Only you❤️ O.E

Du räddade mig

Lyssna på: Sombody that I used to know med Gavin  Mikhail💗
Sofies perspektiv:
Resten av skoldagen hade varit skit. Några timmar efter att Oscar gått till sin skola kom Denise med fler vänner än vanligt och tryckte mig mot ett skåp. Men det var inte det som oroade mig utan det var kniven som hon höll i... Hon bad två killar att hålla fast mig och det gjorde dom också. Sedan lyfte hon upp min tröja (misstolka inte) och skrev någonting med kniven. Jag försökte lista ut vad det var hon skrev. Och det gjorde jag också när jag kände att hon skrev "RA" i slutet så fattade jag att hon hade skrivit "HORA" och när hon skrivit klart så sa hon.
- Detta kan göra ont, skrik om du vill... Denise skrattade hånfullt och drog ett jack jag över hela magen. Det gjorde så ont att jag la mig ner på golvet och skrek. Som tur var var skoldagen precis slut. Och jag och Oscar hade bestämt att vi skulle träffas efter skolan. Vi hade bestämt oss för att vi skulle träffas vid mitt skåp.
Så där satt jag nu skrikgråtandes (stav) och alla bara gick förbi. Jag bara väntade på att Oscar skulle komma, så att jag för en gångs skull skulle kunna känna mig trygg.

Oscars perspektiv:
När jag kom till Sofies skola så hörde jag någon som satt och skrikgråter. Då tänkte jag. Det får inte vara Sofie, så jag sprang mot Sofies skåp och gråten blev allt högre och högre ju närmre jag kom.
När jag kom till korridoren som Sofies skåp var i så såg jag Sofie sitta där och hålla sig för magen, och skrikgråter. Då fick jag panik och sprang fram det fortaste jag kunde.
- Sofie vad har hänt?! Snälla berätta!
När jag sa det så svarade hon inte utan hon bara flyttade på händerna och lyfte på tröjan. Och då såg jag ett jack som gick över hela magen. Då började även jag gråta, för den jävulen som gjorde det mot henne ska jag fan kasta ner i en vulkan som har utbrott. Då sa jag med gråten i halsen.
- Vem har gjort det här?!
Nu svarade hon och hon sa.
- D-de-eni-is... Direkt efter att hon sagt det så gav hon av sig ett öronbedövande skrik av smärta.
Då drog jag upp henne i en lös kram för att inte trycka på "såret" för mycket och sa.
- Fan vad jag hatar den där tjejen!
Vi bestämde oss för att gå hem till mig för att rengöra såren och lägga om dom. Sofie hade gått och gråtit hela vägen och det tog kol på mig. Jag fattar inte hur någon så jävulsk människa kan få en sån fin att må så dåligt som hon faktiskt gör. När vi kommit fram till mitt hus så gick vi upp för trappan och in på toaletten. Hon satte sig på toalettstolen och sa:
- Ska jag ta av mig tröjan? Det kanske blir lättare för dig? (Misstolka inte)
- Du kan göra det om du vill men jag tror inte det behövs. Sa jag snällt tillbaka eftersom hon kanske inte visa sin kropp inför andra.
- Det är ok det blir lättare för dig.
Efter hon sagt det så tog hon av sig tröjan och jag blossade hennes smala kropp, men jag sa inget utan började istället tvätta såret. Efter att jag tvättat rent såret så sa hon.
- Du räddade mig. Hade inte du funnits hade jag förmodligen inte funnits idag, du ska tacka dig själv.
- Jag gör vad som helst för dig. Sa jag och gav henne en kyss i pannan.

Jag har bestämt mig för en sak, jag ska göra som alla andra wattpadare  (vet inte vad dom kallas men ni fattar nog😂) så jag säger att vi ska få tre röster på detta kapitlet för att få ett nytt. Så ser vi om det funkar💗