POV: Your in Måneskin

Kapitel 5

Jag närmar mig dörren till klassrummet med Olivia Rodrigo strax efter mig. Framme vid dörren så stannar jag för att ta ett djupt andetag. Jag står still en stund innan jag bestämmer mig för att ta tag i handtaget. Jag öppnar dörren och möts av 20 killar som tittar på mig. Jag hinner inte tänka innan läraren som står framme vid tavlan börjar presentera mig. 

-Så klassen det här är Julia. Hon är våran nya elev. Säger Harry Styles. 

-Ja jag vet killar det kanske ser konstigt ut, och det är det, men ni kommer nu att få en tjej i eran klass. Eftersom att detta är det enda sättet att lösa detta. Alla andra klasser är fulla utom denna. 

Klassen tittar på mig och jag tittar generat bort. Jag känner hur deras blickar bränner på mig. Jag känner mig inte välkommen här. Lärarna fortsätter berätta om mig och jag får ingen chans att prata. Efter att lärarna och killarna diskuterat klart så visar Harry vart jag ska sitta. Såklart så ska jag sitta mitt i klassrummet. Precis så alla killar kan se mig. Jag går med snabba steg mot min bänk. Utan att titta vart jag går så sätter jag snabbt ner fötterna och märker för sent att det är ett ben rakt ut på golvet. Jag hinner inte se benet innan jag faller. Jag hinner inte tänka något innan jag är i nåns famn. 

När jag öppnar ögonen igen så stirrar två blåa ögon rakt på mig. Jag drunknar i de havs-blåa ögonen. Jag släpper inte de blåa ögonen med blicken. Efter ungefär 10 sekunder inser jag vart jag är. Jag är inte och simmar i dessa blåa ögon utan jag ligger halvt på golvet i klassrummet och alla kollar på mig. Jag skyndar mig att ställa mig upp och sätta mig vid min bänk medan resten av killarna skrattar, men inte de blåa ögonen. 

Efter 10 min så har klassen äntligen lugnat sig och Harry fortsätter med lektionen. Jag är helt röd i ansiktet och ligger med det ner i bänken. Harry säger inget åt mig, han förstår hur mycket jag skäms så han låter mig vara.  

Lektionen tar äntligen slut och jag skyndar mig ut ur klassrummet. Som tur är så stoppar ingen mig. Jag tar styrning mot toaletten igen för att låsa in mig. Jag hinner inte längre en två steg innan en kille står framför mig. Jag stannar precis innan jag hinner gå rakt in i honom. Han tittar på mig och jag tittar på han. 

-Hejsan, du heter Julia va?

-Eh, ja det gör jag.

-Kul att du ska börja här på skolan. Jag förstår att det måste vara läskigt att börja i en klass med bara killar. Du kan vara lugn, vi alla är snälla. Eller ja alla utom Matteo. Han ska du verkligen akta dig för. Fall inte för hans blåa ögon. 

-Tack för tipset antar jag, är det enda svaret jag kommer på. 

-Jag kanske glömde att presentera mig men jag heter Lorenzo. Jag sitter framför dig i klassrummet. Du kan alltid fråga mig om det är något.

-Tack, säger jag. 

Lorenzo vänder på klacken och går. Jag blir stående kvar. Jag funderar på vad Lorenzo har emot Matteo, som jag nu vet att han heter. 

Efter att jag återhämtat mig från första lektionen bestämmer jag mig för att gå mot matsalen. Om jag fattat rätt så är det lunch nu. Undra vad för typ av mat man äter i Italien.  Jag går mot matsalen med nervösa steg. Undra hur många som kommer skratta åt mig.  När jag kommer nära så känner jag direkt lukten av pasta.  När jag kliver in i matsalen så kollar jag runt och ser fulla bord. Inget utav borden har någon plats kvar förutom ett bord. Bordet som har en plats kvar är ju såklart bordet där Matteo sitter. Jag skyndar mig att ta mat för att sedan skynda mot toaletten igen. Jag tar min pasta snabbt men när jag vänder mig för att gå därifrån blir jag stoppad av Matteo. 

-Har du någon stans att sitta? Det finns en ledig plats bredvid mig, säger Matteo.

-Eh nää jag har igen plats, jag sitter gärna med dig, säger jag försiktigt. 

Jag följer efter Matteo till hans bord. Jag sätter mig bredvid honom och tittar bara ner i tallriken. Jag glömmer bort att lyssna på vad de andra vid bordet säger. Jag är så hungrig så jag kastar i mig maten. 

-Varifrån kommer du då? frågar Antonio.

-Jag kommer ifrån Sverige, eller ja Stockholm, svarar jag. 

-Jaha så spännande, vad har fått dig att flytta hit till Italien? frågar Matteo. 

-Jag lyckades komma in på denna skola, jag sökte hit för att kunna utveckla mina kunskaper inom musik och gitarr, svarar jag. 

När lunchen är slut så följer jag bara efter de andra till de lektioner vi ska ha. Jag vet inte rickigt vad som vi jobbar med på lektionerna men jag hänger bara med. När dagen äntligen är slut så låser jag in mina saker i skåpet och skyndar mig ut från skolan. Utanför skolan står hela gänget och väntar på mig. Jag älskar att det kommer och hämtar mig från skolan med deras stora Måneskin buss. Jag har aldrig varit så här lycklig.