Onda Andar

Kapitel 5

Men va? Varför stog det " Vi syns inatt " bara för mig? Tänk om det är... nej, jag får inte tänka på det, tänkte jag och skakade på huvet.
- Emelie, sa jag. Kan du sova här en natt till? Mamma och pappa kommer inte hem för ens imorgon...
- Jag skulle vilja... men kan inte, svarade hon tyst.
Då får jag sova själv...

Vi gick ner till stan och shoppade.
Först gick vi till H&M, sen sephora, och Cubus. Sen gick vi till Expresso House och fikade. Jag tog deras hallonpaj & en Frappino ( cookies & cream ) och Emelie tog chokladmuffins och en snapple ( pink lemonade ).
Efter det gick vi till Victorias Secret, Make up store och glitter.
När klockan blev 16:30 var Emelie tvungen att gå hem.
Och jag med...
Jag gick med mina tunga påsar, i den stora upplysta staden. Stockholm.
Nu jag var framme vi huset.
Jag slog in portkoden.
3091 och gick in.
Jag gick fram mot hissen och tryckte på pilen som pekade uppåt.
Efter någon sekund öppnades dörrarna och jag klev in.
Jag tryckte på nr 4. Vi bodde alltså på våning 4 & 5, eftersom att vår lägenhet har två våningar.
När skärmen visade våning 3. Skakade hissen plötsligt till, och stog sedan stilla.

" BRA. Hissen har fastnat." Tänkte jag.
Och när det inte kunde bli bättre. ( trodde jag ) slocknade ljuset.
Det blev kolsvart, jag såg ingenting.
Larmknappen! Jag måste hitta den.
Jag gick runt i hela hissen och kände längs väggarna.
Men va?! Där knapparna brukar sitta var det.... Tomt.
När jag hade gått runt i och känt i hela hissen i runt 30 minuter, gav jag upp.
Jag satte mig med ryggen mot en av väggarna och somnade.
Jag vaknade. Det lät som att någon pratade precis utanför hissdörren.
En mörk dov röst. Den mumlade något, fast jag kunde inte höra vad rösten sa. Det enda jag hörde va " bran rö "
Jag reste mig upp och skulle ropa på hjälp, när jag plötsligt kom åt något på väggen.
EN KNAPP!
Men inte larmknappen.
För på "skärmen" stog en siffra.
Nr 0.
Det fanns inte ens någon källare, eller någon våning som hette 0 i det hör våningshuset...
När hissen började åka, och dörrarna plötsligt öppnades, såg jag något, jag aldrig sätt förut.