Easy baby, maybe I'm a liar

Kapitel 12

Det är lördag och då alla i familjen för en gångs skull är hemma har vi bestämt att ha en liten myskväll. Då mamma och pappa jobbar väldigt mycket umgås vi inte så ofta hela familjen.

När jag kommer till köket är alla redan där. Kate, min storasyster, blinkar mot mig när jag sätter mig ner och jag flinar till svars. "Så Melanie, har du pratat nåt med Nathan på sistone?" Frågar mamma plötsligt. "Jag menar efter allt som hänt så är ni ju ganska nära ändå" fortsätter hon. "Ja, jo, jag har pratat med honom en del men inget speciellt direkt" svarar jag och ler. Mamma nickar. Vi börjar äta och Liam, min 10-åriga lillebror, pratar konstant om Minecraft och om alla världar han har byggt.

"Hallå mamma, har vi ens godis och sånt hemma?" frågar Liam. "Ja, vi har rätt mycket" svarar mamma och ler. "Popcorn?" Frågar jag förväntansfullt. "Nej, det tror jag inte. Om du vill ha det så är det ju bara att gå till affären". Jag nickar till svars. Jag äter upp min mat och går från bordet. "Jag drar nu då!" ropar jag innan jag tar på mig mina skor. "Melanie! Skulle du kunna köpa tvättmedel när du ändå är där? Hade varit jättesnällt" ropar mamma. "Visst" svarar jag och går ut. Jag börjar cykla mot Target som ligger närmast.

Väl framme låser jag min cykel och går in till affären. Popcorn hittar jag ganska snabbt då jag ofta handlar det här, men tvättmedel verkar inte vara någonstans! Jag letar ett tag men ger snabbt upp och bestämmer mig för att bara fråga någon som jobbar där istället. Jag går till kassan "ursäkta, men vart är tvättmedlet?" frågar jag snällt och mannen i kassan, vars namn som står på namnbrickan "Ben", pekar bort mot ett av hörnen. "Fråga honom, det är någonstans där" säger han och ler mot mig. Jag nickar, säger ett snabbt tack, och går mot personen som står där och håller på att packa upp varor. "Ursäkta, men vet du vart tvättmedlet är? Jag hittar det inte" säger jag vänligt och personen vänder sig om med en suck. "Gå till nästa gång, så finns det där på vänster sida" svarar han uttråkat. Jag kollar upp och ser någon jag aldrig skulle tror jobba här... Trey. Vänta, va? Trey av alla människor? Trey?! Jobbar Trey på Target? Jag måste ha trott helt fel om honom. "Hallå? Hörde du vad jag sa? Nästa gång och så kollar du bara till vänster" säger han ännu en gång lite smått irriterad och fäster blicken i mig för första gången. "Tre-Trey? Jobbar du här? Hur länge har du gjort det?"
säger jag förvirrat och han kollar förvånat på mig. "Melanie, eller hur?" Jag nickar till svars innan han fortsätter. "Ja jag jobbar här, borde vara ganska uppenbart jag menar jag har ju dom här kläderna på mig" säger han och skrattar till lite smått. "Jag har jobbat här ett tag, behöver lite extra pengar och det finns ju värre jobb än Target" avslutar han och... ler faktiskt mot mig? Oj, nog första gången jag sett honom le. Jag ler tillbaks utan att märka det innan jag börjar prata "Aa, bra sommarjobb liksom" "Absolut! Inte alldeles för mycket att göra heller så det funkar bra för mig" jag nickar till svars och ler stort mot honom ännu en gång. Han ler tillbaks och ser faktiskt allmänt trevlig ut, om han alltid var såhär skulle jag inte ha några problem med honom. "Aja, tack iallafall, vi ses!" säger jag innan jag börjar gå där ifrån. "Vi ses, ha det bra". Jag ler för mig själv när jag går för att tillslut leta upp tvättmedlet.

Väl hemma igen sätter jag mig i vardagsrummet med resten av familjen. "Gick det bra?" frågar pappa utan att ta bort ögonen från tv:n. "Jadå, det gick bra" svarar jag och får ännu en gång ett stort leende på läpparna. Tänk att Trey jobbar på Target?