Vem är redo för foscar snusk?
Hah sike ;)
Nej men seriöst då, jag är så jävla trött så jag säger sorry för den dåliga texten :)
Peter hade fört med mig ut till skogen för att visa mig något, jag gick försiktigt bakom honom och följde varje steg han tog. "Här" sade han och lade sig över en träd rot och kollade ner i stammen. Jag lade mig bredvid honom och såg en hord av älvor som hade någon fest. "Det är drottningens födelsedag." Sade han och jag nickade. I mitten va cirkeln älvorna hade skapat dansade- flög- två älvor en guldig vacker älva och en manlig älva i en slags par dans. Efter kanske tio minuter ville Peter visa mig något annat.
Jag följde efter han och vi kom fram till ett vattendrag. Han kollade ut över sjön, jag gjorde detsamma och kollade beundrande på det glittriga vattnet och den stjärnfyllda himlen.
Undra vad mina föräldrar tänker. Genast blev jag nedstämd då mina föräldrar kom som en tanke i mitt huvud. "Vad är det?" Frågade Peter och jag skakade på huvudet. "Inget speciellt" sade jag och pillade löst med mina naglar. "Omar, jag ser att det är nått" "nä jag tänkte bara på hur mina föräldrar borde känna nu" sade jag och han suckade. "Omar" jag avbröt honom och kollade in i hans ögon.
"Snälla Peter. Jag vet att du inte har träffat dina föräldrar på flera år, men jag lämnade faktist bara dem utan ett riktigt hejdå och någon riktigt förklaring," sade jag och drog en hand igenom mitt hår. "Omar, vill du veta hur dem mår?" Frågade han och jag nickade. "Okej. Jag kan visa dig." Sade han och smekte min axel. Han släppte ner älvstoft i vattnet och smart hörde vi något slags val ljud. Snart dök det upp tre varelser ur vattnet. Dem hade tänder som liknade haj tänder, deras hår hade sjögräs inlindat i det och dem såg rätt äckliga ut.
"Omar detta är sjöjungfrun, dem vet allt och dem kan visa dig bad du vill som har hänt eller händer. Fast om dem ska visa måste du han med dig något väldigt dy bart. Jag gav dem älvstoft från mig. Det är din tur" sade han och jag tog upp en lite ask ur fickan. Jag tog upp gaffeln som tillhörde min syster. Som tyvärr dog vid tre års ålder. Jag gav dem till dem och snart visades en bild i vattnet. Människorna på bilden rörde på sig. Det var poliser, släktingar och flera personer till mig, andre och Oscar.
"Snälla säg att ni kan hitta honom" min mammas röst löd igenom luften, "vi gör allt vi kan mám för att hitta din son" sade en av poliserna och jag suckade. "Jag är glad att dem inte tror att vi är döda" sade jag och Peter skrattade till. "Vi kan skicka ett brev till dem och säga att dem inte behöver oroa sig. Älvorna flyger dit brevet till fastlandet. Men alla ni tre ska få skriva ett brev till era föräldrar" sade Peter och jag virade mina armar runt hans hals och kramade hårt om honom. Han virade osäkert hans armar runt min midja och drog mig närmre honom. Jag gosade in mitt huvud mot hans hals och drog in hans doft.
Sjöjungfruarna började fräsa och simmade fort där ifrån. Peter lyfte upp mig i hans knä, jag virade mina armar runt hans midja och drog ifrån kramen.
Vi kollade i vara dras ögon och ett leende bredde ut dig på han läppar. "Du har fina ögon" mumlade jag och han skrattade lite. " du har ett fina ögon." Sade han och smekte löst min kind. Jag log svagt och kände rodnade som tog plats på mina kinder. Han fortsatte att smeka min kind. Han lutade sig långsamt mot mig och jag bet mig svagt i läppen. Jag gjorde det samma och jag kunde känna hans andedräkt puffa mot mina läppar.
Är det nu det händer?
。。。。。
Jag avlastar där bara för att jag kan.
MOHAHAHA
Ni hatar mig nu ....åkej då
Jag såg Clara Henry i förr går. Hon är så litterly me! Träffade även en tjej som är min granne. Vi hatar typ varandra. Och jag ville så bara slå ner henne. Det har vart såhär i typ hela mitt liv 😂
Aja men kommentera och rösta!!
Och glöm inte att läsa min julkalender som ligger ute i min profil.
Nää nu ska jag dra och kolla på Harry Potter🤘🏼
-xoxo
