Jag drog mitt täcke över mina ben och lutade mig mot mina kuddar.
"Vem är du?"Frågan slank ur min mun, pojken vände sig och log brett mot mig.
"Du kan kalla mig Peter. Peter Pan"
Han gick fram till min säng och greppade tag om min sänggavel. Han inspekterade mig lite innan han ryckte till.
"Följ med mig!" Sade han helt plötsligt med en glimt i ögat om hopp.
"Vart?" Frågade jag och lade huvudet lite lätt på sne.
"Till landet ingenstans såklart!" Tingeling började plinga hysteriskt och flög fram till mig. Hon drog bort mitt täcke och tog tag i mitt finger. För att vara så lite var hon väldigt stark. När jag sedan stod uppe på fötter gick Peter fram till mig. "Snälla, jag har lovat pojkarna där hemma en till pappa, och jag bryter inte mina löften. " han greppade tag om mina händer och kollad enig djupt in i ögonen. Jag kände lite medlidsamhet att han hade lovat något till ett par pojkar som förväntar sig att han fixar det. " jag kan inte bara lämna allt." Sade jag och kollade ner i marken.
"Snälla" han lade sin hand över min högra kind försiktigt. Hans beröring gav mig en stöt som gick egenom,hela kroppen. En stöt som värmde upp hela mig och så gjorde att fjärilarna i magen startade kaos.
"Men Oscar och André då?"
" ta med dig dem"
"Mamma och pappa?" Hans leende dog ut och han kollade ner i min matta. "Jag vet inte hur det är med föräldrar" mumlade han, jag suckade tyst och lade kitt finger under hans haka. "Peter..föräldrar är dem som älskar dig mest över hela världen! Och jag vet att du också har några där ute. " sade jag och strök hans kind.
"Tror du det?" Jag nickade och kollade i hans havsblåa ögon. "Jag följer med dig , men jag kan inte stanna föralltid" sade jag och han sken upp. Jag gick över till Andrés säng och skakade om honom försiktigt. "André vakna vi ska på äventyr" han gnydde lite och vände sig om. "Va? Vart?" Han gnuggade sig i ögonen och kollade på mig med en trött blick. "Till landetingenstans" han suckade och slog ner huvudet i kudden igen. "Omar sov, det där var inget roligt skämt." Mumlade Oscar som också hade vaknat.
"Vem sa att det var ett skämt." Sade,Peter och dem båda satte sig spikrakt upp i sängen. " killar detta är Peter. Peter Pan och hans älva Tingeling" Tingeling flög fram från taklampan kom väldigt nära Oscar näsa. "Vvv- om-Omar V-vaaa är d-etta?" Frågade Oscar med blicken på älvan som lekte med hans
hår.
"Inte en dröm iallafall." Sade jag och drog på mig ett par andra kläder.
"Vad menar du?" Sade André och drog även på dig sina kläder.
"Ni följer med" sade jag och mötte Peters blick som var redan på mig. "Hur exakt ska vi komma dit?" Sade Oscar som hade dragit på sig sina jeans och ett skärp. "Flyga såklart" "flyga?" Hostade André och drog en hand igenom sitt morgon ruffs.
"Ni har ju hört berättelsen han kan flyga" suckade jag och ställde mig nära Peter. Han log sort och tog upp en liten siden påse. "Vad för vi ut av att följa med ?" Frågade Oscar som hade dragit på sig en tjocktröja. "Äventyr, spänning och kanske kärlek, vem vet" sade Peter och log.
"Men är ni säkra?" Han kollade osäkert på oss och stoppade ner handen i påsen. Jag nickade fientiskt och log stort. "Jag vet inte" "bra" han strödde guldigt stoft över oss. "Tänk på glada tankar på så svävar ni. " han log. "Såhär" han lyftet helt plötsligt från marken och åkte upp till taket. Oscar och André hade ögon stora som tefat när dem såg att han höjdes till luften. Jag började tänka på något glatt som alla goda stunder med min familj. Sakta kände jag hur marken försvann under mina fötter och jag började lyfta till taket.
Jag kollade ner och såg Oscar och André kolla storögt på mig. "O-Omar du fl-flyger" stammade Oscar fram och pekade på den flygande jag.
Jag hade flugit upp i Peters höjd, han log gulligt mot mig och kollade sedan ner på mina två kompisar som kollade storögt mot oss. " kom igen tänk på något som gör er lyckliga" direkt stängde André sina ögon och snart såg jag hur han började sväva upp mot mig och Peter. "Oscar?" Sade jag och frågande då han fortfarande stod osäker på mitt golv. "Asså jag vet inte! Detta är inte ens logiskt! Tänk om jag bara drömmer och sedan vaknar oc-" "Oscar" han mötte min blick, "Glöm vad som är logiskt och inte logisk, låt bara tankarna flöda och ta över nuet" mesans jag sade mina ord till pojken nedanför mig så såg jag i hand ögon hur han bara släppte allt och slappnade av. Han nickade och stängde sedan sina ögon. Snart såg vi hur han kom närmre oss och snart var vi alla i luften.
"Så ska vi dra?"
Alla stannade upp i sina rörelser och kollade på Peter. "Dra vart?" Sade André osäkert, Oscars blick flackade mellan mig och Peter.
"Till landet ingenstans"
~~~~~~~~~~~~
Det känns som om dem aldrig kommer åka iväg😂 men aja ett nytt kapitel iallafall
