POV: Your in Måneskin

Kapitel 6

Nu är första skoldagen i Italien avklarad. Det var ganska hemskt. Jag skämde ut mig totalt för min nya klass, jag har hunnit blivit kär i killen som jag fick varning om och jag har visat för alla att jag bor hos Måneskin. Kan det liksom gå bättre. De två första timmarna hemma från skolan spenderar jag inne på mitt rum. Damiano kommer två gånger och frågar om jag vill ha något att äta. Jag svarar nej båda gångerna. När klockan slår 6 ropar Viktoria på mig. Jag reser mig från sängen och går ner för trappan. Väl nere från trappan känner jag lukten av maten. Det luktar ganska gott, Thaigryta. Jag går till köket och hämtar en portion. Det bästa här är att de inte sitter vid något bord och äter, de sitter i soffan framför tv:n. Jag går fram till soffan för att sätta mig. Damiano och Viktoria hoppar isär så jag kan sätta mig mellan. Jag sätter mig mellan dem. Jag äter maten medans vi alla kollar på något musikprogram. 

-Hur var första dagen i skolan? Frågar Viktoria.

-Det var ganska bra, det började med att jag skämde ut mig för hela klassen. Jag går i en klass med bara killar, det var tydligen den ända klassen som det fick plats en till. På lunchen satt jag med några va killarna, de verkar ganska snälla. 

-Går du i en klass med bara killar? Frågar Damiano med ett chokat ansikte. 

-Ja jag gör ju de, jag hade gärna haft någon tjej kompis men jag antar väll att det får funka, svarar jag. 

Vi fortsätter att äta och titta på tv, ingen säger något mer. När jag har ätit klart min mat så tackar jag och går upp till mitt rum igen. När jag stängt dörren så ringer jag min kompis Nina. 

-Hallå äntligen så ringer du, skriker Nina.

-Haha ja jag har haft fullt upp med massa olika saker, det är ju inte varje dag man börjar på en ny skola i Italien. Svarar jag.

-Nu vill jag ju veta allt! Först hur är det att bo med Måneskin?! 

-Asså det är speciellt, de är jättesnälla men det känns konstigt att jag faktiskt bor med dem. Jag har ju alltid varit kär i Damiano och nu bor i samma hus. 

-Du förstår inte hur avundsjuk jag är på dig, inte för att jag är kär i honom utan liksom du bor med kändisar, vem vill inte det!? Hur är skolan? Har du hunnit skaffa någon ny kompis som kan ersätta mig än?

-Såklart jag inte kommer ersätta dig, det blir svårt när jag går i en klass med bara killar, svarar jag.

-Ursäkta vad sa du? Går du bara med killar?! Fatta vilken dröm, gå i en klass med bara Italienska killar! 

-Haha jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om det. Jag skämde ut mig det första jag gjorde och en killa som heter Matteo fångade mig och han fick mig på fall på en gång. 

-Du skojar!? Du har redan hunnit hitta en kille, nej TVÅ killar och du har inte ens varit där i en vecka. 

-Men sluta jag har inga killar, än, jag måste lägga på nu det kommer någon! Ropade jag i telefonen och la på. 

In genom dörren kommer Damiano utan att knacka. 

-Hej, störde jag? Frågar han.

-Hej, nej jag bara pratade med min kompis i Sverige. 

-Okej, jag ville bara kolla så att du var okej, du skyndade dig så mycket efter maten. 

-Ja ursäkta, jag var ivrig att ringa min vän. Svarar jag tyst. 

-Det är okej, jag ville bara säg att att...

(Han kommer fram till mig och sätter sig på sängen)

-Att om någon i skolan någonsin gör något eller säger något så vill jag att du berättar det för mig. 

Jag blir till sten och vet inte vad jag ska säga. Jag tittar på honom och nickar medans jag blir röd om kinderna. Damiano reser sig från sängen och går till dörren.

-Godnatt Julia, sov gott. Säger han innan han stänger dörren.

Lever jag i en dröm eller vad hände precis. Jag är inte säker på om jag drömmer eller om jag faktiskt är vaken. Jag hoppas inte det var en dröm.