Wild Wind(foscar)

1.6 lita aldrig på en Felix Sandman

I slutet på förra kapitlet:
Min mobil plingar och jag får ett sms ifrån Felix, och det står: " vi måste träffas".

Jag suckar och stoppar mobilen i fickan. Jag vill verkligen inte veta av han just nu. Jag äter klart och slänger papper och muggen innan jag lämnar Subway. Och vart ska jag gå nu då? Jag tittar på klockan och den visar halv ett. Jag börjar kvart i. Jag beslutar mig att gå tilbaka till skolan. Sen ringer mobilen, jag fiskar upp den och på displayen visar det Felix namn. Jag trycker på svara och tar mobilen mot örat.
" yes, vad är det" svarar jag.
" Hej, snälla vi måste träffas, det är viktigt. Ge mig en chans att berätta allt, Please" säger Felix med en aning desperat röst.
" Okej, efter skolan i parken utanför skolan" säger jag och lägger på utan att vänta på svar. Jag lägger mobilen i fickan och fortsätter gå mot skolan.

**********

Jag går till parken och sätter mig på gungan. Felix har inte kommit än. Han och hans tider, det funkar aldrig. Jag gungar fram och tillbaka på gungan och tänker på vad han ska säga. Han lät ju desperat så han ska väl antagligen prata om det där avtalet med Vanessa. Allvarligt talat så har inte jag med det att göra. Efter en stund sen så ser jag han komma och jag följer han med blicken tills han är framme hos mig och sätter sig på gungan bredvid mig.
" speak out, jag har inte all tid i världen" säger jag och försöker låta ointressad, men det känns som att jag inte lyckades så bra.
" Okej, jag hörde, eller jag fick höra av Omar att..." Han pausar.omg nej just det jag hade ju berättat för Omar om mina känslor för Felix..fuck att han berättade.
" att vaddå?" frågar jag otåligt.
" att du hade känslor för mig" avslutar han och tittar ner.
" Ja..." säger jag och väntar på en fortsättning.
" Ja, jag trodde inte det, är det sant?" Han säger det som att jag har ett hjärta av sten.

" Ja, men inte nu. Jag insåg att dina känslor för mig var falska när du kramade Vanessa. Det kanske var helt vanligt för dig att krama henne, eftersom du kramar brudar varenda dag, men för mig tog det hårt på mig. Felix kollar på mig med en sorgsen blick och jag försöker kämpa emot tårarna som i vilken sekund kommer falla.

" Mina känslor för dig var aldrig falska" säger Felix med en nedstämd tonart.

" Dom har alltid varit äkta, för dig iallafall" avslutar han och jag kollar på honom.

" Och hur ska jag kunna tro på det efter det du gjorde?" frågar jag med en dryg men seriös röst

" Jag vet inte, men jag ska bevisa för dig att jag talar sanning" Säger han och jag himlar med ögonen och drar handen igenom håret.

" well, lycka till med det. Jag har lärt mig att aldrig lita på en Felix Sandman" säger jag och går bort ifrån honom. Han går varken efter mig eller säger nått. Bra, äntligen har jag fått honom att förstå. Detta var den enklaste vägen. Att säga att jag inte kunde lita på honom mer, för det kan jag inte. Litar jag på honom mer så kommer han kanske göra samma misstag igen och då blir jag mer heartbroken.

********************

Jag kollar klockan för femte gången och det står fortfarande på 03:46. När lägger sig folk egentligen? Jag är bakom en sten i skogen bakom Oscar Molander hus på hans bakgård. Sen släcks alla lampor i huset och då ställer jag klockan på 10 minuter. Längre tid brukar det inte ta för människor att sova, om de inte håller på med mobilerna såklart. Jag smyger fram till altandörren och då vibrerar mitt alarm och jag stänger snabbt av det. Sen lirkar jag upp altanlåset med en hårnål(klassiker) och altandörren öppnas. Jag kan gå in.

--------------------------------

hahhah nu var jag elak igen hehe. nu måste ni vänta en vecka till :P

BTW SÅ SKA JAG TILL STOCKHOLM IMORGON PÅ DEN DÄR BIO SAKEN MED KILLARNA NSISUS ÄR SÅ TAGGAD!