Mitt rop på hjälp ~

Kapitel 12

Time for ett nytt kapitel! Som vanligt som jag säger varje gång har jag INTE läst igenom kapitlet så det kan finnas stav fel.

Trevlig läsning!

***

"Lilly!" ekade det i mitt huvud och någon rörde mig. Snarare skakade på mig. Jag öppnar ögonlocken långsamt från det svarta när jag fick smällen från Brian. Mitt huvud gör ont. Det dunkar. Jag för fram ett stön och tar handen mot pannan. Jag såg suddigt från början men sedan blev det bättre skärpa. Jag såg Oscar framför mig.

"Vad hände Lilly?" frågar han oroligt och rädd över att jag kunde ha dött, men det var bara ett slag. Min läpp gör ont så den är förmodligen sprucken och det rinner nått från näsan, det kan jag gissa på att det är blod.

"Ehm" jag är för yr för att berätta vad som hände. Jag kollar mig omkring, det är kväll. Sist jag var vaken var det dag. Undra hur länge jag har legat här och när Oscar hittade mig. Jag är så förvirrad, mitt huvud snurrar. Brian fick till en jävla hård smäll, han är kraftig så det är ju självklart att jag svimma av. Detta kommer jag aldrig förlåta honom för.

"Lilly? Du har väl inte tappat minnet va?" frågade Oscar mig och jag kollar mot han. Jag sätter mig upp bredvid han. När han pratar ekar det i huvudet, jag hör två röster.

Jag blundar och sedan öppnar ögonen igen, jag föreställer mig att det är en dröm men det är det inte.

"Oscar" börjar jag.

"Ja?" svarar han oroligt snabbt efter mig. En tår fall ner för mig kind och Oscar var snabb med att ta bort den med sin tumme.

"Förlåt, jag är en idiot" får jag fram.

"Nej det är du inte, det är jag som är idioten. Vad var det som hände?" frågar han och jag blir rädd av frågan. Jag ser massa bilder i huvudet innan det blev svart. Jag var så rädd.

"Jag var så rädd"

"Lilly berätta"

"Brian" det ända namnet jag får fram och hatar just nu. "Han slog mig för att jag hade kysst dig" Resten kommer flytande efter. Jag ser hur Oscars blick blir till ilska men han försöker lugna sig genom att andas.

"Hur hittade du mig?" frågar jag honom.

"Jag ringde dig och du svarade inte, så jag var påväg hem till dig och tog vägen genom parken så såg jag dig, som tur"

Han är så fin. Jag kollar länge på han och tankarna flödar runt i huvudet. Utan att tänka på det böjer jag mig fram till han. Tills våra läppar möts. En lång mysig kyss och sedan drar jag mig bakåt och Oscar ser både chockat och förvirrat på mig. Tystnaden efter kyssen var pinsam, oavsett om vi har kysst varann förut.

"Han fick till en jädra smäll" säger Oscar sedan och tar försiktigt under mitt öga där en blåtira börjar bildas. Jag kollar ner med blicken. "Kan du ställa dig upp?" frågar han sedan medan han ställer sig upp. Jag tvekar. Han räcker fram handen till mig som stöd för att få hjälp upp på benen. Jag tar den osäkert och han drar upp mig. Det är lite vinglit till början och mitt huvud gör fortfarande ont.

Vi står och kollar på varann en stund och sedan tar han armen över min axel och vi börjar gå sakta.

"Min bror får inte se detta. Och mamma kommer hem i mon, hon får inte heller se det" säger jag och blir orolig och stannar .

"Du måste berätta för din bror iallafall" säger Oscar och ställer sig framför mig. Han tar sina händer runt mina höfter. Jag tvekar. Jag vill inte att min bror ska lägga sig i och bli skadad, inte Oscar heller men det jag redan vet är att när jag lämnar Oscar för idag kommer han gå och söka upp Brian direkt.