Téo

Mot Tvillingstäderna

Téo stod uppe på däcket och lutade sig mot räcket. Han stirrade ner i havet och betraktade vågorna som slog mot skeppet. Vinden blåste i hans hår, men han justerade tillbaka det. Han kände sig väldigt uttråkad. "En spännande resa har väl sina baksidor," tänkte han. Téo tittade bakom sig och såg Gideon komma upp.

Gideon ställde sig bredvid honom med en bok i handen. Det var en av deras morfars böcker. Gideon läste titeln högt från bokens framsida. "Människors historia och andra ting," av Mäster Melker. "Låter intressant, va?" Gideon knuffade till Téo och log lite.

Han bläddrade några sidor och läste ett stycke. "Slättkriget utspelade sig mellan Austeri och Medius över slätterna." "Slätterna - är det ett land?" frågade Téo. Gideon kliade sig på huvudet. "Njaa..." Han bläddrade lite för att se om han kunde hitta något svar. En av Svart rockarna kom hastigt upp på däcket och sprang genast till räcket där de stod. Han böjde sig över räcket och kräktes. Luvan blåste av och ett brunt, tjockt, långt hår avslöjades därunder. Téo tittade närmare och såg att det också var en kvinna. Hon märkte att de tittade på henne. Hon tog fram en torkduk från under hennes stora, svarta rock och torkade munnen. Gideon gick fram och sträckte fram sin hand.

"Vi har nog inte riktigt hälsat på varandra. Jag heter Gideon," sade han. Hon slog bort Gideons hand och fnyser. "Jag tänker inte röra dina smutsiga händer," sade hon och vände ryggen till. Men innan hon gick, sade hon: "Den där boken. Du borde stoppa undan den." Gideon korsade armarna och stirrade på henne medan hon gick ner under däck. Téo undrade verkligen vad det var för slags människor. Det verkade inte finnas någon sorts vett och etikett.

"Oroa dig inte, Téo. Sådana människor brukar få vad de förtjänar förr eller senare," sade han. Han tittade på boken. "Den ser inte speciell ut." Han gav den till Téo. "Kolla om du hittar något intressant i den. Den kanske är mer värd än vad vi tror," sade Gideon. "Jag ska ta ett snack med kaptenen om de här lustiga svartrockarna." Sedan gick han iväg till kaptenens hytt och knackade på dörren.

Medan Gideon pratade med kaptenen bläddrade Téo i boken. Han bläddrade till kapitlet om slätterna och började läsa.

Slätterna ligger norr om Medius. På gränsen går en skog som separerar dem. Detta område kallas Ingenmansland. Här rör sig vättar, djur och monster. När man står på gränsen till slätterna och tittar ut, ser man en tjock dimma med lång, platt mark som leder in i dimman. I dimman hörs viskande röster. Det sägs vara människorna som dog i slättkriget och deras själar har gått vilse. Slätterna har små berg som sticker upp som spetsar. Ingen har lyckats kartlägga slätterna, då dimman gör det enkelt att gå vilse. Det rapporteras också att dimman påverkar sinnet. En del upplever hallucinationer och tappar helt bort sig. Monster större än träd har också rapporterats längre in i slätterna.

Téo läste fascinerad om hur djupgående boken beskrev slätterna. Hans ögon fastnar dock på en mening i texten han läser.

Draken Gon'roth, känd från Slättkriget, verkar vara härskarnas utsedda ledare. Han leder de olika härskarna - ondskefulla varelser som samlar krafter för att attackera länderna. Inte mycket är känt om härskarna förutom att de samarbetar och med hjälp av vättarna, sina underordnade, underminerar ländernas styre.

Vinden får upp fart och blåser till. Bokens sidor bläddrar och stannar på en annan intressant sida. Titeln på kapitlet är "Magiska besvärjelser". Det beskriver människornas vanligaste magi och dess användningsområden.

"Oj då," säger Gideon, som nu verkar stå bredvid och ser vad Téo läser.

Téo hoppar till av att Gideon står bredvid honom utan att han märkte honom. Han nästan tappar boken men lyckas fånga den i ett bra grepp igen.