Téo

Tvillingstäderna

"Téo! Téo!" Han stod utanför rummet, full av skräck. Han ville bara gråta men kunde knappt röra sig. Sara och Reona går hastigt förbi med kvinnan. Hon höll sitt huvud ner mot golvet med tygerna på huvudet. Gideon tittar ilsket på dem och låter dem inte smita förbi så enkelt.

"Vad har ni gjort med min bror!? Han är helt stel av rädsla. Han har inte sagt ett enda ord sedan han kom ur det där rummet. Ni väckte hela skeppet med det där förfärande dunklet! Kaptenen började till och med undra om han var tvungen att gripa in. Nu får ni förklara vilka ni är! Annars kommer jag anmäla er till närmaste stadsvakt i Tvillingstäderna!"

Reona fortsatte upp med kvinnan. Sara vände sig om och gick fram till Gideon. "Vi tillhör Ljusskenet under kungen av Medius." Hon tar en snabb blick mot Téo innan hon fortsätter. "Han kommer klara sig." Gideon pressar sina händer till knytnävar och tar några snabba steg fram, tar tag i Sara om kragarna, drar henne närmare och stirrar in i hennes blå ögon. "Jag ska nog ta reda på vad som hände med honom där inne. Om jag får nys om att ni ens rört honom så ska du se till att akta dig," röt Gideon. Han hade aldrig sett Gideon så här arg förut.

"Bort med tassarna innan jag slänger dig från skeppet. Då får du simma i hamn, det ska jag se till med kaptenen. Och du kan glömma att anmäla oss. Vi lyder under kungens order i Medius. De skulle bara skratta åt dig om du försökte." Reona steg ner från trappan. "Du borde nog lyssna på henne. Hon brukar hålla sitt ord." Sara log lätt mot Gideon. "Du borde inte bråka med en organisation som faller under kungen av Medius. Ni vill väl inte bli klassade som kriminella i länderna. Eller ni kanske föredrar att bo i vildmarken?" Sara tog enkelt bort Gideons grepp då han släppte henne. Hon försvann sedan hastigt upp med Reona. Gideon vände sig om och kramade om Téo.

"Téo, när jag insåg att du var i rummet så försökte jag verkligen öppna dörren men den var helt fast. Kaptenen kom sedan ner och bad mig att låta bli. Jag är ledsen, Téo. Jag ska aldrig låta något sånt här hända igen." Gideon kramade honom hårt. Téo stod bara stilla, helt förskräckt. Han ville helst glömma vad som hade hänt i det rummet den natten. Han kände sig hemskt trött. Han hade helt tappat tidsuppfattningen. Det hade känts som om han varit inlåst i rummet i flera dagar.

Efter att ha samlat sig nere i sovhytten tog de sig upp på däck. Solen gick upp över horisonten och skeppsmännen sprang som vanligt omkring och såg till att skeppet hölls i rätt skick för att hålla hastigheten. Gideon och Téo ställde sig på babordssidan. "Kolla, Téo. Vi är snart framme!" Han pekade mot en stad i horisonten som började växa sig allt större ju närmare de kom. Téo stod och stirrade medan de kom närmare. Ett handelsskepp gled sakta förbi dem och Téo såg hur en liten pojke på skeppet vinkade till dem ivrigt. Han vinkade tillbaka och kollade på flaggan. vita stjärnor på en blå bakgrund. Det var Austeris flagga, landet där Téo kom ifrån.

Staden såg gigantisk ut och detaljerna blev bara fler och fler ju närmare de kom. Husen var stora och gjorda av fin sten, tätt bebyggda med trädetaljer. Flera bryggor, stora och små, låg fulla med skepp. Två torn stod på vardera sida av hamnen med röda flaggor på toppen. En fin vit sten väg gick emellan tornen och visade var hamnen slutade och staden började. Vägen utanför hamnen var stor och fylld med folk som gick förbi. Hästar och vagnar med tunnor och lådor åkte till och från olika bryggor. Flera fiskare stod och försökte få napp från bryggorna.

Skeppet gled in på en plats längst ut på närmsta lediga brygga. Skeppsmännen började genast avlasta gods vid hamnen. Réona och Sara gick av först av alla och båda höll i kvinnan medan de försvann in i staden. Vid varje brygga stod en man som såg till att skeppen betalade för sina platser. Téo och Gideon tog sig ner till bryggan och kaptenen följde efter. Efter att ha diskuterat hur de skulle transportera varorna, tog sig Gideon och Téo in i staden. Gideon ville visa upp marknaden som staden var mest känd för: den stora marknadsgatan.

Bredvid hamnen, över den stora gatan, hittade de marknadsgatan. Den var fylld med folk och olika marknadsstånd. De olika handelsmännen ropade ut sina priser på allt från frukter, tyger, kryddor, gamla som nya lerkrukor, ja, till och med tavlor från konstnärer. Téo hade aldrig sett så många personer på samma plats i hela sitt liv. Han kände en obehaglig känsla i magen, som om allt kändes onaturligt på något sätt. De gick runt och tittade på alla de olika varorna som fanns.

"Gideon! Gideon!" En kvinna stod och vinkade åt dem från ett marknadsstånd på andra sidan vägen. Hon hoppade och vinkade för att synas över allt folk som gick förbi. Gideon tog tag i Téo, som stod och tittade på alla märkliga halsband och olika ringar. De trängde sig förbi folket på gatan över till kvinnan. Hon hade ljusrött hår uppsatt med ett vitt tyg som hårband. Hon bar en fin röd kjol och en vit linnen tröja.

"Gideon! Är du redan tillbaka? Det känns som om du precis åkte härifrån. Hur är det? Du kan ta platsen här bredvid. Hon babblar bara om hur snåla alla är här i staden."

"Nea, vad kul att se dig igen! Absolut, vi kan ta den platsen om den blir ledig." Gideon tittade åt höger och såg en gammal tant som såg tjurig ut.

"En man som kom och tittade på ett halsband hon sålde blev utskälld av henne för att han 'tittade' för länge," fnittrade Nea och pekade diskret på tanten.

"Håll klaffen! Jag är trött på ditt oförskämda beteende. Jag är här för att det var enda lediga platsen. Den absolut sämsta," blängde tanten på Nea, som bara skrattade.

"Du hörde om Gillen, va? De har kallat oss till möte. Det handlar tydligen om allt det här bråket med handelskompanierna. Vad jag har hört försöker kompanierna ta kontroll över den här marknadsgatan. Som jag förstår det har flera redan blivit hotade som tillhör vårt Gille. Henry är den som inkallat mötet. Det kommer hållas på gamla stället."

Gideon nickade som svar. Han såg allvarlig ut och hade en bestämd blick. Nea tittade ner på Téo.

"Har du tagit med dig din bror, Gideon? Han är precis som du beskrev. Vad gullig han är!"

Téo rodnade lite och tittade blygsamt ner i marken.

"Ni borde följa med och äta senare. Gillen bjuder på mat nere vid värdshuset efter mötet."

Téo tyckte det lät spännande. Vad för slags mat skulle de servera i ett värdshus? Det lät dyrt och lyxigt. Han började fantisera om bord fulla med kött, lax och potatis. Hans mage kurrade högt. Gideon märkte det, klappade honom på ryggen och skrattade lite.

"Japp, det här är min broder och för närvarande min assistent. Såklart kommer vi båda två!" sa han med ett leende.