"Hur mår du Omar? Du ser lite blek ut" sa Oscar och smekte min arm. "Jag mår bra" fick jag fram som ett mummel och kollade ut igenom fönstret. "Vi ser att det är något. Var det över vad jag sa igår?" Frågade Oscar med skuld i rösten. "Va? Nej! Det är inte det. Det hände bara något inatt...tror jag" sa jag och kollade upp mot himlen innan jag gick och satte mig på min säng. Jag knäppte händerna i knät och pillade lite på mitt nagelband. "Vad var det som hände inatt?" André kollade nyfiket på mig. Jag lade mig på rygg och suckade lite. "Det var när vi hade somnat. Jag vet inte om det var ännu en dröm men iallafall. Jag vaknade av att något smekte min kind. Eller någon smekte min kind. Och när jag öppnade ögonen så såg jag in i en pojkes ögon. Han hade ett par blåa ögon som hade samma färg som havet, Det såg ut som att han hade en egen stjärnhimmel i sina ögon. " sade jag drömmandes och märkte inte ens att jag började svamla bort i mina ord. Jag satte mig upp och mötte mina vänners blickar. "Men han försvann fort ut igenom fönstret och sedan var han borta. " fortsatte jag och tänkte tillbaka på killens ögon. Dem var så vackra. Jag skulle kunna kolla i dem hela dagarna ut.
"Hur såg han ut? Det kunde vart en tjuv Omar" Oscar röst väckte mig från mina dagdrömmar och jag mötte hans blick igen. "Han hade ljus brunt hår, blåa ögon och ett väl markerat ansikte. Men Oscar jag tror inte han var en tjuv han såg för snäll ut" sa jag och kollade allvarligt på han, han kollade med samma blick tillbaka på mig, vi blev avbrutna av Andrés röst .
"Omar ....inte för att skrämma dig eller så men när jag skulle på toaletten inatt så vart fönstret öppet, så jag stängde det för att jag trodde att Tant Mary öppnade när vi hade somnat." Andrés ord gjorde så mitt hjärta hoppade över några slag. Jag vet inte om det vart över rädsla eller lycka. Oscar höjde sina ögonbryn (och det såg ut som om dem satt vid hårfästet nästan) och kollade chockat på André.
Jag ställde mig fort upp och öppnade dörren ut till korridoren och joggade fort ner för trappan.
Jag halkade in i köket och såg tant Mary vid spisen och laga frukost."Oj oj oj är var det bråttom." Skrockade min fader fram och vände blad i tidningen. "Tant Mary? Öppnade du mitt fönster i natt när vi hade somnat?" Frågade jag ivrigt henne och en rynka bildades mellan hennes ögonbryn i det skrynkliga ansiktet. "Varför skulle jag ha gjort det?" Sa hon förvånat och möttes pappas blick innan hon kollade på mig. Jag sprang fort upp till mitt rum igen, "Hon hade inte öppnat det" sade jag andfått till dem två killarna med förvånade miner som ändrades till snopna.
"Men...?" Stammade André fram och pekade på fönstret och kollade på oss med en otydlig blick. Jag gick raskt fram till fönstret och öppnade det. Jag gick ut på den lilla balkongen och kollade upp mot taket för att se om det fanns något till exempel som ett rep eller något annat. Men allt såg vanligt ut. Jag kollade ner och såg Lace ligga i sitt hund hus och sova tungt. Men allt såg fortfarande normalt ut. Jag suckade och vände mig mot fönstret som hade råkat stängas igen av antagligen vinden. Då märkte jag något glittrade på fönster brädan.
Jag gick fram till karmen och drog med fingret över det. På mitt finger hamnade guldigt pulver. Jag vinkade med handen till André och Oscar som fort skyndade sig fram och slant igenom en lite glipa av fönster dörren. Jag visade dem mitt finger och dem båda drog i hop ögonbrynen. Dem drog sina fingrar över fönster karmen och det hamnade på deras fingrar med, Oscar luktade på det och kollade med en konstig min på sitt finger som var dränkt i guld. "Det luktar.....tropiskt" sa han och sniffade på det igen. "Hur vet du hur tropiskt luktar?" Sade André och han ryckte på axlarna. "Min bror är resande. När han hade vart på en ö som hette Madagaskar så hade han tagit hem ett små minne där ifrån och det luktar likadant nästan. "
"Men vad är det för något?" Frågade André oss båda och jag inspekterade det noga. Då kom jag att tänka på berättelsen om Kapten Krok. Mary sade att Tingeling och resten av alla älvor var födda med ett guldigt pulver som hette stoft som skulle göra så dem flög. Men Peter Pan behövde aldrig det. För han var annorlunda.
