Good girl gone bad (SWEDISH)

2

Jag är seg med att gå upp från platsen eftersom Annika sa att hon skulle visa mig runt och till min nästa lektion.

-Johannes.
En brunnet som står vid dörröppningen kollar bakom sin axel på Annika.
-Ja?

-Skulle du kunna visa Daisy runt?
Jag höjer på ögonbrynen.Hon sa väll att hon skulle göra det.

-Vem?
Hon nickar mot mig.
-Du skulle väl visa mig runt?
Hon börjar plocka upp sina saker.

-Ledsen,jag fick ett ärende emellan.
Hon ser ursäktandes mot mig sedan vänder hon blicken mot killen vid namn Johannes.
-Kan du göra det?frågar hon ännu en gång.Jag vet att hon inte kommer acceptera ett nej för hur hon säger det låter som en befallning.Som alla hennes andra frågor.

Johannes börjar flacka blicken mellan mig och Annika och till slut nickar han.
-Bra,säger hon.Så nu måste jag stänga dörren.
Hon schasar ut oss från klassrummet och ut till korridoren.

Vi står några sekunder tills Annika försvinner från vårt synhåll.

-Så,börjar han.

Han kollar ner på mig.Med mina klackar är han inte så mycket längre än mig men jag skulle gissat på att han var ca 180 cm lång.

-Så,härmar jag honom.

-Hur ska vi börja då?
Han tittar fundersamt runt omkring sig.Detsamma gör jag men sedan möts våra blickar igen.Jag ser rätt in i hans ögon.

Är dem bruna?Eller grå?Kanske både och?

Han harklar sig och det får mig att var lite mindre uppnärksam på hans ögon.
-Då börjar vi väl då,säger han och börjar gå mot motsatta håll som jag kom ifrån innan.

-Så här är So salarna,säger han och pekar.

-Så där var matsalen!Det äckliga stället man får mat i skolan.Jag rekommenderar att du äter i cafeterian.

Jag rynkar pannan.Både han inte vara glad över att han får gratis mat i skola?

-Det ska jag.
Jag ger honom ett falskt leende och sedan tittar jag på min mobil.

09:58.

-Oj måste gå lektionen börjar snart,mumlar jag mot han.
Jag hinner vände mig om innan han greppar tag om min arm så jag snurrar tillbaka.
-Vad ska du ha?frågar han.Han håller fortfarande min arm i ett fast grepp.

-No,jag gör ett till försök att gå men han håller kvar.

-Jag ska också ha No.

Jag nickar och vi småspringer till No:n.

När vi är några få meter ifrån dörren som leder in till No:n tar jag upp min mobil och ser att det är 10:01.Men dörren är iallafall öppen.Vi springer det sista snabbt och vi båda stannar vid dörr öppningen.
-Förlåt för att vi är försenade,säger Johannes till den manliga läraren.

Johannes släpper min handled som han höll fast hela springturen och går och sätter sig bredvid en kille med svart hoodie och en svarta jeans.

Är det inte...?

Skillnaden är nog att luvan inte täcker huvudet längre och han har inte ryggsäcke med sig.Han höjer på ena ögonbrynet mot mig.

-Sätt dig är du snäll,säger magistern.
Jag nickar men rör mig inte ur fläcken.Det är förens jag inser att alla tittar på mig som jag rör mig mot en plats längst bak.

Bredvid min plats sitter där och har hela hennes uppmärksamhet på sitt block som hon skissar på.Hon var någ den enda som inte kollade upp när jag kom in.Eftersom hon var framåtlutad kunde man se det röda håret som räkte ner till midjan.

Riktigt fint.

Jag har alltid gillat sådana hår.Rött,blått,lila.Det är även lockigt vilket gör det bara ännu vackrare. Jag beundrar hennes hår tills hon lägger märke till det.Jag vänder snabbt generat bort blicken och ser hur hon sneglar åt sidan mot mig.Hon stänger igen blocket och sätter sig till rätta.

No lektion gick bra då läraren babblade på om saker vi ska göra och började undervisningen med Fysik.
Rödtoppen som satt jämte mig sa inte ett ord,vilket i och för sig gjorde ingen det förutom läraren då.

Då är det bara att gå till nästa lektion.

Jag rotar i min väska efter min mobil igen.

***
Dem två portarna till matsalen är öppna och elever går in ut igenom den.Jag speglar mig på glasrutan som är rymmer mitten på dörren.
Jag börjar längst ner.
Mina svarta klackskorna sitter dom dem ska,den riktigt mörk svarta kjolen som räcker till knäna rättar jag till.Den vita t-shirten som jag har stoppat under kjolen pillar jag lätt på och sedan mitt hår som jag också pillar lätt på.Väskan har jag bärt med mig.Jag går in och ser över matsalen.Jag går mot bordet där man tar mat.

Jag plockar på mig sallad och gurka,lite spagetti och köttbullar och sedan ett glas mjölk.När jag skulle vända mig framåt igen och gå till ett bord krockar jag med någon.

Super!

Hur många ska jag krocka med idag då?

Krockningen gör så att jag for bakåt vilket gör att mitt hår trasslar sig med örhängerna jag har.Men jag kan inte bry mig mindre just nu.Jag kollar ner mot min tröja som har spagetti och ketchup på.Jag kollar rakt på en blå tröja som har klibbat fast sig på ens mage och man kan se en liten skymt av hans muskler.

-Förlåt,säger jag.

-Det är någ jag som ska be om ursäkt,säger han.

Rösten verkar bekant.

Inte så bekant som en kompis,granne eller ens kusin.

Jag tittar upp på han och ser att det är brunetten.

Johannes.

-Åh,jag visste inte att det var du!säger jag och ger honom ett litet leende.

Han skrattar till.
Det får mig att le större.
Det är faktiskt härligt att höra hans skratt då han innan bara varit uttråkad när han sa vart alla klassrum var.Sedan har han faktiskt ett fint skratt.

Han börjar ta bort de fåtal spagettin som är på tröjan.
Mina kinder blossas upp och jag tittar åt sidan.

Dem ända spaghettin som kom på mig och fortfarande var där var över mitt bröst.

När han är klar vågar jag möta hans ögon igen.Han ger mig ett snett leende sedan tar han upp sin vänstra hand och fortsätter mot mitt ansikte.Han vänder riktning och pillar på mitt hår.
Först vill jag fråga vad det är han gör men sedan kommer jag på att mitt hår trasslade in sig i håret.

-Så ja,säger han när han är klar.

Han dröjer blicken på örhangarna och sin hand.

-Är det äkt...

-Ja det är äkta diamant,avbryter jag.

Jag himlar med ögonen.

Han nickar.

Vi står några sekunder tysta innan han avbryter den.

-Skulle du vilja sätta dig med mig och mina kompisar?

-Nej,tack jag vill inte tränga mig på,säger jag.

-Nej nej,det är det minsta jag kan göra,säger han och blickar ner mot min tröja.
-Och jag antar att du inte har några kompisar här än,fortsätter han.

Sant,sant.

Jag nickar och svarar med ett 'visst'.
Sedan tar han spagetti och jag mjölk.

Han leder mig mot ett bort med tre killar på.

Den första som satt längst bort på höger har svart hår med blicken ner åt då han pillar på maten med gaffeln.Framför honom sitter en brunett som samtalar med han främför sig.Och bredvid honom sitter en kille med uppdraget luva på huvudet.

En svart luvtröja.
--------------------------------------------
Andra delen xD Hehehe
Det är Johannes på bilden som spelar av Dylan O'bae haha fattar ni?Nä?Okej ._.