Nova och Melina

kap 4

Nova såg oförstående ut när jag öppnade dörren. Sebbe hukade sig ner för att få en kram men hon gömde sig bakom mig. Som sagt hade han inte tänkt med kuken för ett år sedan så hade detta inte hänt. Han såg väldigt besviken ut och ställde sig upp.

Jag gick till köket för att hämta våra kaffekoppar. Jag kommer fortfarande ihåg att han gillar vanligt svart kaffe. Eftersom det är rätt så varmt ute så tog vi med tjejerna ut och satte oss. Tjejerna lekte i sandlådan som vi köpte i våras.

Han sörplade ur sitt kaffe och tittade på tjejerna. Det finns ett enda ord som kan beskriva hans ansiktsuttryck, lycka. Jag harklade mig.

"Nå?" jag ville verkligen höra hans förklaring. Han tittade återigen på mig.

"Det finns verkligen inga ord för hur mycket jag saknat er. Det med Jennifer är det värsta jag någonsin gjort" sa han och tittade oroligt på mig.

"Men vad hände då? Jag har aldrig fått det förklarat för mig" sa jag och insåg att jag verkligen aldrig fått höra vad som hände med Jennifer.

"Hon övertalade mig att du berättat att du bara var ute efter sex och att du skulle bli arg om jag konfronterade dig" sa han och såg orolig ut #sen sa hon att det var hon som var kär i mig först och jag var så jävla dum som trodde henne."

"Ja du, det var lite dumt att tro på henne. Du kunde ju frågat någon i min närmaste vänkrets" sa jag. "Jennifer och jag har inte varit vänner sedan jag kom ut med att jag väntade barn." Han såg rätt så chockad ut.

"Jag känner mig så dum. Men vad kan jag göra?" frågade han och såg bestämd ut. Jag tänkte efter och kom på något rätt så bra. Iallafall vad jag tycker.

"Du får komma hit varje dag i en månad för att lära känna dina barn" sa jag och log. Han såg med detsamma gladare ut.

"Kan jag leka med dom nu?" frågade han. Jag nickade och skrattade till. Sedan såg jag vad klockan var, 15:56. Fan vad tiden gått, maten måste lagas. Jag gick in till köket för att värma upp lasagnen som jag gjorde tidigare idag. Efter det så dukade jag fram, till Sebbe med. Lagom till jag skurit färdigt grönsakerna och lasagnen var färdig kom dom in. Flickorna fick tvätta av sig och vi satte dom i deras stolar. Mitt under maten utbrister Melina "Min pappa?" och pekar med sitt knubbiga finger mot Sebbe. Vi såg båda chockade ut men jag nickade "Ja det är eran pappa." Sebbe såg lycklig ut och sa ja han med.

Det här är min familj, hoppas bara inte att Sebbe lämnar mig igen.

När vi lagt tjejerna så gjorde vi té och satte oss i vardagsrummet för att titta på en film. När vi väl satte oss i soffan så satt vi i en varsin ände utav soffan. Men efter tio minuter så var Sebbe hos mig. Jag måste bita mig i tungan för att inget ska hända, gud han är så snygg! Fortfarande lika vältränad.

Han sträckte sig över mig och kysste mig lätt på munnen. Först blev jag lite chockad och sedan så svarade jag på kyssen. Ganska snabbt så trevade händerna längs varandras kroppar och kyssarna blev intensivare. Sen kom jag på mig. Jag puttade honom ifrån mig lite "jag kan inte" sa jag och torkade mig om munnen. Han såg otroligt besviken ut. "Varför? Men om det är de du vill så ska jag inte hindra dig".

"För det första så har jag inte haft sex i nyktert tillstånd sedan du lämnade mig och för det andra så har jag inget skydd" han såg hemskt chockad ut.

"Va?! Jag trodde du hade p-piller eller nåt. Shit!" sa han förfärat. Varför blev han så chockade. "Jag antog att du hade skydd när ni hade festen" sa han skamset sedan. Åh nej, inte nu igen! Jag hoppas att han skojar.

"Du skämtar med mig?" frågade jag satte händerna för ansiktet. Men jag kanske inte blir med barn den här gången tröstade jag mig själv med. Det funkade inte så särskilt bra.

Kvällen fortsatte och vi försökte att lägga det åt sidan men det gnagde i bakhuvudet hela tiden. Jag somnade konstigt nog i soffan och vaknade av att Sebbe petade på mig när han var tvungen att åka hem. Klockan var över elva och jag var hur trött som helst. Jag låste bara dörren och sedan gick jag upp till mitt sovrum. Fasiken vilken konstig dag. Både bra och dålig. Innan jag la mig i sängen så tittade jag på en ultraljudsbild från min graviditet och tänkte bara på att det kanske händer igen. Det var blandade känslor, det är verkligen inte rätt tid för det men ändå kan jag inte släppa hoppet om en bebis och blev lite glad för det ändå.

Jag hoppas bara att jag har Sebbe nu och att han inte lämnar oss...