Blaise slöt ögonen.
Hans ögonfransar var så långa att han kunde känna hur de klibbade mot huden och det brände fortfarande bakom ögonlocken.
Knep ihop dem, hårt, så hårt han bara kunde. Allt för att försöka förtränga minnesbilderna som dansade inför hans inre. Hans mammas vackra, hårda ansikte. Dracos bleka, fårade. Snön som sakta dalade ner från himlen, hans skor som gjorde avtryck mot den vita marken.
Det hjälpte inte, scenerna från gårdagen spelades upp om och om igen, hur mycket Blaise än ansträngde sig för att förtränga dem.
Lovet hade varit pest och pina. Ständiga möten och Dödsätare som kom och gick i huset. Alltid var det någon som satt och grinade upp sig vid matsalsbordet, smaskade av maten och stirrade i hans mors urringning. Blaise gjorde en grimas och försökte få bort de motbjudande tankarna. Han ansträngde sig för att tänka på något trevligt, något som kunde få honom att se fram emot skolstarten. Och då var det bara ett ansikte han såg framför sig. Bara ett par ögon, mörkbruna som hans egna men så oerhört mycket vackrare.
Tanken på Elli fick Blaise att blunda och alla vidriga middagsgäster i hemmet suddades ut för att ersättas av hennes leende ansikte några bord bort när de åt i stora salen. Snart, snart skulle han få se henne igen. Känna hennes doft. Vara nära henne. Men något var fel. Han kunde inte minnas doften av Elli. Någonting störde honom. Minnet av vad som hänt igår trängde sig åter på, då när han suttit i sitt rum precis som nu. Samma kvarvarande julljus i fönstren, med raka lågor som plötsligt fladdrat till.
Utan att Blaise märkt det, hade rummet svepts i ett moln av söt parfym, och en smal hand med glänsande, röda naglar vilade på hans axel. Hans mor, Cynthia, hade obemärkt kommit in och han vände sig häftigt mot henne.
"Jag skulle uppskatta om du kunde knacka, mamma."
"Inte skrämde jag dig väl?" spann Cynthia och kramade hans axel så att naglarna skar in i huden. "Min son är väl ingen vekling?"
Blaise bet ihop käkarna. Han tyckte inte om Cynthias ton och de långa naglarna var obehagliga.
"Snart börjar terminen, Blaise", kungjorde Cynthia som om Blaise inte redan visste det. Som om han inte räknat ner varenda dag tills han fick träffa Elli igen. "Det här är din viktigaste del av utbildningen, min son", fortsatte Cynthia och släppte äntligen hans axel för att omsorgsfullt dra fram sin trollstav ur klädnaden. Stavens skaft pryddes av några små glittrande ädelstenar. "Viktigare än någonsin att visa mod och manlighet. Visa var du står."
Hon hade sett sig om i pojkrummet, på kofferten som Blaise redan då börjat packa för avfärd.
"Vet du vem som var här på visit, Blaise?" frågade hon med ett tonfall som var svårt att tyda, men Blaise visste ändå alltför väl vilken besökare hans mor syftade på. Herren själv hade träffat henne bakom låsta dörrar och Blaise ville inte ens tänka på vad de hade talat om. Eller vad de gjort heller, för den delen.
"Herren var inte glad, Blaise." Cynthias röst lät allt mer beslutsam. "Pojken Potter hade undkommit, igen. Det är märkligt hur han alltid klarar sig, tycker du inte?"
"Potter är bara en vanlig kille, mamma." Blaise försökte se sin mor stadigt i ögonen. "En vanlig löjlig kille. Det är inget speciellt med honom. Han kan inte vara utvald, fråga de som träffat honom i skolan! Varför lägga så mycket tid på att få tag i en sån?"
