☯7☯

236 30 7
                                    

"Vänta lite" Oscar började sjunka ner till marken, tills han stod med båda sina bara fötter på mitt parkettgolv.
"Landet ingenstans, hur ska vi komma dit har du tänkt?"
Peter sjönk ner till marken och ledde fram Oscar till fönstret,Både jag och André sjönk och följde efter.

"Vi ska flyga såklart."
Han pekade ut mot himlen som vart full av stjärnor som lös."
"vart ligger det då?"
"Man tar andra stjärnan till höger och sedan raktfram till morgondagen" han pekade på stjärnan som lös starkas och dess broder som vart höger om den.
Oscar bet lite i sina naglar och log sedan mot oss.
" vi kör" sade hans och packade ihop sina grejer. "Va?" Sade André och kollade på Oscar.

"Vi åker" han stängde ihop sin väska och drog på sig sin jacka. "Är du säker?" Frågade jag försiktigt, han suckade och gick fram till mig. Han lade sin ena han på min axel och kollade mig djup i ögonen.

"Omar lyssna, för allt ni har gjort mot mig så gör jag detta mot er. Ni förkänar detta" jag log och kände en tår lämna mitt öga. Han drog in mig i en kram och pussad min panna.

Jag packade lite av mina grejor i en väska som jag slängde upp på ryggen. André hade slängt upp sin ryggsäck samt Oscar med.

"Är ni beredda?" Vi nickade och han lyfte upp mot taket. Jag lade lappen på min bäddade säng och lyfte också mot taket. Först åkte André ut ur fönster upp mot himlen, sedan Oscar och sist jag. Jag tvekade lite när jag var vid fönster. "Vi gör detta tillsammans" Peter höll ut sin hand som jag tog och kramade om. Vi flög ut ur fönstret och en pirrande känsla fyllde mig.

Detta var så befriande. Vi åkte lite över staden och såg en klunga med män som stod och snackade om något vetenskapligt. Vi flög förbi dem.

"Hej!"
"Ha en bra kväll herrn"
"Hejdå"
"Tackar" jag nappade tag om ena mannens hatt och satte den på huvudet. Jag kollade över axeln och såg hur dem kollade sig förvirrat omkring.

Jag skrattade åt synen tills jag vände blicken framåt då mitt hjärta hoppade till. En stor tegel skorsten tonade upp sig framför mig och jag var nära att krocka i den om inte Peter skulle tagit tag om min arm.

"Håll blicken framåt om du vill komma fram" han log sött mot mig. Jag rodnade lite och vi flög ikapp Oscar och André.

Han ger mig en varm kännsla i kroppen.

Peter Pan Where stories live. Discover now