POV: Your in Måneskin

Kapitel 7

När jag vankar nästa dag så inser jag att det var faktiskt inte en dröm. Det var verklighet. Det Damiano hade sagt till mig var sant. Han hade faktiskt sagt det till mig. 

Jag reser mig upp från sängen och går mot min garderob. Jag kollar bland de få kläder jag har. Jag väljer en grå tröja med vita stjärnor och ett par svarta utsvänga jeans. Jag borstar håret och låter det vara som det är, platt. Jag sätter mig framför det lilla skrivbordet jag har fått. Jag sminkar mig lite, inte så mycket. När jag är klar med det så börjar jag röra mig ner mot köket. När jag kommer ner så inser jag att ingen annan är vaken. Jag brer en smörgås och äter den menas jag tar på mig mina skor. Jag märker inte att det kommer någon till hallen där jag står. Jag vänder mig inte om förens jag ska stänga dörren. Damiano har alltså stått och tittat på mig hela tiden jag ätit min macka och knutit mina skor. Han sa inget. Jag tänker inte på att han står där utan jag stänger dörren och skyndar mot skolan som inget hänt. 

Väl inne i skolan så går jag till mitt skåp för att hämta mina grejer. Jag öppnar skåpet och kollar på schemat. Toppen tänker jag, nu ska vi ha bild, jag vet dock inte vem som är min lärare i det ämnet. Jag stänger skåpet och där står Lorenzo. Jag blir lite skrämd men lossas inte om det. 

-Hejsan, är du redo för en ny dag? Frågar Lorenzo.

-Ja ganska men jag vet inte vart klassrummet för bilden är och jag vet inte hur man tar sig dit och jag vet inte vilken lärare vi har, säger jag. 

-Det är precis vad du har mig till, att visa dig alla klassrum! Säger Lorenzo med en taggad röst. 

Vi börjar röra oss mot mitten av skolan. I mitten så finns ett stort rum med glasväggar. Jag kollar genom glaset och ser att några killar från klassen redan är där. De har börjat plocka fram grejer. Vi skyndar oss mot dörren. Samtidigt som vi kommer fram till dörren kommer Matteo. Han kastar en snabb blick på mig innan han stannar och låter mig gå in först. Jag svarar med en tacksam blick och går in. Jag går till ett bor i mitten och sätter mig där. Lorenzo som är precis bakom mig sätter sig mitt emot. Jag hoppas att Matteo inte ska sätta sig vid samma bor som oss, men jag har såklart fel. Han sätter sig på stolen bredvid mig. En till kille som jag inte vet namnet på sätter sig på den sista lediga platsen bredvid Lorenzo. Jag säger inget. De gör ingen av killarna heller. 

-God morgon mina fina elever, säger läraren medan hon kommer in i klassrummet. 

-God morgon Lana svarar hela klassen utom jag, tillbaka. 

Jag förstår inte rickigt vad som händer. Detta måste också vara en dröm, lika som igår kväll. Min lärare i bild är ingen mindre än Lana Del Rey själv. Visst jag visste att lärarna på denna skola var kända men inte på denna nivå. Jag petar Matteo i sidan och frågar:

-Ursäkta att jag strör dig men skulle du snälla kunna berätta vilka lärare vi har i vilka ämnen? Jag har inte fått veta de än. 

-Visst, som du ser så har vi Lana Del Rey i bild, våran rektor är Taylor Swift, i no så har vi Dua Lipa, Italienska så har vi Leonardo DiCaprio, i Engelska så har vi Doja Cat, idrott så har vi Ronaldo och som du märkte så har vi Olivia Rodrigo i So, i musik så har vi din Damiano och Dove Cameron och dina klass mentorer är Harry Styles och Zayn från One Directon. 

-Okej jag visste att lärarna var kända men jag visste inte att det var världskändisar, säger jag.

Matteo och Lorenzo skrattar när jag säger så. Skrattat är dock inte så långt då de inser att de skrattar samtidigt och slutar ganska snabbt. 

Bildlektionen går och nån till lektion. Helt plötsligt så är det lunch. Jag har hängt efter Lorenzo hela förmidagen, jag tänker därför att det är logiskt att jag ska sitta med honom. Vi tar mat och börjar gå mot ett bord. Vi väljer ett lite mindre bord där det bara får plats 4 st. Jag tänker att det kanske kommer nån till kille som jag inte vet namnet på och sätter sig här, jag har såklart fel om det också. Jag hade ju kunnat lista ut vem som skulle komma och sätta sig här. Matteo går mot vårat bord medans han ler stort. För att vara trevlig så flinar jag tillbaka. Matteo sätter sig bredvid mig. Lorenzo ställer sig då upp för att gå. 

-Vart ska du gå? Frågar jag honom.

-Till något annat bord, svara han snabbt. 

-Varför kan du  inte sitta här? Frågar jag. 

-Jag vägrar sitta med honom, säger Lorenzo och går iväg.

Jag är för osäker för att fråga Matteo om vad som hänt mellan dem. Jag börjar äta på min mat och Matteo lika så. Det kommer två andra killar och sätter sig på andra sidan bordet. De pratar med Matteo om fotboll. Jag lyssnar knappt, jag tänker bara på vad Lorenzo sa. Vad kunde Matteo ha gjort mot honom. 

När lunchen är slut så hänger jag efter Matteo och de andra två killarna. Jag tror de heter Eduardo och Diego. Vi går på de tre lektioner som är kvar efter lunch. Jag hänger med Matteo, Eduardo och Diego. Vi har Italienska, No och Engelska. På alla lektionerna så tvingar lärarna mig att presentera mig för dem. Jag berättar samma sak varje gång. Att jag heter Julia och kommer från Sverige. När jag sagt de så är det alltid någon av killarna som även berättar för läraren att jag bor hemma hos Måneskin. Alla lärarna hade då blivit förvånade. 

När sista lektionen var slut kom Doja Cat fram till mig och sa att jag var kallad till rektorn. Jag fick en klump i magen. Tills jag inser att jag ska gå och prata med Taylor Swift.