Nova och Melina

8

Jag mitt j*vla klantarsel har råkat radera kapitel 7... Åh vad dum jag är! men det som händer

Gabriella träffar en äldre snygg man på mataffären som heter John (inget händer, han hjälper henne när hon halkar)
Hon får ett missfall. 

Ska försöka skriva om senare så gott det går om ni vill, då får ni kommentera det men annars fortsätter jag berättelsen bara. 

Det har gått två veckor sen jag fick missfall och jag har faktiskt släppt det ganska bra. Dessutom blöder jag inte längre. 

Jag, Sebbe och Hanna satt ute på verandan och åt frukost. Tjejerna lämnades för ett par timmar sedan.
"Nå, när vill du gifta dig?" frågade Sebbe. Hanna spärrade upp ögonen, hon visste precis hur jag kände inför det. "du förhalar det hela tiden, jag vill bara gifta mig nu!" Jag är inte ens säker att jag vill gifta mig än. 
"Men jag vet inte! Varför har du så jävla bråttom?" frågade jag och tittade irriterat på honom. Jag förstod att det är skuldkänslor. Från allt som hänt med Jennifer. 
"Jag vill bara dela mitt liv med dig" sa han och sträckte på sig. 

"Det gör du ju redan! Vi måste inte gifta oss direkt." sa jag och smuttade på mitt kaffe.

"Du använder ju inte ens förlovningsringen" sa han och såg ledsen ut. Just ja, den! Jag förklarade att den var för stor. Sen så gick jag och Hanna in och smet in på toaletten. 

"Jag vet inte ens om jag vill gifta mig alls med honom" viskade jag. Skuldkänslorna vällde över mig. 
"Nej, jag vet men förstår dig! Du vet att jag alltid är på din sida gumman" sa hon och kramade mig. 

Jag bytte om till träningskläder och gick ut för att springa. Det är riktigt skönt med en joggingtur och rensa tankarna lite. 
Efter 20 minuter såg jag ett bekant ansikte, det är John från affären. Snabbt reflekterade jag över hur jag såg ut och joggade fram till honom. Varför tänker jag ens på hur jag ser ut, jag har ju Sebbe!

"Hej du" sa John och log. Jag flåsade lite. Gud så snygg han är!
"Hejsan" sa jag och log jättestort.

"Är det bra med rumpan?" frågade han och tittade mot den. Jag rodnade i och med att jag har träningstights som visar min rumpa väldigt bra.
"Jo det är bra" sa jag och fnittrade. 

"Vill du komma hem till mig för en kopp kaffe?" frågade han. Jag tvekade lite först men sen nickade jag. 
Vi började gå i tystnad och promenaden tog snabbt 5 minuter. Sen kom vi fram till en jättestor röd vill men vita knutar. Med tanke på hur fin trädgården är så har han antagligen trädgårdsmästare. Han knappade in en kod till grindarna. 

När vi väl kom in i huset så blev jag chockad, huset är totalmodernt och fräscht. Det syns att han lagt pengar på det. 
"Jag måste låna toaletten" sa jag tyst. Han pekade neråt i en lång hall.
"Längst ner till vänster" sa han och gick sedan in till ett rum som jag antar att vara ett kök. 
Jag gick in till toaletten och drog igång kranen, till och med toaletten är modern som går i svart och vitt. Jag tittade mig i spegeln och kände mig någorlunda glad. Men jag hade lite skuldkänslor iallafall för Sebbes och tjejernas skull. 

Jag torkade händerna och gick ut till till rummet han gick in i. Herregud! Det är det största och finaste kök jag någonsin sett. 

"Hej" sa jag och log generat. Han tittade upp och log. Vi satte oss vid ett barbords liknande bord som låg i anslutning till en diskbänk. Vi småpratade en stund innan han la en hand på min arm. 
"Du är väldigt vacker" sa han och log. Jag blev såklart generad.
"Ehm tack" sa jag och harklade mig. Jag lät hans hand glida lätt mot min hud och sen lutade han sig mot mig och kysste mig. Åh herregud! Jag kysste tillbaka och har var rätt duktig på att kyssas. Han lutade sig sedan tillbaka. 
"Du vet att jag har en pojkvän va?" sa jag och suckade. Han nickade.
"Jag antog det när jag såg förlovningsringen i affären" sa han och flämtade. "Vill du inte så slutar vi här men annars vet du vart jag finns." 

Jag ställde mig upp och kramade om honom och gav han en puss. 
"Inte mer idag" sa jag och log. Han skrattade bara. 

Jag började gå utåt och när jag väl var ute så började jag springa, och riktigt fort. Så när jag väl var hemma så var jag andfådd och trött. Hanna stod utanför dörren och såg allvarlig ut, visste hon?! 
"Hej, vad är det?" frågade jag flåsande. 
"Vi måste prata om Sebbe" sa hon. Jag fattade ingenting. Hans bil stod inte här. "Jag tror att han är oärliga avsikter med att gifta sig med dig."

"Va?!" sa jag och började gå in. 
"Det vet ju att han stressar dig in i ett giftermål och jag hörde honom i telefon" sa hon. Tydligen hade han sagt att han inte har övertygat mig än och att han längtar tills han får betalningen på kontot. 
"Oh shit! Men vi måste få det att gå snyggt och enkelt" sa jag. Då erkände jag om John. Hon blev inte ens arg. 
Vi började gå till förskolan och fortsatte diskussionen om det. Jag fick berätta i detalj om John. På parkeringen såg jag Sebbes bil. Vad gör han här? Han kom ut ur förskolan men tjejerna. 
"Hej" sa han och vinkade. "Jag ville överraska er." 

"Hej du! Men vi kan gå med dom för vi ska gå till affären med dom" sa jag och log. Han nickade. 
"Men då åker jag till Anton och mekar bil" sa han och släppte ner Nova ut famnen. Hon sprang fram till mig och ropade mamma. Vi satte dom i vagnen och började gå. 
"Åh hoppas det löser sig bra, för tjejernas skull" sa jag. 

"Det hoppas jag med" sa Hanna och kramade om mig.