Good girl gone bad (SWEDISH)

5

Jag kan inte fatta det!

Jag tappar nästan andan!

Va?

Nej!

Kan någon snälla förklara för mig vad som just hände?

Jag tar snabbt den manliga jackan och luktar på den.

Det måste bara vara pappas...jag vet inte...vad...jag skulle gjort...annars..

Jag biter mig hårt i läppen.

Ett stön.

Det blir hårdare.

Ett till.

Ännu hårdare.

Ett til.

Jag känner hur det smakar järn i munnen.

-Daisy är du okej?

Just det Luke är ju här.Oh, herregud.Jag vill inte att han ska se detta.

-Kom,är det enda jag säger.

Sedan tar jag på mig en regn jacka och svarta stövlar.Jag lämnar min väska där,omedvetet.

Det sista jag hör är ett stön.

----

Jag var hemma hos Luke och gjorde...ja allt och inget.Luke försökte hela tiden pigga upp mig med dåliga skämt.

-Och den här,säger han och på börjar ännu ett skämt.

-Vad sa ens väggen till den andra?

Fint tapet?

Jag ryker på axlarna.

-Vi möts i hörnet.

Han börjar skratta men inser snabbt att jag inte skratrar med honom.

Han flyttar sig närmare mig på sängen vi sitter på.

-Du det är okej om du vill prata...,börjar han.

-Jag vet hur det känns...sen mamma flyttade ihop med en rik snubbe som nu råkar vara min plats pappa bara för hans rikedom och lämnar min farsa och hans krossade hjärta.

Han tittar ner och skakar på huvudet.

-Han är typ 60 också,har gift sig om med 7 olika kvinnor.Riktig psykopat alltså,avslutar han.

Han kollar in i mina ögon.

-Trots hur mycket du avskyr det,kommer det att bli bättre.

Jag ler mot honom.

Man kan alltid hoppas.

-Jag finns här om du behöver mig,säger han.

Jag känner för att krama om honom.Och det är det jag gör.

Hans starka armar runt om...det...det känns bra.

Jag måste erkänna det.Jag har nåt aldrig kramar en kille som är utanför mitt släkt och jämngammal.

Jag måste också erkänna att jag tycker om det.

Herregud Daisy gillar du en kille som du mött idag.

-Är du redo att gå?

-Jag tror det,svarar jag.

Jag går upp och hämtar mina kläder som är ligger på golvet i hörnet.

Jag tar upp dem och håller kläderna rätt mot bröstet.Dem  är fortfarande ganska blöta.

-Du kan ta mina kläder och lämna tillbaka dem någon annan gång,säger Luke bakom mig.

Jag mumlar ett tack

***

Jag säger Hej då till Luke genom att ge honom en snabb kram och vinna till honom.

-Tack för skutsen,säger jag.

Han blinkar med ena ögat

-Inga problem,säger han innan han gasar iväg med sin motorcykeln.

Jag kollar efter honom köra tills jag inte kan se honom längre.

Jag tar ett djupt andetag och kollar bak mot huset.

Huset som också är ett hem.

Mitt hem.

Vårt hem.

Jag och mina föräldrar.

Min otrogna mamma och min alldeles rika pappa.

Jag har faktiskt alltid haft tanken på att hon gifte sig med honom bara för pengarna.

Typiskt

Jag går upp för den tre trapporna och öppnar dörren.

I alla fall försöker.

Det är låst.

Jag plingar på.

Bara efter någon sekund öppnas det av ingen mindre än mamma.

-Young lady where have you been?

Jag ryker på axlarna alldeles för trött för att ens svara och får in.

-Do know how wory I have been?

-Yeah,sure,muttrar jag och väger mig ner för att ta av mig mina skor och ser hur min väska är lurad mot väggen.Jag rotar i den och hittar snabbt min mobil.

18:27

Jag suckar.Har jag vart hos Luke så länge?

-And who's clothes are that?

Jag tar tag i min väska när jag tagit av mig skorna och börjar gå mot trappan.

-Answer me!säger mamma befallande.

Jag vänder mig om mot henne.

-Then YOU can answer ME what YOU did when I  got!

-What are you talking about?

-You know exactly what I am talking about.
Med den orden sagt vänder jag på klacken och går till mitt rumm.

---------

Hejsan svejsan :) (lol)

Detta kapitel har gjorts om vet inte runt 10 ggr!

Den första gången försvann bara den och när jag upptäckte det(flera veckor framåt och jag hade redan skrivit andra kapitel) så var allt borta.Hela kapitel 5 (roligt) jag orkade inte skriva men nu har jag iaf gjort det!

Nu har jag lärt mig att skriva på anteckningar (eller någon annan stans) på det hårda sättet (yey)

Det var allt :)