Only you❤️ O.E

Nej Oscar!

Sofies perspektiv:
Från: Okänd
Kl: 10.30
Se till att Oscar är nära till hands. Jag ÄR nära😏 //Denise

Jag blev rädd och väckte Oscar. (Ja jag sov över hos Oscar igår) Han gav ifrån sig ett pipande ljud och började vrida på sig. Sedan sa jag.
- Oscar. Du måste vakna.
Jag kände hur underläppen började darra och sedan kom den första tåren. Oscar öppnade långsamt ögonen, men flög upp när han såg att jag grät.
- Sofie?! Frågade han oroligt
- Jag är rädd... Sa du och nu brast jag ut i gråt.
- För vad?... Frågade han
- Smset jag just fick... Sa jag och drog mig ur Oscars grepp för att hämta mobilen.
Oscar läste Smset och såg skräckslaget på mig. Men det var inte det som skrämde mig mest, utan det som skrämde mig var när någon hysteriskt började rycka i ytterdörren.
- OSCAR! VAD ÄR DET SOM HÄNDER?! Skrek jag hysteriskt
- Jag vet inte, men vi går ner och kollar. Sa han och försökte låta lugn men han lät precis lika rädd som jag.
- O-Okej... Sa jag fast mycket skeptiskt.
När vi kom ner kikade Oscar ut genom det lilla kikhålet han hade på dörren och viskade
- Det är Denise.
- Men hur ska vi göra nu då? Viskade jag skräckslagen och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.
- Vi öppnar och frågar vad fan hon vill oss. Ok? Viskade han
- Ok... Svarade jag väldigt tyst.
Oscar öppnade dörren och skrek
- Vad fan vill du oss?!
- Jag vill åt Sofie så att hon kan dö!
- Du säger fan inte sådär om Sofie! Han var verkligen rasande
- Vem hindrar mig? Sa hon och skrattade
Men då fick Oscar nog och gav henne en ordentlig örfil.
- Oscar, snälla sluta! Skrek jag i hopp om att Denise inte skulle göra nåt tillbaka
- Det där ska du få ångra att du nyss gjorde. Väste Denise och sparkade honom hårt i magen. Oscar kved till och höll sig för magen men var snabbt uppe igen och gav Denise ännu en örfil. Men då sparkade Denise honom hårt i magen, sedan gav hon honom en riktigt hörd käftsmäll, sedan sparkade hon honom i magen igen och då vet han sig och la sig ner på marken och kippade efter luft.
- Nej Oscar! Skrek jag och sprang till honom och satte mig på huk för att lättare kunna hjälpa honom.
- Nästa gång kommer du inte undan. Sa Denise och flinade.
Sedan sa jag till Oscar
- Oscar vänd dig om så jag ser hur skadad du blev. Men istället för att göra som jag sa så kved han
- Det. Gör. Så. Ont.
- Jag vet det, men jag vill bara hjälpa dig.
Då vände han sig långsamt om och då fick jag en chock.

Dun dun dun, nu börjar det hända grejer😏
Ni som läser min novell I❤️U och jag skulle älska er ännu mer om ni kommenterade vad ni tyckte om detta kapitlet. Nästa del kommer ut så snart som möjligt❤️