Onda Andar

Kapitel 4

Förra kapitlet:
Olivia vaknar 03:03 av att ett glas krossas. Det kom in ifrån hennes rum.
Glaset på spegeln var krossat, och det stog: 23 timmar, 59 minuter, 0 sekunder. Börjar nu
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
- Olivia, sa Emelie. Kan du lysa här? Det är helt blött
Jag lyste mot Emelie.
- Uuschhh, skrek Emelie och reste sig. Det är blod...
Ja, en stor blodpöl på golvet precis framför Emelie.
- Titta, sa jag och pekade på golvet.
Röda, blöta, fotspår.
Emelie började gråta.
- Vad är det som händer?? Snyftade hon.
- jag vet inte, sa jag med darrig röst. Jag vet inte
Jag kämpade för att hålla inne tårarna.
Det brände under ögonlocken.
Jag följde fotspåren.
Jag var så rädd, men jag måste, tänkte jag och tog modet till mig.
Men dom tog slut precis utanför min dörr...

Nu var klockan 05:00. Vi hade torkat bort blodet, slängt glasskärvorna och letat efter en förklaring. Först trodde vi att något slagit emot spegeln, kanske något som ramlat ner från mitt bord som stog brevid spegeln och nuddat den så glaset krossades. ( ja typ omöjligt, men när man är så rädd är man i behov av en logisk förklaring ), sen hade Emelie skärt sig på en glasskärva. Med det förklarade inte vad som stog på spegeln  och Emelie hade inte ens ett sår.
Men vi hade inte sagt till mamma och pappa. 1. Dom sov säkert 2. Dom skulle inte tro oss, så vad var det för mening med att säga nåt?
Just nu satt vi i vardagsrummet och bara pratade.
- Vad tror du det betyder? Sa jag tyst.
- Vaddå?
- Ja, det som stog på spegeln...
- Jag vet inte...någon kanske bara vill skämta med oss.. Det är ju halloween snart
- Ja, om fyra månader, sa jag och vi skrattade.
- Nää okej dåå, men kan vi inte titta på film istället? Typ nån komedi?
- visst!
Vi tittade på "Hur många kramar finns det i världen " tills klockan blev 8 på morgonen.
Varken jag eller Emelie var trötta efter nattens händelse.
Vi gjorde frukost. Det blev smoothie och amerikanska pannkakor.
Plötsligt plingade min mobil till.
Sms från mamma. M: mamma J: jag
M: I natt syns vi. Hej gumman! Hur mår du? Gick det bra att sova ensam hemma med Emelie? Jag hoppas det, för jag och pappa åker förbi mormor och morfars landställe och sover där! Sov med Emelie igen om du vill. Hoppas det är ok! Puss.
Vänta va?! Ska dom lämna mej ensam en natt till? Efter det som hände?! Fast dom vet ju inte om det... Men ändå!  Och om dom inte ska vara hemma idag... Vad menade hon med inatt syns vi? Jag svarade.
J: En natt till?! Och vad menade du med " inatt syns vi " ?
M: ja förlåt :( Men Vad menar du? Det skrev jag väl ändå inte?
J: jo
Mamma skickade en bild, på vad hon skrivit ( screenshota ) .
Och där stog det bara: Hej gumman! Hur mår du? Gick det bra att sova ensam hemma med Emelie? Jag hoppas det, för jag och pappa åker förbi mormor och morfars landställe och sover där! Sov med Emelie igen om du vill. Hoppas det är ok! Puss....
-----------------------
Gillar ni min bok? Känns inte som det :( gör jag något fel? Eller vad tycker ni? Skriv gärna vad ni vill ska hända i boken! Och vill ni att jag fortsätter skriva? // Matilda