Fenix: Född ur askan

Kapitel 7- Vem skrämmer dig, häxa?

Korpkvinnan slängde en kort förfärad blick på Fenix före hon långsamt började resa på sig. Innan hon började gå mot ytterporten nickade hon mot dörren bakom henne som ledde till en annan del av den lilla stugan. Fenix förstod hinten och lämnade försiktigt bordet, rädd för att ge ifrån sig några ljud. 
 "Jag kommer, jag kommer" ropade Lya och gömde sin rädsla bakom en falsk gladlynt röst. Innan ytterdörren öppnades hann Fenix hoppa in bakom den andra porten och ställa sig med ryggen mot väggen vid sidan av den. På det viset kunde hon lyssna på konversationen som snart skulle hållas på andra sidan väggen. Hon förstod att hon snart kunde  få svaret på en av sina många frågor, vem var det som gav den här kvinnan hennes order? 

 Ljudet av en dörr som öppnades nådde Fenix öron, och strax efter det några främmande röster. En av dem kunde hon känna igen, det var han som hade ropat genom dörren tidigare. En annan var så klart Lyas.
 "Du tog god tid på dig" sa en ljusare röst som Fenix antog tillhörde en kvinna.
"Jag var inte i närheten" ursäktade sig Lya och mannen snäste irriterat till åt hennes kommentar. 
 "Vi har inte tid för småprat, häxa, rör på påkarna". Det lät som att Lya gjorde just det och de två främlingarna marcherade in i stugan. 
 "Vi har fått nyheter om att Fenix har synts till i trakterna" började mannen och den yngre kvinnan i fråga på andar sidan av väggen frös till när hon hörde sitt namn yttras. Det var ingen rädsla i rösten, ingen oro. Den här mannen var inte rädd för henne. Han lät bara trött och irriterad, som om det var en av hans vanliga tråkiga plikter. 
 "Vi tror att hon är ute efter dig, eller snarare den information som hon tror du har. Om du ser henne eller hör något ska du kontakta oss. Är det förstått? Håll henne här tills vi har anlänt". Fenix förstod att Lya snart skulle avslöja henne. Hon hade inte sagt något än men det var antagligen för att hon hade hittat ett kryphål i ordern, fast Fenix hade inte tid för att komma på vad det kryphålet var. Hon behövde ta sig därifrån. Visst skulle hon kunna stanna och slåss, men det var något med hur främlingen hade pratat så nonchalant om henne som gjorde henne osäker. Rädsla var något som hon brukade använda mot sina fiender. Hon visste inte vad hon kunde göra om den rädslan inte fanns.
 "Uppfattat" var det sista Fenix hörde innan hon lämnade dörren på jakt efter en annan utväg. Det måste finnas ett fönster någonstans som hon kunde använda.
Stugan var väldigt liten så det tog inte lång tid innan hon mötte slutet av den smala korridoren, men tur nog möttes hon även av ett fönster som verkade vara stort nog för henne. Försiktigt började hon fippla med den rostiga haken som höll fönstret stängt, men just som när hon trodde att det skulle öppnas kände hon något röra vid hennes hand och hon hoppade förskräckt undan. Tur nog lyckades hon hålla inne det förvånade lätet som ville ta sig ut. 

 Något svart stirrade på henne i mörkret och hon insåg tillslut att det var Lyas korp. 
"Vad vill du fågelskrälle? Är du så sugen på att grillas?" fräste Fenix irriterat men korpen stirrade bara på henne en stund och hoppade sedan ner från fönsterkarmen. Hon följde den med blicken när den började hoppa vidare till en plats vid hennes fötter. Där började den sedan svagt picka med näbben på trägolvet medan Fenix förvirrat kollade på. 
 "Har du tappat vettet eller? Lämna mig ifred jag måste ta mig ut härifrån". Fågeln reagerade inte ens, utan fortsatte bara sitt regelbunda pickande. Fenix insåg plötsligt att någon kanske kunde höra dem såsom de höll på. Pickandet var svagt men fienden befann sig bara en korridor bort. Fågeln kanske försökte singnalera dem om hennes position. Hon höll sig tyst ett tag och lyssnade på ljudet. Det lät inte som en kod och det verkade inte som om det var högt nog för att kunna nå främlingarna och Lya. Då hörde hon det, ett svagt eko efter varje pick på träet. Det lät nästan som...
 "En tunnel...Det är en tunnel ellerhur?" suckade Fenix och pickandet slutade. Hon backade undan en bit innan hon satte sig ner på knä och sökte efter någon slags lucka. Det var väldigt svagt men fyra smala springor rörde sig som i en fyrkant över golvet, och Fenix tog fram en av sina knivar för att sedan trycka ner den i en av dem. Träplattan lyftes bort och under den syntes ett svart hål. Hon mötte korpens blick igen men den lade bara huvudet på sned som för att säga "Vad är problemet människa? Fruktar du mörkret?"
 Med ännu en suck satte hon sig med benen i hålet och önskade tyst att det inte var en lång väg ner. Hon skjöt ifrån med händerna och lät mörkret sluka henne. Strax efter kände hon fast mark under fötterna och hon vände blicken uppåt. Det var för långt upp för att kunna sätta tillbaka plattan över hålet. Främlingarna skulle enkelt kunna hitta hennes flyktväg på det här viset.
 "Tack för den fågelsk-" hon hann inte avsluta sin mening innan fågeln i fråga flög ner i mörkret och landade på hennes axel. Strax efter försvann den enda ljuskällan de hade och Fenix insåg att plattan på något vis hade lagts tillbaka över hålet. Hade Lya satt tillbaka den? Fast det kunde hon inte ha gjort, inte utan att ha berättat för främlingarna. 
 "Har du lurat in mig i en fälla?" Fenix brydde sig inte längre om att den hon pratade med var en fågel. Hon acepterade att alla dessa år i ensamhet tillslut hade fått henne att tappa vettet. 
 Att stå där i mörkret och vänta på att något skulle hända var nog inte den bästa planen, så hon tog fram en armslång trästav som hon bar på ryggen. Korpen följde intresserat hennes rörelser när hon sedan även greppade ett hantag till något som hon bar i bältet. Hantaget satt på något som hade en rund behållare som sedan satt ihop med ett smalt rör. När Fenix sedan tryckte till på handtaget for plötsligt en flamma upp i änden av röret och korpen flög förskräckt undan med ett högt krax. Hon kunde inte låta bli att flina åt fågelns reaktion. Eldpistolen, som hon hade valt att kalla den, var inte direkt något som man såg dagligen. Det var något som hon mindes att hennes far hade lärt henne att bygga. Till pistolen fanns en större behållare som hon bar hängandes i sitt bälte. Där inne fanns en gas som var själva basen till att pistolen skulle fungera. 
 Med en sista suck förde hon trästaven till lågan, och när träet hade fattat eld lättade hon på sitt grepp om handtaget och satte tillbaka pistolen i sitt bälte. Nu när hon hade en ljuskälla kunde hon äntligen se att tunneln rörde sig rakt fram och hon började gå med sin fria hand mot den jordiga väggen. Ett svagt krax och ljudet av vingslag varnade henne om att korpen följde efter henne, och snart satt den svarta fågeln på hennes axel igen.
 "Planerar du att följa efter mig eller?" frågade hon och när korpen drog lite lätt i hennes tjocka lockar kände hon nästan för att le.
 "Vad var det Lya kallade dig nu igen?" Hon mötte fundersamt fågelns svarta ögon och den lade huvudet på sned. "Någonting-nin, ellerhur?" Hon antog att hon var på rätt väg eftersom fågeln gav ifrån sig ett av sina ljusa krax. "Då blir det Nin för tillfället" bestämde Fenix när hon insåg att hon inte skulle minnas det fulla namnet än på ett tag. Hon hade andra saker att tänka på, som den långa mörka tunneln som hon behövda hitta en väg ut från. Fast en sak kunde hon inte låta bli att fundera över. Hon hade inte fått veta vilka främlingarna var. Såklart kunde hon gissa men helt säker kunde hon inte vara. Vem skrämmer dig så, häxa?

_________________________________________________________________________________
Förlåt för att min uppdatering är så himla långsam. Jag har inte riktigt vetat hur jag skulle fortsätta, och ärligt talat visste jag det inte nu heller. Jag är medveten om att mina kapitel kan låta rätt så jäktade. Jag jobbar på det...försöker i alla fall. 
    Planen är att försöka skriva en gång i veckan framöver, men eftersom skolan nu har börjat vet jag inte hur mycket tid jag kommer ha. 

I alla fall, jag vet inte riktigt vem/vilka nästa kapitel ska följa? Vad verkar bäst: Att skriva ett kapitel med bönderna eller ett med Fenix som kapitel 8? Eller kanske lite av båda? 
 Tack för att ni läser den här skiten! Jag uppskattar det verkligen! q(^-^q)
Ps: Jag kommer publicera det här nu men jag kommer även läsa igenom det senare när jag kommer hem. Så jag kommer fixa slarvfel och sådant senare.