POV: Your in Måneskin

Kapitel 9

En ny morgon och jag vaknar som vanligt i det tråkiga rummet. Jag ligger kvar i sängen en stund och kollar på mobilen. Jag stressar inte eftersom att det är helg. Till min förvåning så kommer ingen och knackar på min dörr. Efter typ en timme så sätter jag mig upp i sängen. Jag reser mig sedan och byter om. Idag bestämmer jag mig för att ha en svart kjol, vitt linne och en ljusblå kofta. Jag borstar även håret och lägger på lite smink. Jag rör mig sedan ner mot köket för att äta något. Jag går in i köket och på bänken ligger en lapp. 

" God morgon Julia, vi har åkt i vägen på ett litet möte, vi kommer hem igen i eftermiddag. Du har hela dagen fri att göra vad du vill :) " 

Yes hela dagen fri, då ska jag skynda mig att äta så jag kan utnyttja hela dagen. Jag äter en snabb frukost och går sedan till hallen och tar på mig mina skor. Jag går ut ur huset och låser dörren. När jag väl kommit ut så kommer jag på att jag inte tänkt på hur jag ska ta mig någonstans. Jag kollar lite på mobilen och kommer fram till att det snart kommer en buss. Jag väntar i 5 min sen hoppar jag på en buss som jag hoppas åker mot stan. Jag sitter på bussen en stund innan jag äntligen kommer till stan. Jag bestämmer mig för att gå i olika butiker och titta på kläder. Jag tycker mycket om modet här i Italien. Tillslut så köper jag två stycken nya jeans. När jag går i nästa butik så ser jag någon som jag känner igen. Det är Matteo. Jag går fram till honom. 

-Hej Matteo!

-Hejsan Julia, vad gör du här? 

-Jag hade en ledig dag för mig själv så jag passade på att shoppa lite. Själv då?

-Samma, men om du är helt själv så kanske jag kan få göra dig sällskap? 

-Ja men det vore trevligt. 

Jag och Matteo kommer överens om ett café som vi går och sätter oss på. Vi beställer varsin kaffe och varsin efterrätt. Jag vet inte vad vi ska pratar om så jag tar mod och frågar:

-Vad har du och Lorenzo emot varandra egentligen?  

-Det är något som jag helst inte berättar för någon men eftersom att du märkt det så har jag inget val. Det började redan i första klass. Jag och Lorenzo var bästa vänner. Vi bodde på samma gata och lekte nästan varje dag efter skolan. Vi var väldigt lika vilket gjorde att vi kunde hitta på mycket roliga saker. Vi var jätte nära fram tills för ett år sedan. Jag har alltid vetat att Lorenzo och jag hade lika smak när det gäller tjejer. Jag berättade för honom om en tjej som jag verkligen gillade. Hon och jag hade skrivit mycket och vi hade träffats några gånger. Lorenzo verkade väldigt intresserad men jag tänkte att det bara var för att han var glad för min skull. Jag och denna tjej blev slutligen tillsammans. Jag märkte då att Lorenzo började ta avstånd från mig. Jag tänkte att det kanske berodde på att jag nu hade en flickvän. Jag hade dock fel. En dag när jag går hem till Lorenzo för att hänga så går jag in genom dörren och inser att han inte är hemma själv. Jag visste att hans föräldrar inte var hemma. Jag går upp för trappen till hans rum och öppnar dörren. Jag inser precis när jag öppnar dörren att där i sängen ligger Lorenzo med min tjej. 

Jag vet inte vad jag ska säga så jag säger inget. Jag lägger min hand på Matteos hand och ger honom ett milt leende. Vi reser oss sedan för att gå därifrån. Matteo bär min påse och tar min hand. Han leder mig ut från köpcentrumet bort till parkeringen. Han låser upp en bil och säger åt mig att sätta mig. Jag gör som han säger och sätter mig i bilen. När han lämnat min påse i bakluckan så sätter han sig i förarstolen. Han startar bilen och börjar köra. Ingen utav oss säger något. Vi sitter tysta och lyssnar på musiken. Efter en stund så är vi hemma vid mitt hus. Jag hade glömt att berätta vart jag bodde men det verkade han ju redan veta. Jag tackar så mycket för dagen och stiger ut bilen. Han hoppar också ur bilen för att öppna bakluckan så jag kan ta min påse. Jag tar min påse och ger honom en kram innan jag går in i huset. 

När jag kommer in i huset så stoppar Damiano mig på en gång. 

-Vem är den killen? Vad har ni gjort? Varför har jag inte hört om honom? 

-Lugna dig, vi går i samma klass och han heter Matteo. Jag åkte till stan för att shoppa, jag träffade på honom och han var snäll att skjutsa hem mig. 

Damiano ser fundersam ut men verkar släppa det. Han går därifrån och jag går upp på mitt rum. Efter en kvart så kommer Viktoria in på mitt rum och säger att det är mat. Jag följer med henne ner och äter. När vi ätit klart så kommer Damiano fram till mig. 

-Julia jag är ledsen för förut, jag var bara orolig. 

-Det är okej, det har du all rätt att vara.

-Vill du kolla en film nu efter maten? 

-Ja varför inte. 

Vi sätter oss i soffan och kollar en film. Jag märker under filmen att Damiano kommer närmare mig i soffan. När filmen är slut så sitter vi precis bredvid varandra.