Easy baby, maybe I'm a liar

Kapitel 2

Jag och Nathan går mot hans hus som inte ligger så långt ifrån skolan. Vi pratar inte så mycket, bara småpratar mest. Efter ett tag så är vi framme. "Vill du ha något och äta?" frågar han när vi är inne i köket. "Ja, tack" svarar jag. Nathan börjar ta fram lite mellanmål. "Vill du ha hjälp med något?" frågar jag. "Nej, det är lugnt". Jag sätter mig ner på en stol vid köksbordet. När Nathan har ställt fram allt på bordet så sätter han sig också och vi börjar äta.

"Vadå, hur blir det så?" frågar jag och ser ut som ett frågetecken. Jag är ganska duktig i skolan och har rätt lätt för mig, men NO är det värsta jag vet. Jag fattar aldrig något. "Jo, för att allting i cellen ökar i mängd, sen efter ett tag är den tillräckligt stor för att dela sig" säger Nathan. "Jaha" svarar jag men fattar fortfarande inte riktigt. Jag kollar på Nathan som sitter och tittar ner i sin bok. Hans ljusbruna hår och ögon är så fina. Helt plötsligt får jag en tanke att berätta hur känner för honom just nu. Jag känner att jag börjar bli lite nervös. Vågar jag? Mina tankar avbryts av Nathan som säger "Jag tycker vi borde plugg oftare tillsammans, det går ju riktigt bra. Du är en riktigt bra pluggkompis!" Jag som tänkte förklara att jag är kär i honom, och så säger han pluggkompis. Det känns ju riktigt bra, eller inte. Jag tror jag får vänta ett tag med att berätta det.

Vid sjutiden går jag hem. Pappa har precis börjat laga kvällsmat. Jag går upp till mitt rum men möter min syster på vägen. "Var har du varit?" frågar hon snällt. "Hos Nathan" svarar jag snabbt. "Ohh Nathan!" säger hon och ler. Jag har berättat för henne om honom tidigare. "Vad gjorde ni för något? Berätta allt!" säger hon ytterligare. "Kom, vi går till mitt rum istället" säger jag. Jag vill ju inte att mamma eller pappa ska höra, inte för att vi gjorde något speciellt men ändå. Vi går in till mitt rum och sätter oss på sängen. Jag berättar allting om vad vi hade gjort, det var inte ens intressant men Kate ville ju veta ändå. Jag älskar att jag och Kate är så himla nära och berättar mycket för varandra. Kate är två år äldre än mig och jag har alltid varit ganska avundsjuk på henne. Hon har världens finaste utseende, blont hår med perfekta lockarna. Jag har hört många gånger att vi är lika, men det kan jag inte direkt påstå, jag med mitt ljusbruna, platta hår. Jag tycker för det mesta att jag är ganska nöjd med mitt utseende, jag gillar faktiskt mina mörkblåa ögon, men när jag jämför mig med Kate så är jag mycket fulare. "Mat nu!" ropar pappa från köket. Vi går ner och sätter oss vid bordet och börjar äta.