Precis när visarna stog 03:03 hörde jag en svag röst.
Jag hörde inte exakt vem personen var eller sa.
Det ända jag uppfattade var en ljus flickröst.
"Hjä de brin".
Jag vände mig sakta om.
Men det jag möttes av var inte det jag trodde.
Ingenting.
Allt var som vanligt. Såg det ut som.
Sängen var likadan som när jag var där senast, dörren stog på glänt, som innan, garderoben såg exakt likadan ut som vanligt och skrivbordet lika stökigt, som golvet. Men det fanns något som inte var rätt.
Jag kan bara inte sätta fingret på det...
Jag tittade runt i rummet.
Nattduksbordet!
Jag gick fram till mitt vita lilla trä skrivbord.
Ovanpå stog ett gammalt glas, en penna och min Gammeldagsa sängbordslampa. och en till sak... En gul bleknad liten Pappers lapp.
Som en post:it lapp, fast typ 100 år gammal.
På lappen stog det med fin skrivstil " vinden 124, Carla "
--------------------------
Hej allihopa! Förlåt för kort kapitel men alldeles strax kommer ett nytt lång kapitel. :* stort TACK till alla som röstar och läser min berättelse betyder så mycket ❤️❤️❤️❤️
Vi hörs strax pusss
YOU ARE READING
Onda Andar
HorrorDirekt kände jag att något var fel. Men vad? 2012 flyttade vi hit jag ( Olivia) och min familj, till ett hus i stan ( lägenhet med 2 våningar ) In till ett hus som redan var upptaget. Av något man inte kunde se. Det började med lampor som släcktes...
