POV: Your in Måneskin

Kapitel 12

Jag vaknar av att någon andas i min nacke. Jag vänder mig om och ser att Matteo ligger bakom mig. Jag minns plötsligt vad som hände igår. Jag får panik och försöker snabbt komma på vad jag ska göra. Jag smyger ur hans armar och klär snabbt på mig och skyndar mig ut genom dörren. I hallen skyndar jag mig på med mina skor och går snabbt ut genom dörren. Jag hoppar på en buss som går hemåt.  

När jag sitter på bussen så går jag igenom min mobil och kollar så att inget dumt finns där. Jag hittar då en bild på mig och Matteo som kramas i sängen. Jag trycker på radera men innan den hinner försvinna ångrar jag mig och behåller bilden. Jag sitter resten av resan i tystnad och kollar ut genom fönstret. 

När jag kommer hem igen så möts jag av tystnad. Ingen verkar vara hemma tills jag möts av Thomas som kommer ner för trappan. Han tittar på mig och skrattar, han säger inget. Jag skyndar mig till badrummet och tar en dusch. När jag är klar så går jag ner till köket där jag möts av Damiano. Han ler stort och räcker mig en skål med yoghurt. Han säger inget utan fortsätter bara flina. Jag sätter mig och börjar äta. Damiano går efter en stund och lämnar mig själv i köket. Jag sitter där själv en stund innan Victoria kommer till mig.

-Jag behöver prata med dig, följ med mig till ditt rum.

Jag gör som Victoria säger och följer efter henne. När vi kommer in på mitt rum så sätter vi oss på sängen.

-Jag vet att man inte ska snoka och kolla på andras mobiler men eftersom du inte tänkte berätta vart du hållit hus så tänkte jag att jag måsta ta reda på det själv. Jag såg bilden på dig och killen.

Jag greps av panik, vad ska jag nu göra!?

-Eh ja jo det är Matteo, han går i min klass och han hamnade i ett slagsmål och han skulle förklara vad som hände så jag stannade där över natten. Förlåt att jag inte berättade vart jag var. 

-Jag kan inte bestämma över dig och dina val men jag har själv varit i din ålder och jag hoppas du inte gör något dumt, du är en bra tjej. 

Victoria lämnade mig på rummet. 

När jag satt själv på rummet så bestämde jag mig för att kolla med Lorenzo vad han gjorde. Jag skickade och frågade han vad han hade för sig. Direkt efter jag frågat så skickade Matteo och frågade vart jag tagit vägen. Jag svarade lite snabbt bara att jag måste hem innan någon skulle undra vart jag var. Matteo svarade bara med ett kyligt "okej". 

Lorenzo svarade att han inte hade något för sig och var hemma själv. Jag bestämde mig då för att åka till honom för att få höra hans sida av historian. Jag gick ner till Damiano och frågade om han kunde skjutsa mig till en kompis, han svarade ja när jag ljög att det var en tjejkompis. På väg till Lorenzo så var Damiano ganska flörtig, han spelade romantisk musik och kollade jättemycket på mig. Han släppte av mig hos Lorenzo som jag sagt var en tjej. Jag gick fram till dörren och knackade på och skyndade mig in så att Damiano inte skulle se att det inte var en tjej. 

Jag följde efter Lorenzo till hans rum där vi satte oss på hans säng. Han började berätta. 

-Matteos historia är inte helt fel, jag tog faktiskt hans tjej men det var inte med mening. Jag visste inte att de höll på med varandra, han hade inte sagt något och hon sa inte heller något, så hur skulle jag veta. 

Jag tycket synd om båda två eftersom att både de och detta bara var ett missförstånd. Jag satt mig närmare Lorenzo och gav honom en kram. När jag lutade mig tillbaka så insåg jag hur han kollade på mig. Jag kunde inte motstå, jag lutade mig fram och våra läppar möttes.