Mitt rop på hjälp ~

Kapitel 1

Jag håller kniven hårt och samtidigt skakar. Min arm är full med röd vätska.Blod. Det rinner långsamt ner och nuddar golvet med ett plask. Tårar rinner ner för mina kinder, snart skapas en stor fold här inne. Jag ber till gud att allt ska bli bra igen. "Jag orkar inte mer" sitter jag och viskar för mig själv.

Jag är inte stark nog att säga till dem att sluta. Jag är inte stark nog att igga alla äckliga och fula ord jag får.."jag vill inte leva mer".

Jag går igenom skolans korridorer men böckerna tät intill mitt bröst. Jag kommer alltid försent för att inte möta på alla andra elever. Det är helt tyst i skolan, man skulle kunna släppa en nål och det hörs.

Jag skyndar mig till mitt skåp och lägger in min väska och jacka. Nu har jag matte, mitt favorit ämne faktiskt. Jag tar matte boken mot mitt bröst och går i snabb takt till lektionen.

Jag tar ett andetag innan jag tar i dörrens handtag och öppnar. Alla blickar hamnar på mig och läraren blir tyst och kollar argt mot mig.

"Lilly, du är sen igen!" Säger min lärare med arg ton.

"Förlåt.." säger jag försiktigt och kollar ner i golvet.

"Sätt dig ner" säger läraren och fortsätter sin lektion. Jag sätter mig självklart på en plats på raden längst ner och på den raden sätter jag mig längst in. Så det blir som ett hörn.

Lektionen går i en långsam takt. "Klassen, jag ska bara gå och hämta en sak i personal rummet. Jag kommer snart, var lugna och fina!" Säger läraren och ler stort mot oss.

"Jadå miss kapfield vi ska vara lugna och fina, gå du" säger en tjej och ler stort. Såklart är den tjejen Nathalie. Av att säga hennes namn blir jag rädd och drar matte boken närmre mig.

"Det uppskatar jag! Jag kommer snart klassen" och med det lämnar hon klassrummet. Jag sitter och skakar medans jag räknar. Stänger ute allt och alla.

I ögonvrån ser jag något svart framför min bänk. Jag kollar långsamt upp och får syn på ett svart linne som Nathalie bär på sig. Två tjejkompisar och tre killar står vid henne.

"Du pratar aldrig så värst mycket du" flinar Nathalie mot mig och tar min matte bok från mig och kastar den på golvet. Jag tittar ner, rädsla börjar komma fram.

"Du är så jävla ful! Smuts. Kom inte hit igen. Du tigger stryk äckel."

Med dem orden får jag nog och springer ut från klassrummet med tårar för kinderna. Jag springer in på toaletten och ser mig själv i spegeln. Jag tar mitt blonda hår och lägger bakom örat. Jag har aldrig smink på mig så jag behöver inte oroa mig att mascaran ska rinna och förstöras.

Jag sköljer mitt ansikte och sedan torkar det. Jag ser mig själv i spegeln en stund. Jag känner långsamt på spegeln och sedan:

"AAAHH!!" skriker jag medan jag slår allt vad jag kan på spegeln. Det blir en stor spricka och min hand börjar färgas till rött. Blod.

Jag blir så chockad och rädd att jag springer bort från allt och alla. Ut på skolgården, bort till skogen och jag placerar mig på en sten. Händerna för ansiktet brister jag ut i tårar.

Det piper plötslig till i min telefon och jag fiskar upp den ur fickan. Oscar ringer.

"Hej.." säger jag blygt och tyst.

"Hej, hur är det?" Frågade han snällt. Oscar kan jag nästan berätta allt för. Han är min ända vän, fast han skäms över att visa sig med mig. Vi har varit kompisar sen dagis och det sårar mig att han inte vill synas med mig. Jag kan faktiskt erkänna att jag har en liten crush på han.