POV: Your in Måneskin

Kapitel 4

När frukosten var äten och tänderna borstade så skyndade jag mot hallen. Där började jag knyta mina skor och jag tog på mig min nya jacka.
Med raska steg så började jag gå mot min nya skola. Jag skulle nu få gå i en skola där alla älskade musik och var hyfsat bra.

Väl framme vid skolan så kände jag mig nervös. Jag tog mod till mig och gick in. Det var inte en enda person som inte pratade eller sjöng där inne. Det var som en smäll in ansiktet att gå in där. Musik och sång från alla olika håll. Jag letade mig fram till rektorn kontor för att fråga efter mitt schema, mitt skåp och vart mitt hem-klassrum var.

Efter att ha följt några bilar och kartor på väggarna så hittade jag till slut fram till rektorn. Jag knakade på dörren och väntade på någon reaktion. Jag stod där i nästan fem minuter och inget hände. Jag fick istället leta efter ett klassrum och hoppas att det var rätt. När jag väl kommit fram till ett klassrum så öppnade jag dörren och möts av en hel klass av bara killar som stirrar på mig. Jag känner att jag genast vill sjunka genom marken och försvinna.

Jag hinner inte tänka mer innan jag backar fort ut från klassrummet, il röd i ansiktet och svettas. Jag stänger dörren med en smäll och skyndar efter en toa.

När jag äntligen har lyckats hitta en toa så tar jag fram mobilen. Jag stänger in mig i ett bås och låser dörren. Med ett ryck så tar jag fram mobilen för att se hur jag ser ut. Mitt smink och hår är helt förstörd. Vad ska jag göra nu? Ska jag gå hem eller ska jag försöka göra det bästa av det och försöka gå på lektioner.

Jag fixar mitt smink med det jag har med mig i väskan. Jag sätter upp håret i en tofs och bestämmer mig för att göra denna dag bättre. Med bestämda steg så går jag ut från toan och möts av en lärare precis utanför. Nu får jag väll skäll tänker jag.
-Hej du måste vara Julia. Säger läraren.
-Hej, ja jo det är jag. Svarar jag.
-Jag ber om ursäkt om du blev skrämd av våran kill-klass, dom kan vara lite stötande. Jag heter Olivia Rodrigo och jag jobbar här som So- lärare.
-Trevligt att råkas. Säger jag.

Jag och Olivia gör sällskap till det klassrummet som jag nu ska ha min lektion i. Hade det inte varit för henne så hade jag nog gått hem. Strålande tänker jag, jag har skämt ut mig för en hel klass och den ända jag har pratat med är en lärare. Hur ska detta sluta?