Mitt rop på hjälp ~

Kapitel 4

På bilden ser ni Lilly! Som spelas av Ashley Olsen. Hon är så sjuukt fin.

Här kommer kapitel 4 iallafall.

***

Hela natten ligger jag vaken med ett leende på läpparna. Jag har inte ens ringt Oscar idag. Jag tänker på Brian hela natten fast jag knappt känner han. Jag har hittat en vän. Som vågar synas med mig.

Klockan ringer 06:00 och jag är vaken. Jag går upp och tar en dusch och nu ändras mitt leende till ett sträck. Rädda och blyga Lilly kommer fram igen. Samt tillbaka till helvetet idag.

Idag ska jag var stark i skolan. Lila stark som jag var emot Oscar. Jag ska stänga ute alla ord som får mig att falla, och kämpa på benen hela dagen. Nathalie ska inte få trycka ner mig.

Jag knyter mina nävar hårt och sedan går in i duschen. Det varma vattnet spolas på hela min nakna kropp.

***

Jag lägger in min jacka och väska i mitt skåp och tar sedan ut so böckerna. Med snabba steg går jag till klassrummet och såklart ska Nathalie stå där utanför. Jag blev genast rädd och tryckte böckerna närmare bröstet.

"Nämen hej nolla" kom hon fram och sa medans hon blängde på mig. Alla runt om henne skratta. Jag tittade upp mot henne och flina. "Vad flinar du åt idiot?" Frågar hon sedan och bitchblickar mig från topp till tå.

"Ditt fula ansikte"

Att jag sa dem orden är sjukt. Själv blev jag chockad som alla andra blev. Alla bakom Nathalie står med vidöppen mun och Nathalie ser rasande ut. Hon skulle precis ge mig en smäll på kinden tills läraren kom.

"Inte bråka tjejer!" Säger hon argt och drar undan oss från varann

"Du ska få igen för det där, din lilla råtta" viskar Nathalie till mig och alla går in i klassrummet förutom jag.

Jag släpper mina böcker på golvet och det ekar en smäll. Jag springer min väg. Bort från allt och alla.

Jag tänker inte ringa Oscar för han behöver inte mig. Och jag tänker verkligen inte ringa Brian. Han får inte veta det här. Då kommer han hålla sig borta som Oscar.

Jag sätter mig på en gunga långt borta från skolan. Och tårar forsar ner för kinderna. Jag vet inte varför jag gråter. Jag är antagligen rädd och ensam.

Dem ändå som gör att jag fortfarande lever är mamma, Alex, Oscar och Brian. Annars vore jag död nu.

"Ursäkta?" Mina tankar avbryts när jag hör en lugn snäll röst bakom mig. Jag tar bort händerna från ansiktet och kollar upp. Jag kollar bakom och där står en brunett tjej med gröna ögon och ganska smal.

Hon kommer närmare och närmare.

"Har det hänt nått?" Frågar hon mig och jag känner plötsligt hennes hand på min axel. Jag känner mig genas obekväm och går bort från gungan. Bort från henne. Jag är inte så van vid att släppa in nya folk så lätt.

"Du behöver inte vara rädd. Jag heter Alicia och är 17 år. Du behöver inte berätta nått men jag såg att du var ledsen och ville hjälpa dej" säger hon och hon ser trevlig ut. Jag snyftar till och får ett litet leende på läpparna.

"Hej, jag är Lilly" säger jag blygt. Jag kommer inte berätta vad som har hänt. Ingen får veta. Förutom Oscar.

Hon får ett leende på läpparna. "Trevligt att träffas Lilly! Är det nått som har hänt som du vill berätta?" Frågar hon. Jag är osäker. Att berätta allt till henne kan leda till trubel. Men ändå vill jag ha någon att prata ut med.