaren.

"Att människor åldras är en del av vår natur som människor. Vad har du för rätt att kalla detta en sjukdom? Har du blivit galen?"

"Ryktena om mig är sanna; jag kan inte åldras. Det går inte att gömma längre."

"Denna man har blivit helt galen!" hördes någon ropa ut från publiken.

Kub går och sätter sig ner vid sin plats igen. Han inser snabbt att det är lönlöst att försöka få dem att förstå. Domaren letar bland sina dokument. Han letar efter ett speciellt dokument och tar fram det. Dokumentet är rött, och han håller upp det och tittar på det.

''Det står här att din avsägning från skolan är att du har haft osunda relationer med studenterna. Uppmuntrat till att inte följa order och haft saknad disciplin. Det står att du gick så långt att till och med tvingat en student att ha ett förhållande med dig.''

Kub ställer sig genast upp så stolen ramlar och skriker ut: ''Detta är mig sannerligen den högsta graden av förtal!'' Han slår sina händer mot bordet samtidigt och hela rummet vibrerar. Grön energi samlas runt hans fingertoppar och bordet får en betydligt stor spricka i sig som går ner mot golvet. Publikens oro fyller rummet och några väljer att lämna omedelbart på grund av rädsla för mer magiska utspel.

''Jag har sett nog. Vakter, arrestera honom.'' Vakter stormar in och drar ner Kub på bordet medan de sätter handfängsel på honom. Vakterna drar upp honom och håller hårt om honom framför domaren. Domaren tar fram en lagbok och börjar bläddra. Han läser snabbt, sedan stänger den och ställer sig upp.