Gör mig hel

35. Räddar Hårlösas liv

När jag piggnat till lite och slutat vara yr berättas det för mig att det jag gjorde var något otroligt. Att det är väldigt ovanligt, och inte setts tidigare i sådana proportioner. Det finns myter om folk som kunnat expandera sitt elements kraft så mycket att det skapar ljus och ljudvågor, tydligen var det det jag gjorde.

De gjorde folk blinda, eller gav dem en sådan huvudvärk att de inte kunde tänka ordentligt. I vissa fall blev de även medvetslösa, men aldrig så många människor som jag precis tog hand om. Det har aldrig hänt förut, det är fantastiskt och sensationellt och otroligt och det skrämmer livet ur mig. Nu ser alla på mig med en viss blick; som om jag är Superwomen, ett övernaturligt väsen som kommit ner till jorden för att rädda dem alla. Fanns det något tvivel hos dem innan om att jag är Curantis är det tyvärr helt borta nu.

"Vad ska vi göra med dem?" Frågar jag och nickar mot de Hårlösa krigarna som fortfarande sitter bundna några meter ifrån vårt läger.

"Om du känner dig tillräckligt återhämtad så måste vi fortsätta framåt. Vi lämnar dem här", svarar Kean och ger de Hårlösa en blick fylld med avsky.

"Nej, vänta lite nu", säger jag, "vi kan väl inte bara lämna dem här? Sådär, bundna? Jag menar, de kommer ju svälta ihjäl!"

Kean rycker på axlarna. "Har de tur så kommer de två som smet tillbaka och hittar dem."

"Och om de inte har tur..?"

"Då svälter de väl ihjäl", han rycker på axlarna igen, "eller törstar ihjäl."

"Nej, så hemska kan vi inte vara!" Säger jag chockat. Det låter som ett väldigt dåligt sätt att dö på. Eller, finns det egentligen något bra sätt att dö på?

"Lyssna på henne, lilltjejen verkar vara den smartaste av er", inflikar R'alc och flinar mot oss.
Både jag och Kean vänder oss mot honom. Han är bunden till både armarna och benen, precis som de andra Hårlösa.

"Jag är inte liten", fräser jag, och inser sedan hur liten det får mig att låta. Jag skakar på huvudet, och vänder mig åter till Kean.

"Jag föreslår att vi först och främst sätter munkavlar på dem så att de inte kan skrika efter hjälp direkt efter att vi går. Sedan kan vi väl lämna en kniv ungefär 20 meter ifrån dem. På så sätt kommer vi vara långt härifrån innan de kan ta sig fram till kniven och skära loss sig själva. Då kan de inte följa efter oss, och de behöver inte dö." Desto mer jag säger, desto mer entusiastisk blir jag.

"Det låter faktiskt väldigt bra", säger Kean, och ler uppmuntrande till mig. Jag ler tillbaka.

"Juste, lyssna på lilltjejen", flinar R'alc.

"Äh, håll tyst. Kan ingen sätta en munkavel på dem redan nu?" Frågar jag, och R'alc blänger på mig.

Tre timmar senare får jag den stora äran att lägga ut kniven en bra bit ifrån de Hårlösa, den kniv de nu måste kravla till och sedan använda för att skära av repen som binder dem.

"Lycka till, lillkillen", säger jag till R'alc och ler sockersött när jag går förbli honom. Han blänger värre än en katt som man har slängt i vatten.
Jag ställer mig vid Nathan och tvillingarna. De ser alla tilltufsade ut, men de är iallafall vid liv och inte sålda till Gud vet vem.

"Är ditt huvud okej?" Frågar jag Nathan när jag kommer ihåg att han fick en smäll innan.

"Jadå. Ditt?" Svarar han.

"Absolut. Det krävs mer än en simpel sten för att knäcka det här", säger jag och knackar mig själv i pannan. Han skrattar lite, ser ner i marken och sedan blir det tyst. Det lät roligare i mitt huvud...

Edward kommer fram till oss. "Hur mår du Stephanie?"
Jag vänder mig förvånat till honom. Visst har han räddat mitt liv några gånger, men aldrig riktigt undrat hur jag känner mig.

"Jag mår bra, tack. Huvudet gör inte lika ont längre", svarar jag och ger honom ett litet leende. Han ger mig ett snett leende tillbaka utan att visa tänder. Väldigt gulligt.

"Okej! Vi måste ge oss av genast. Maskarna har redan börjat krypa!" Ropar Kean, och mycket riktigt har några av de Hårlösa redan börjat förflytta sig mot kniven.

Vi börjar gå, de andra med långa, energiska kliv, och jag småspringande för att hinna med.
Om det här är början på den här resan undrar jag verkligen vad som kommer hända härnäst.

//Tack alla som läser, röstar och kommenterar, ni är bäst❤️❤️