♚13♚

243 24 2
                                    

Efter maten hade vi alla gått skilda vägar. Eller André stannade kvar med pojkarna som ville spela ett spel med honom. Vad för spel vet jag inte, men det verkade vara från indian stammen iallafall. Omar hade gått ut med Peter för att Peter ville visa han något som fanns här i närheten av huset. Jag själv satt inne i mitt rum och läste en av böckerna som låg på sängen när jag kom hit. Boken jag läste hette Askungen. Det handlade om en flicka som bodde hos sina föräldrar tills en dag då hennes mamma dog i en sjukdom. Hennes pappa gifte om sig med en annan kvinna som hade två andra döttrar. Gabriella och Petronella.
Hennes pappa reste världen runt och en dag när han var ute på en resa hade han dött. Då fick stympades ta över ansvaret över huset samt flickan.
Och så bla bla bla så gick hon på balen och klockan slog tolv och bla bla bla.
Jag suckade och lade ifrån mig boken. Jag kollade istället upp i taket och försökte hitta mitt stjärntecken. "Där!" Sade jag istället för att tänka, "Vad är det som är där?"'frågade en röst i öppningen och där stod André. "Jag hittade mitt stjärntecken bara." Mumlade jag och han skrattade till. "Ska du med ut?" Frågade han och jag skakade på huvudet. "Nej tack" han nickade och gick.

Jag kollade på den slitna klockan som fanns på skrivbordet snett framför sägnen. 11:53.
Snart ska jag va utanför min dörr i väntan på Felix. Jag borstade snabbt mina tänder då jag inte ville lukta mat i munnen om han nu skulle kyssa mig. Men det kan jag väl bara drömma om.
Prick klockan tolv stod jag utanför rummet och väntade på han. Han kom gåendes i korridoren och ett retsamt flin lades på hans läppar.
Dem läpparna som jag vill kyssa så jävla mycket.
"Så du står här endå" sade han retligt och korsade armarna över bröstet och lutade vikten på ena höften. Jag svalde nervöst och han skrattade till. "Men då säger jag väl välkommen till mitt place"mosade han och låste upp sitt rum. Jag följde efter han in och inspekterade rummet. Det vart ett typiskt koll rum. Ett klick hördes och jag vände mig frågandes om mot Felix som hängde nyckeln runt halsen igen. "Låste du precis?" Frågade jag och han log sliskigt innan han nickade. Han rörde sig långsamt mot mig innan han bet sig i läppen. "Vi vill ju inte bli påkomna mitt i" mumlade han och smekte sina händer över mina höftben.

Jävla kille

Peter Pan Where stories live. Discover now