Easy baby, maybe I'm a liar

Kapitel 7

Jag sitter i min säng och kollar instagram på min mobil, det är onsdag kväll. Min mobil ringer plötsligt och jag hoppar till, ringsignalen är på högsta volym. På skärmen står det Nathan. Jag stelnar till och svarar efter några sekunder. "Hej" svarar jag lite förvånat. "Hej" säger han bara. "Är det något speciellt?" Frågar jag lite drygt. "Ja, jag måste prata med dig, kan du komma hit?" frågar han. Han låter lite ledsen. "Öhm, ja visst, jag kommer snart" svarar jag förvånat men vänligt. "Bra" säger han vänligt och lägger sedan på. Det där var konstigt. Jag skyndar mig ner och tar på mig mina converse och går ut.

Jag knackar på och efter en liten stund öppnar Nathan. "Hej, kom in" säger han och ler. "Hej, tack" säger jag och kliver in. "Du vet när du berättade allt det där i söndags?" börjar han. "Ja" svarar jag lite undrade. "Jo, då sa jag ju att jag inte kunde berätta varför jag inte vill och att det är komplicerat" säger han sedan. "Aa, det minns jag" säger jag, fortfarande undrandes. "Jo, det är så att jag inte är så intresserad av tjejer, inte alls faktiskt." säger han osäkert. Jag får nästan en chock, inte för att jag är emot sådant, jag blev bara väldigt förvånad. "Du är den första jag berättar detta för, och jag förstår att du kanske blir lite förvånad" fortsätter han. "Oj" säger jag bara. "Förlåt för att jag har varit så dryg mot dig, herregud!" säger jag och kramar honom. Han kramar mig tillbaka och ler. "Du hade rätt att vara sur på mig, jag mådde dåligt över att jag inte gav dig något vettigt svar." säger han. "Men när förstod du att du faktiskt var intresserad av killar och liksom hur?" Jag kom på efter att det var en dum fråga, det är väl precis som hur jag känner för killar. "Förlåt, det där var bara dumt att fråga." fortsätter jag. "Nej, verkligen inte." svarar han och skrattar. Nathan börjar berätta och jag lyssnar noga.

"Förresten, bara så du vet är Bella och de andra ganska arga på dig efter att jag berättade vad du sa." säger jag helt plötsligt. "Ja, jag förstår det" svarar Nathan och ser lite ledsen ut. "Men vad ska jag säga till dem? Jag behöver inte berätta för dem om du tycker att det känns konstigt eller sådär. Med tanke på att jag är den första som får reda på det kanske du inte vill berätta för ALLA just nu" säger jag och ler varmt mot honom. "Men alltså det är lugnt, jag vill bara inte att folk ska få någon annan bild av mig. Jag är ju liksom fortfarande samma person" svarar han och ler tillbaks men ser lite osäker ut. "Du Nathan, om det är något eller sådär så kan du prata med mig. Du ska inte behöva känna dig dum eller skämmas för vem du är. Du kan ju inte bestämma om du ska gilla killar eller tjejer" jag ler stort mot honom. "Tack Melanie, du är bäst!" Utbrister han och ger mig en stor kram. Jag kramar honom tillbaka.