Nova och Melina

Kap 10

En vecka, det har gått en hel vecka sen jag och John hade sex. Ska jag vara ärlig så har jag tagit lite längre "springturer" nu efter det hände. Sebbe har tittat lite konstigt på mig när jag kommit hem och ifrågasatt varför de tog sådan tid men jag har enkelt svarat att jag utforskar nya spår.

Idag är det Fredag och jag sa ut med John på en springtur. Japp vi ska ut på en springtur tillsammans. Så just nu sitter jag mittemot Sebbe med Nova och Melina på varsin sida om mig.

"Jag ska ut och springa efter disken."
"Oh okej, men då kan ju jag följa med. Eller?"
"Men, du vet att jag springer för egentid och vad ska vi göra med barnen?"

Mer säger jag inte utan skakar på huvudet och går ut på baksidan. Jag plockar upp min mobil ur bakfickan och ringer upp John. Jag går en bit bort på gräsplanen till tomtgränsen nog för att Sebbe inte ska höra ett smack av vad jag säger. Efter tre signaler svarar han:

"Hej det är John."
"Heej, de är  Gabriella, det har uppstått ett problem."
"Vad för slags problem? Kan vi inte träffas idag?"
"Sebbe vill följa med mig och springa."
"Ring upp mig om det löser sig, okej?"
"Okej.. Hejdå."
"Hejdå."

Han lät så besviken. Jag ser ner på gräset under mina fötter och när jag tittar upp ser jag en lite mindre bra syn. Sebbe, rasande! Man kan nästan se röken som kommer ut ur öronen. 

"Vem fan  var de du snackade med nyss!?"
"De har inte du något att göra med!"
"Du, du har betett dig så jävla konstigt på senaste tiden, och du jag följde efter dig här om dan. du joggar inte du drar hem till någon!!"
"Men och! Om jag vill åka hem till någon så kan jag göra det!"
"Är du otrogen mot mig? Är det så!?"
"Har du slagit ett vad om mig!?

Han tittar på mig förvånat och han, jag tror att han gråter. Jag ser snett på honom och börjar röra mig inåt. Jag stannar halvvägs och säger att han ska packa sina saker och vara ute ur huset inom en timme. 
Jag plockar upp telefonen och ringer upp John och säger att vi möts vid spåren om två timmar. Jag springer upp till sovrummet och byter om till träningskläder. När jag kommer ner står Sebbe i hallen med sina väskor. Jag drar av mig ringen och räcker fram den.

"Behåll den."
"Vet du jag skulle vilja säga att jag inte vill ha något som påminner mig om dig men då skulle jag ljuga då du har gett mig mina underbara döttrar. Men den här ringen vill jag verkligen inte ha, speciellt inte när den ger dig pengar efter ett giftemål. Så ta den och bara dra."

Sorgset tar han upp sina väskor och går ut genom dörren. Nu när det är gjort ringer jag Hanna, som idag inte har kommit hem.

"Hanna här."
"Hanna vart är du?" 
"På g hem hurså?"
"Kan du passa tjejerna?"
"Aa vist men Sebbe då?"
"Jag kickade ut honom."
"Yay! You go girl! Men jag är hemma om tio minuter." 
"Bra då ses vi då."

Jag går upp till tjejerna och sätter mig ner på golvet och börjar leka med dem.

Mina fina barn, vad jag älskar dom. Så hemskt hur deras pappa är bara och att han troligtvis inte kommer att vara med dom i livet. Hoppas verkligen att John tar den platsen. Om han vill förstås. Mina tankar avbröts utav att dörren smällde igen och att Hanna var hemma igen. 

Jag förklarade lite snabbt vad som hänt och tog sedan bilnycklarna och åkte hem till John. Han satt ute på altanen och drack sitt kaffe när jag kom. Han log med hela ansiktet och jag kände mig direkt tryggare.

"Hej gumman skulle vi inte ses på spåret?" 

"Tjenis, nja jag har något att berätta för dig".
"Jaså?" sa han och såg lite orolig ut. 
"Jag kastade ut Sebbe". Jag höll händerna på mina kinder när jag väntade på hans reaktion.
"Vad bra!" Han såg väldigt lättad ut. "Men då kan du ju börja med att gifta dig med mig?"

Jag blev väldigt chockad för det här väntade jag mig verkligen inte! 

"Eh men vi har ju bara träffats en månad eller så.." 
"Du vet att jag är lite äldre och lite klokare" sa han med glimten i ögat "jag vet vad jag vill ha och jag älskar dig mer du anar".
"Men är du säker på det här?" 
"Absolut, om jag kunde skulle vi åka ner till rådhuset direkt!"

Jag nickade bara och hoppade upp i hans famn och kramade om honom. 

Men gud, vad kommer alla att säga? Jag måste verkligen framstå som en slampa, men dom  borde väl förstå när jag förklarar hur Sebbe var? Kanske? Herremingud!

"Men du borde nog träffa min pappa innan vi planerar något" sa jag skrattade. Jag visste att han föräldrar dött i en bilkrasch för över 20 år sedan så han har ingen familj. 

"Det vore en idé" sa han och flinade. 

Vi satte oss i bilen och jag styrde på väg hem till mamma och pappa. Jag var verkligen nervös men jag vet att pappa inte tycker om Sebbe. 

När vi kom fram så stod mamma och vattnade blommorna på framsidan. Hennes leende dog när hon såg John. Antagligen eftersom hon inte kände igen honom. 
Hon sträckte fram handen och presenterade sig. Efter det ropade hon ut pappa. 
När han kom ut så skrattade han till lite. 
"John? Är det verkligen du?" sa han och skrattade lite. Jag blev chockad för att jag inte hade någon aning om vad han pratade om. 
"Ja, hej! Jag visste inte att du var pappa till Gabriella". 
"Kan någon informera varför ni känner varandra?" frågade jag nervöst. 
"Jag gick på praktik hos din pappa för ungefär 15 år sedan" sa John lugnt "när jag läste till läkare. 

"Ja, hur är det med dig då? Och hur kommer det sig att du kommer med Gabbe idag?" frågade pappa. 

Jag förklarade allt från början, hur vi träffades och vad Sebbe gjort. Mamma blev ledsen och började gråta. 
"Hur kan någon behandla dig så?" sa hon och kramade om mig. John avbröt henne lite och harklade sig. 

"Jag gjorde det lite bakvänt idag" sa han och pappa såg frågande ut. "Jag skulle fråga dig om hennes hand innan jag frågade henne om vi kunde gifta oss".  Pappa hostade till. 
"Ja jo, du är en bra man åt min dotter" sa pappa "men det gick lite för fort det här". Mamma höll upp handen och avfärdade pappa.
"Jag tycker att det är bra för att min Gabriella behöver något stabilt i sitt liv" sa hon och log. "Vänta bara, jag ska ta fram champagnen!" 

Vi skålade lite och mamma började redan planera förlovningsfesten. Oh shit!