Easy baby, maybe I'm a liar

Kapitel 1

Cirka 4 månader tidigare:

Jag, Ariana, Grace, Bella och Macy sätter oss vid ett bord i skolmatsalen. Bella har något och berätta som tydligen är väldigt viktigt. "Okej, Bella nu måste du berätta!!" säger Ariana lite väl hysteriskt. Vi andra nickar instämmande. "Ja, ni vet ju att jag har varit mycket med Tristan på den senaste tiden och" börjar Bella innan hon blir avbruten av Macy. "Om du har tänkt säga att ni är tillsammans så är det ingen idé för det har nog alla redan fattat" säger hon snabbt. Vi ser att Bella börjar rodna lite och vi andra småskrattar.

Efter lunchen så går vi till korridoren och sätter oss vid ett bord. Jag ser Nathan sitta med några av sina kompisar lite längre bort. "Jag kommer snart" säger jag till tjejerna och går och sätter mig bredvid Nathan. Jag och Nathan är bra kompisar men jag har haft en stor crush på honom ända sedan vi började högstadiet. Jag försöker få honom att förstå att jag vill vara mer än vänner, men han ger aldrig några signaler tillbaka. "Hej!" säger jag glatt. "Hej Melanie!" svarar han och de andra hälsar också. "Hur var helgen?" frågar jag honom. "Det var bra, jag hängde bara med några kompisar, själv då?" Jag tänker efter och inser att jag inte gjort någonting, åh då kommer jag låta så tråkig. "Öhm, jag var också med kompisar" ljuger jag. Jag brukar inte ljuga, men, herregud det var ju inte så allvarligt direkt. "Trevligt trevligt" säger Nathan och ler sitt gulliga leende. "Men du, ska du göra något idag, annars kan vi väl plugga tillsammans som vi gjorde förra veckan?" frågar jag honom. "Jo men det kan, jag måste gå nu men vi hörs!" säger han och reser sig upp och ler innan han går iväg. Jag går tillbaka till tjejerna och sätter mig vid dem. "Vad pratade ni om?" frågar Ariana nyfiket och flinar mot mig. "Inget speciellt direkt, bara vi skulle träffas efter skolan sen" "Ohhh!" säger Bella och ler. "Asså du måste berätta hur du känner för honom någon gång!" säger Grace ganska allvarligt. "Jag vet jag veeet, men det är ju så svårt!" säger jag och de andra suckar på skoj.

När rasten tar slut går vi till idrotten och byter om. Idag ska vi ha innebandy. Jag kan inte sluta tänka på det Grace sa om att jag måste berätta för Nathan vad jag känner, när liksom? I alla fall inte idag, kanske om några veckor. Jag brukar inte vara så blyg och osäker, men just när det gäller Nathan så blir jag det automatiskt.