"Vad vill ni höra innan ni ska sova nu killar?" Tant Mary stod vid bokhyllan och kollade på alla böcker som fanns där. " dem får välja" sade jag och dem nickade. Dem gick fram till bokhyllan och inspekterade böckerna. " Sagan Om Snövit och dem sju dvärgarna" läste André upp och tog ut en ljus blå läderkok med guldiga silvriga krumelurer över.
"Bra val" sade Mary och tog emot boken, hon slog sig ner i gungstolen och slog upp första sidan. Vi lade oss så vi skulle höra och se henne bra.
"Snövit är en ung vacker flicka med läppar röda som rosor, hår svart som ebenholts och hy vit som snö. Hennes styvmor är rikets drottning som själv vill vara den vackraste i landet. Varje dag frågar hon sin magiska spegel: "Spegel, spegel på väggen där - säg, vem som skönast i landet är?" - och så länge spegeln svarar "Ni, min drottning, skönast av alla är" är hon nöjd. Men en dag svarar spegeln att Snövit är vackrast i landet och detta gör drottningen rasande. Hon beordrar en jägare att ta med Snövit ut i skogen för att döda henne. Som bevis på dådet vill hon ha Snövits hjärta i ett skrin.
Jägaren tar med sig Snövit, men väl i skogen ångrar han sig och ber Snövit att fly in i skogen, och när hon gör detta möter hon en grupp djur som visar henne till en liten stuga där hon kan bo. Det visar sig snart att stugan tillhör sju dvärgar som först inte vill ha henne där. När hon berättar vad som kommer att hända med henne om de kör bort henne visar de förbarmande och låter henne stanna. Hon betalar tillbaka genom att städa, laga mat och berätta sagor om prinsen hon älskar.
När jägaren kommer tillbaka till drottningen överlämnar han ett hjärta i skrinet. Drottningen frågar igen sin spegel vem som är vackrast i landet och spegeln svarar att Snövit är vackrast. Drottningen påpekar att Snövit är död och att hon har fått Snövits hjärta som bevis. Spegeln berättar då för drottningen att jägaren gett henne ett hjärta från ett djur och att Snövit fortfarande lever och bor i de sju dvärgarnas hus. Drottningen bestämmer sig för att ta saken i egna händer och gör sig oigenkännlig genom att förtrolla sig till en gammal gumma. Sedan förgiftar hon ett äpple och ger sig av till dvärgarnas hus.
När dvärgarna är på väg till gruvan, kommer drottningen till stugan där Snövit är ensam. Hon knackar snällt på och Snövit vet att hon inte får öppna till någon. Hon öppnar ett fönster och där står drottningen förvandlad till en gammal gumma. Hon räcker fram äpplet. Först tvekar Snövit, men sedan smakar hon och det tar inte lång tid förrän hon faller ihop och somnar in i dödens sömn.
Samtidigt har djuren i skogen varnat dvärgarna om att Snövit är i fara. De jagar då drottningen, som sedan faller nedför ett högt berg och dör. När de hittar Snövit död på golvet, vill de inte begrava henne, utan låter henne ligga i en kista av glas och guld i skogen. Prinsen som hört talas om en prinsessa som sover i en glaskista kommer en dag och kysser Snövit och då vaknar hon till liv igen. Sedan gifter de sig och lever lyckliga i alla sina dagar."
(Sagan är längre egentligen men orkade inte skriva så mycket så jag kortfattade det. Men vi säger att hon läste hela sagan)
"Godnatt killar" sade hon och släckte ljuset. Vi lade oss och sade godnatt till varandra innan vi somnade i en djup sömn.
-------------
När jag försäkrade att dem tre pojkarna sov lirkade jag upp fönstret som jag gjorde för någon dag sedan. Jag flög tyst och försiktigt in i rummet. Jag hamnade vid den svarthåriga killen igen och inspekterade hans vackra profil. Jag visste att deras föräldrar var på något fest med faderns jobb, och att hus pigan tog hand om dem och den stora hunden som sov där nere i hallen. Jag strök min hand över den vackra killens kind men jag fick ingen reaktion.
Jag kände hur det började kickla i näsan, jag försökte att hålla undan nysningen men jag kunde inte. Jag nös till, pojken framför mig ryckte till och mötte min blick. Jag som fick panik skulle precis flyga iväg när han stoppar mig med sin hand om min handled. "Snälla stanna" sade han med din trötta röst.
Jag vände mig om mot han och kollade på han, han satte sig upp i sängen och drog undan täcket. Han gick bort mot byrå med saker på. Han tog tag i en glas burk med papper på och gick fram till mig.
"Jag tror detta är ditt....eller mer din vän men jag ger den till dig" viskade han blygt fram, han sträckte fram burken, jag tog emot den och läste på lappen. Älvstoft.
"Hur visste du att det vart det?" Våra fingrar nuddades löst, men ändå kändes stötarna som for igenom kroppen, antagligen vart det inte bara jag som kände det. Han ryckte till inkorporerades och kollade sedan ner i marken, sedan ryckte han lätt på sina axlar och gick till bokhyllan som stod i rummet. Han tog ut en bok och gav den till mig. "Tant Mary har alltid berättad en historia om en pirat och i den fanns det om älvor. " han pekade på boken, jag ställde ner burken på nattygsbordet och satte mig på hans säng. Jag öppnade boken och skummade igenom den. Jag förstod snabbt att det var berättelsen Mary hade berättat kvällen innan.
Jag slog sedan ihop boken och lade den bredvid burken. "Tja det är ju nästan rätt, men jag fattar fortfarande inte hur du listade ut det" mumlade jag fram.
"Tjaha, jag är väldigt besatt utav sagor och sådant, så jag har väldigt mycket fantasi för min ålder"
