Wild Wind(foscar)

0.1 Felix.Sandman.

" Oscar!" ljublar Alice och slänger sig runt min hals. Jag skrattar och kramar om henne. Hon släpper mig och kysser mig mjukt. Min fina tjej. Vi har inte setts på tre veckor, då hon har varit i Thailand. Nu när skolan har börjat så kan vi träffas iallafall lite. Jag kan inte fatta att jag ska börja tredje året i gymnasiet.
" hur är det?" undrar jag och lägger armen runt hennes midja medans vi går mot ingången.
" Det är mycket bättre nu när jag är med dig" säger hon och kollar på mig. Hennes fina gröna ögon gnistrar och jag kan inte låta bli att le lite. När vi kommer till skåpen så släpper jag henne och går till mitt skåp, låser upp det, lägger in min väska och jacka och tar mina saker. Sedan stänger jag skåpet och väntar på att Alice ska bli klar. Medan jag väntar så slås entrén dörren upp och in kommer Felix. Jag suckar. Han är kanske den mest vidrigaste människan som jag har mött. Han använder tjejer som typ dockor. Det är som att han förtrollar dom. När han stannar för att ett par tjejer pratar med honom så vänder jag mig mot Alice som precis ska stänga sitt skåp. Hon låser det och kollar på mig.
" Vad är det?" undrar hon och jag hoppar till lite. Antagligen hade jag fastnat med blicken.
" inget" säger jag lite nonchalant. Hon rycker bara på ena axeln och sedan går vi mot klassrummet.

*= tidsbyte

****************

Klockan slår äntligen halv tre och vi slutar. Jag och Alice skills åt när vi lämnar skolgården och jag går min väg hem. När jag har gått en stund så ser jag tre killar komma gåendes. Jag ser inte vilka dom är, men när dom har kommit närmare och mina ögon kan urskilja vilka dom är så mörknar mina ögon. Det är gänget " The killers". Dom fick det namnet för dom dödar alla som inte lyder dom, men ändå så har dom inte hamnat i fängelset än. Vilket jag tycker är konstigt. Ledaren, som heter Oliver, stannar upp lite och ställer sig framför mig. Jag är tvungen att stanna för att inte gå på honom och en suck lämnar mina läppar.
" Nämen Oscar, var trevligt att träffa på dig" säger han vänligt och jag himlar med ögonen.
" Nåväl, du får ingen kram iallafall,fast du vill det" säger han sarkastisk.
" Har du det jag har bett dig om?" fortsätter han och jag skakar på huvudet.
" inte än, men snart" säger jag och försöker låta normal med rösten,men den låter mest rosslig.
" snart?! Jag har väntat på det i över två veckor och du vet vad som händer med personer som inte ger mig det jag ber om" säger han och det sista säger han med en kall och mörk röst vilket får mitt hjärta att slå extra slag.
" Förlåt, men det är jätte svårt att få tag i sånna saker" säger jag ynkligt.
" förlåt?!" Oliver trycker upp mig emot ett högt staket och fortsätter.
" Jag vill inte ha någon som tror att ett förlåt kan göra saken bättre. Jag är så trött på dig Oscar" säger han hest och gör en gest mot en av killarna som sedan drar fram en kniv. Jag tappar nästan andan. Oh nej. Oliver tar kniven och lägger den mot min strupe,medans de andra håller fast mig. Jag blundar och känner skräcken krypa i kroppen och mina ögon tåras.
" Vad otur att du inte fixar sånna saker Oscar, det kanske du får i ditt..." Oliver blir avbruten med att någon kommer och kastar sig över honom och jag andas ut. Sedan rycker jag till mig handen och slår den ena, killen som håller i mig, i ansiktet och han skriker till. Den andra killen knäar mig så att jag faller framlänges. Jag vänder mig på rygg och är just på väg med att sparka till killen när jag får ett slag i ansikten och allt blir svart.

***************

Jag vaknar upp och har ont överallt. Även i näsan och mellan benen. Jag sätter mig upp och kollar mig omkring. Vänta, det här är inte mitt rum tänker jag och tittar mig förvirrat omkring. Dörren till rummet öppnas och in kommer Felix. Felix.Sandman.