Good girl gone bad (SWEDISH)

6

Jag drar snabbt av mig Lukes lånade kläder och går in i min walk in closet i bara underkläder.Jag letar reda på ett vitt linne och gråa mjukisbyxor och tar på mig det snabbt.

När jag kommer tillbaka ser jag hur min väska ligger lutad mot sängen.
Jag går fram till den öppnar den och tar upp min mobil.

23 missade samtal från mamma och några sms.Jag skrollar snabbt igenom det innan jag stänger igen den.

Jag lägger mig på sängen och kollar upp mot det vita taket och knäpper med fingrarna på min mage.Jag kastar en blick mot hyllan fyllt av böcker och lusten att läsa växer inom mig.Men den slöa personen som jag är orkar inte gå upp.

- Marry,säger jag.Ingen svarar.

- Marry,försöker jag ännu en gång.

Någon öppnar min dörr och en smått springandes Marry kommer framför mig.

- Yes,miss Daisy.

- Pick up a book for me to read,säger och pekar på bokhyllan och hon går fram till den.

- Wish one?

- Just take someone,säger jag otåligt.Hon nickar och tar en på till vänster på rad två,sedan räcker hon den till mig.

The fault in our stars.

- Some thing else?

Jag skakar på huvudet tills min mage kurrar till.

- I want some pie,säger jag.

- I'll get it for you,säger hon och går ut lika snabbt som hon kom in.

Jag suckar lutar mig bak och börjar bläddra på dem första sidorna och sedan börjar jag läsa.

Mitt inne i boken blir jag avbruten av att någon kommer in.Jag kollar upp och ser Mary hållandes på en liten tallrik med en bit av en äppel paj på.

- Here miss Daisy.

Jag kollar ner på den tallriken och sedan på Mary.

- What do you think I'm going to eat with?My hands?

- Sorry miss Daisy,säger hon och försvinner ut ur rummet.

Jag suckar.
Jag avskyr när Mary gör fel.Det har hänt så många gånger att jag inte kan förstå att hon än inte fått sparken!Det är ju nästan omöjligt att hitta bra tjänstefolk.Jag återgår sedan till boken.

Någon minut senare ställs pajen på nattduksbordet.Jag sneglar lite på den och ser en silvrig liten sked ligga där.

- Here you go,miss Daisy,säger Mary och går sedan ut ur rummet.

Tankarna börjar snurra runt i mitt huvud.

Varför?

Varför?

Det är allt jag kan tänka just nu.Varför gjorde hon så?Hur kunde hon ens?
Hon älskar väl pappa?Eller?Har hon bara varit hans fru pågrund av hans rikedom?Tänk om det har hänt flera gånger?

Jag tappar konstruktionen för boken.

Jag suckar till och lägger mig ifrån den sedan slänger jag mina ben över sängkanten och lutar mig för att börja äta på äppelpajen.Bit för bit äter jag den tills det inte finns något kvar av den.Jag lägger tillbaks den på nattduksbordet och går till bokhyllan för att lägga tillbaka boken i sin rätta plats.Jag slänger en blick neråt och sedan tittar jag omkring mig.

Inte vet jag varför jag gör det.Självklart är det ingen här.

Jag sätter mig på huk och tar ut boken som finns där nere.Som vanligt är den dammig och jag stryker den över titeln.

The Beuty and The beast,står det.Min absoluta bästa prinsess saga.Den har varit min favorit i många år.Jag har två andra som är exakt som denna men jag valde den första som jag fick på min 5 årsdag.

Jag öppnar boken och stryker bokens sidor.Sedan kommer det ett hål formad  som en nyckel i mitten där jag förvarar nyckeln.Jag tar upp den.På lampans sken kan man se den silvriga färgen på den.

Jag skjuter in boken igen till sin plats.

Jag ställer mig sedan upp från min position.Jag letar med blicken efter den fjärde boken på Harry Potter.Min blick faller på den och sedan boken som finns bredvid.En gammal sliten brun bok.Jag tar ut den och studerar den en stund innan jag lägger i nyckel på den och vrider.Ett klickande hörs och min dagbok är öppen.

Jag har faktiskt inte skrivit så mycket på den.Det har aldrig någonsin hänt något speciellt i mitt liv.Men nu.Nu känns det som att det är ett tillfälle till det.

Jag går till min skrivbord,tar en penna och går sedan till min säng för att sitta i skräddarställning .Jag tittar ner på pennan i min hand som vara väntar på att jag ska skiva något på det blanka pappret.Jag biter mig löst i läppen innan jag börjar att skriva:

~Kära dagbok.

Idag så krockade jag in i en pojk,som jag sedan fick reda på att han hette Simon.Tja...vad ska jag säga om honom då?Otrevlig var han.Självisk som inte frågade mig hur det gick.Det finns iallafall åtminstone en vänlig person i den förfärliga skolan.Eller kanske två.Deras namn är Luke och Johannes.Speciellt Luke då han erbjöd sig att skjutsa mig hemifrån.Just nu är jag bara så arg!Eller jag kanske är bara besviken?Det är iallafall på mamma.Det skulle absolut inte vara att mamma bara la sina kläder där på trappan med mans kläder.Nä,nä.Dom måste ha gjort något.På lunchen idag blev jag rätt...förvånad.Jag skulle aldrig kunnat tro att någon som Johannes umgås som någon som....Simon.Han är konstig och lite mystisk ifrån sig.Dessutom är han rätt tillbaka dragen.Som jag har märkt pratar han knappt med Luke eller Kevin.Bara Johannes.Men det kanske bara var en dålig dag för han,eller är han bara blyg?~

Jag läser igenom det lilla jag skrivit och sedan slår jag ihop det.Jag lägger mig ner på sängen med både dagboken och pennan i handen.Jag lägger dagboken bakom en kudde och pennan på nattduksbordet och lägger mig bekvämt för att vandra vidare till drömmarnas värld
----------------------------------------------
Äntligen klar med detta kapitel!Känns som åratal har gått.Ledsen att det har kommit ut senare än vad jag trodde!Men det har hänt lite grann i mitt liv också,men aja.Sorry i alla fall.

Tack för ni läser!

Rösta och kommentera!