1945
"Godnatt min son" mamma pussade min panna innan hon blåste ut olje ljuset som stod på mitt nattygsbord. "'Mamma?" Frågade jag, hon vände sig om och knöt ihop händerna framför magen. "Ja, min son?" Frågade hon och log det där mamma leendet, "kommer något skada mig om ljuset är släckt?" Min blick flög ut genom fönstret för att se så att det inte stod en man med en krok ersätt för sin högra hand, och ögon röda som blod. "Nej min son. Ljuset är det en mamma lämnar kvar för att vaka över sitt barn" hon fixade till en bok som stod snett i min bokhylla. Hon lämnade rummet och stängde noga efter sig, ett mörker lade sig över rummet, ljudet av en litet ur lät, annars var det tyst. Utanför fönster hörde man duvor och ugglor som skrek över natten, annars var det tyst.
Jag låg i flera minuter och stirrade ut på den natt klara himlen, jag älskar att bara sitta och stirra på dem mörka himmelen som var fylld med stjärnor, några som blinkade, några som knappt syntes. Min favorit att kolla på var en stor stark stjärna med en lite mindre bredvid. Efter alla tant Marys sagor om olika äventyr som fanns bakom varje stjärna så drömde jag ofta om att uppleva olika äventyr som, segla över dem sju haven. Klättrar över berg för att rädda en viss djur art med mera.
En svart hyfsat stor skugga avbröt mina tankar genom att flyga förbi, jag som inte riktigt han ta upp vad jag såg gnuggade mig i ögonen, det var säkert en illusion. Men precis när jag hade tänkt lägga mig ner igen. Så flög ett ljust starkt sken förbi, jag satte mig snabbt upp i sängen och vandrade fram till fönstret, jag öppnade det och gick ut på den lilla balkongen som fanns där, jag kollade både ner på marken där Lace låg och sov och sedan upp emot taket. Men inget spår av vad det nu var. Jag suckade och gick tillbaka till mitt rum och lade mig under täcket. Det tog inte lång tid innan jag somnade.
---------------
Den vita labradoren kletade runt sitt saliv över mitt ansikte och skakade glatt på svansen. "Lace, lägg av" mumlade jag och snart var han i sängen och lade sig över mig. "Ja ska gå upp" stönade jag under hans tyngd. Lace har funnits i min familj enda sedan jag föddes, jag fick aldrog något gosedjur jag fick en hund istället. Han är min bästa vän i vått och torrt, förutom Oscar och André såklart.
"Godmorgon" sade Tant Mary och gjorde frukost, pappa satt med tidningen framför näsan och smuttade på sitt kaffe. Mamma fixade säkert tvätten som hon alltid gör. "Här är din lunch" sade Mary och ställde en brun påse på bänken, jag log och slog mig ner vid bordet. Jag smörade en ny bakad macka med smör och lade på ost och marmelad. "Jag måste dra men vi syns ikväll" sade pappa och vek ihop tidningen, han drack färdigt kaffet och satte på sig sin runda hatt. Han klappade mig på huvudet och lämnade sedan rummet. "Tack för maten Mary" sade jag artigt, då jag har lärt mig att man kommer längst med artighet. "Fixa iordning dig Omar, du måste gå snart" sade mamma som kom in till köket.
Jag slängde min väska över axeln och rusade ner för trappan, "glöm inte lunchen!" Ropade mamma och jag skyndade in till köket och sade hejdå till Mary och mamma, jag tog den bruna påsen och lade ner den i väskan. Jag tog den blåa cykeln som egentligen var för stor för mig. Vid skolan stod André och pratade om något med Oscar. "Hej" sade jag och parkerade cykeln vid dem. "Hej" sade dem bada och log emot mig "hallå det hände något jätte konstigt i natt" sade jag och deras ögonbryn åkte upp till hårfästet. "Vadå?" Sade André nyfiken som han var. "Jag kunde inte sova, och helt plötsligt flyger en svart skugga förbi mitt fönster i en väldans fart. Först trodde jag att det var en uggla eller något men efter en stund kom ett ljust gulaktigt litet sken efter." Sade jag och dem gick förvånat bredvid mig emot den bruna stora skolan. "Det kanske var en älva" sade André och blinkade med ögat emot mig. "Det är helt teoretiskt omöjligt att det var" kommenterade Oscar snabbt och vi båda gav han en trött blick. "Vadå, jag tänker logiskt" sade han och höll upp händerna. "Oscar tänk om dem nu finns och du kommet med ditt logik snack. Visste du att en älva dör varje gång du säger att du inte tror på dem" sade jag och han suckade, " ja och det dör en tomte varje gång du säger tack efter någon har sagt prosit. Jag kommer stå vi min åsikt tills någon kommer med bevis" sadelns och jag suckade. "Jaja, men vad tror du att det var om det nu ska vara logiskt tänkande?" Jag gick i tystnad och lyssnade på mina två bästa vänners diskussion.
Jag må bara vara femton år men jag tror fortfarande på vidunder som till exempel älvor. Det är bara något som inte har släppt.
-------
"Så vill ni sova över hos mig?" Mina båda bästisar nickade på huvudet och log mot dem. "Okei men jag kommer vid fem slaget i kväll" sa André med sin brytning. Vi vinkade hejdå åt han innan han bemötte sin äldre syster dom var 21 någonstans där omkring. "Jag följer med dig direkt" sade Oscar och satte sig bak på pakethållaren på min cykel. "Nämen är det inte svartis och fåret?" vi båda vände oss om och fick se Victor stå och flina emot oss med sina efterhängare bakom sig. "Vad vill du?" frågade jag tyket och han höjde på ögonbrynen, "Jasså negern har blivit kaxig" kommenterade han. Jag brydde mig inte specielt mycket om han kallade mig rasistiska ord, jag visste att han var jävligt osäker på sig själv. Men jag visste att Oscar tog väldigt illa upp om man gav en kommentera om hans hår. "Omar vi drar" sade Oscar och jag nickade "Wää fåret är rädd, Bäää" sade dem i kör och jag kände Oscars händer ta ett hårdare grepp om min tröja. "Asså vad i helvete är ditt problem?" jag gick drastiskt av cykeln och vandrade fram med arga steg till dem tre killarna som var säkert två huvuden längre än mig. "Jag stör mig på att vi har låtit negrar få komma in i vårat land, och jag stör mig på dem som umgås med dem." sade han och kollade argt ner på mig. "Oscar du skulle vart så mycket coolare om du hängde med oss istället" sade Albin, "Det är la hans egna val, om han hade velat att umgås med er skulle väl han ha gjort det från början?" jag knöt mina nävar och Victor kollade ner på mig, jag höjde näven och slog till han över käken. "Va i..?" sade han och föll bakåt, jag gick bort emot cykeln igen och trampade iväg hem, "Det här ska då få för" gormade Victor bakom oss. "Tack Omar" viskade Oscar bakom mig. "Varför säger du tack? Han förtjänade det". Väl hemma så var det ingen där. "Mamma och Mary handlar väl" sade jag och hängde upp min rock, vi gick upp till mitt rum och pratade
-----------
{ ???}
Jag skådade dem båda pojkarna när dem gick hem till den ene som hette Omar. "Plingplingelipling"
"Nej ting inte nu" sa jag till den lilla älvan som klagade på att vi var tvungna att åka tillbaka. "Plingeliiplinplingpling!" Jag suckade innan jag kollade på den lilla flygande tjejen framför mig. "Om du lovar att vi åker tillbaka när natten har lagt sig här" sa jag och hon kollade surt på mig. "Plongelipling!" Hon fattar ju inte."Tingeling jag kan inte släppa han! Vi åker tillbaka i natt" sa jag och hoppade från taket upp till ett träd. "Pling,pling" muttrade hon surt bakom mig. "Jag hörde det där" sa jag och hon flög upp bredvid mig. "Äru beredd?" Hon nickade och jag försökte åka så fort det gick utan att någon skulle se mig.
