Téo

Mötet

Möteslokalen var fylld med folk. "Väldigt trångt," tänkte Téo medan han tittade omkring på alla människor som stod och väntade. Ljudet av tjatter från folk som ivrigt väntade fyllde rummet. "Hur lång tid kommer det här ta? Jag är hungrig," frågade Téo. "Det beror på. Sist jag var här tog det inte alls lång tid, men det beror på vad som ska komma överens."

Nea ställde sig på ett bord i mitten av möteslokalen.

"Mina damer och herrar, vår utvalde Henry!"

Folk började applådera och vissla medan en man med svart skägg, brun hatt och läderkappa ställde sig på bordet. Han inväntade att rummet skulle tystna innan han började tala.

"Jag har samlat er alla här idag på grund av problemen som återigen har dykt upp med handelskompanierna. Som ni alla redan vet har vårt gille blivit attackerad av det Gula kompaniet. Ja, ni hörde rätt. En av våra handelsmän blev attackerad och nästintill mördad. Allt detta handlar om de bästa platserna på marknadsgatan, som enligt tradition tillhör oss. Vi som inte tillhör något kompani, vi som inte tillhör de rika handelsmännen. Jag har redan lämnat klagomål till borgmästaren, men de faller på döva öron. Alla vet att han får en summa pengar av kompanierna. Därför kommer jag nu som utvald ledare av gillet utföra en votering om bojkott av att köpa eller sälja från kompanierna."

Lokalen var knäpptyst, men en i massan ropade ut.

"Vi har inte råd att köpa från någon annan. De har monopoliserat hela marknaden!"

"Jag vet, det är sant, min gode herre. Men hur kan vi som har svurit eden att beskydda varandras handel på marknadsgatan här i tvillingstäderna tillåta dessa brott mot oss? Kompanierna har ingen rätt att försöka mota bort oss."

Henry slutade genast tala då ett massa oljud hördes utanför lokalen. Dörren sparkades in och flera soldater syntes. Soldater med spetsiga hjälmar iklädda gult rusade in och omringade folkmassan. Spjuten riktades rakt mot deras kroppar medan de alla stod och stirrade. En man iklädd fina gula tygkläder kom sakta in i lokalen. Han hade en självbelåten min och stannade framför Henry på bordet.

"Vad ska detta betyda, Léo av Céon? Förklarar du krig mot oss lägre handelsmän?" utbrast Henry, som såg helt chockad ut över det hela.

Léo tittade på sin hand, obrydd. Den var full med silver- och guldringar.

"Njeaaaa... Jag hörde från en liten råtta. En råtta viskade i mitt lilla öra att det fanns en hel del folk här som hade problem med min familj. Vi kan inte ha för många råttor i den här staden."

Tumult började utbryta, och några av gillets handelsmän drog sina svärd mot spjuten. Téo tittade på Gideon, som såg helt förskräckt ut.

"Säg åt dina män att lägga ner sina vapen, Henry! Annars sprättar jag ditt lilla följe här som fiskar. Skynda dig, be dem lägga ner sina vapen."

Henry sa inget utan drog fram en dolk. En orolig stämning bröt ut där handelsmännen utan vapen började be soldaterna om nåd och att bli utsläppta. Gideon och Téo trycktes mot väggen medan folk försökte ta sig fram.

"Nå, Henry, vad är ditt val? Död eller underkastelse? Om du underkastar dig mig, ska jag se till att ni inte blir mosade som de små myror ni är."

Männen med svärd gick mot soldaterna och började fäktas. Soldaterna tryckte framåt med spjuten, och flera i folkmassan blev spetsade. Alla tryckte sig bakåt, och Gideon behövde skydda Téo från att bli klämd. Gideon höll sin kropp framför Téo medan han tryckte mot folket som var i panik. Henry hoppade av bordet och försökte hugga efter soldaterna. Soldaterna högg tillbaka, och fler föll till golvet. Flera oskyldiga låg på marken i blod. Soldaterna fortsatte hugga efter männen med svärd, som drog sig tillbaka in i folkmassan och försvann. Soldaterna fortsatte att hugga framåt, och de som knuffades framåt blev genast spetsade på spjuten. Téo och Gideon blev helt ihopklämda, och Téo kände hur luften trycktes ur honom.

Léo drog sitt svärd och skrek ut, "Jag behöver inte döda fler, Henry! Låt mig avsluta ditt patetiska liv. Dra fram honom åt mig, så skonar jag era liv!"

En soldat nära bordet föll till golvet i smärtor. Nea låg under bordet med en vass kniv; hon hade stuckit soldaten i benet. Henry föll på honom och stack honom i strupen. Soldaten sprattlade efter luft medan en blodpöl formades runt hans hals. Soldaterna började genast storma bordet medan Léo skrek, "Ta honom! Ta honom!"

Ett hål i formationen vid dörren gjorde att folkmassan pressade sig ut. Flera soldater ramlade omkull och fick sina spjut nertrampade. Männen med svärden högg hejvilt och stack ner soldaterna. Gideon drog med sig Téo i riktning mot utgången, och alla sprang åt olika håll ute på gatan. Det var kväll, och ett lätt mörker låg vid gatans hörn. Gideon och Téo sprang för sina liv ner mot hamnen.

Léo kom ut, helt svettig och blodig.

"Kom tillbaka, era svin! Jag ska döda er alla! Ni kan inte gömma er från mig!" skrek han medan de alla skingrade sig åt olika håll på gatan.