Oscars perspektiv:
Jag vaknade av alarmet ringde, så jag slängde armen över sängen på min telefon för att försöka få tyst på den men det funkade inte, så jag fick sträcka mig över sängen och stänga av alarmet sedan så tog jag på mig kläder. Jag satte på mig ett par svarta jeans med hål på båda knäna, och en svart-röd-rutig skjorta. Sedan begav jag mig till köket för att äta frukost. Under frukosten så tänkte jag inte på någonting annat än Sofie, jag undrar vad hon gjorde, ska jag kanske fråga om hon vill ha skjuts till skolan? Ja, det gör jag.
"Tuuuuut" "Tuuuuut"
Sofies perspektiv:
Precis när jag skulle gå ner och äta frukost så började min telefon ringa.
(S=Sofie. O=Oscar)
S. A hallå det är Sofie.
O. Tja Sofie det är Oscar!
S. Åh, hej Oscar!
O. Jo jag bara undra om du ville ha skjuts till skolan idag?
S. Ja gärna!
O. Bra, jag hämtar dig vid åtta fem i åtta. Ok?
S. Det blir jättebra! Hejdå!
O. Hejdå!
"Piiip"
Sedan gick jag ner och åt frukost. Jag åt en macka med fil och en kopp te. När jag ätit upp så gick jag upp till badrummet för att borsta hår och tänder. Och när jag såg min egen spegelbild, så fnös jag åt hur jag såg ut i håret. Det såg bokstavligen ut som om ett bombnedslag hade slätt ner i mitt hår. Men när jag fått ut det så såg det någorlunda bra ut, visst jag var fortfarande ful jag ser ut som en blob-fisk (stav) i ansiktet, så jag fattade inte hur Oscar kunde gilla mig. Fast det kanske han inte gjorde han kanske bara bedrar mig för att hela skolan sedan ska skratta ut mig... Nej Sofie inte tänk så Oscar gillar dig. Efter dessa hemska tankar så borstade jag tänderna. Efter jag borstat tänderna så gick jag och sminkade mig lite lätt. Jag använde bara foundation, concealer, puder, mascara, eyeliner och nåt på läpparna. Sedan kollade jag på klockan. Den var tio i åtta, så det var lagom att gå ut nu.
Ca 5 min senare:
Efter cirka fem minuter så hör jag att en moped kör in på gatan, jag ler när jag ser att det är Oscar. Han stannar framför mig och tar av sig hjälmen och ger den till mig.
- Men ska inte du ha en hjälm? Frågade jag
- Ähh, jag klarar mig, du e viktigare.
- Tack!
Precis när jag ska ta på mig hjälmen så lyfter Oscar upp min haka och kysser mig mjukt på läpparna.
- Jag älskar dig.... Viskade han mot mina läppar.
- Jag älskar dig också viskade jag tillbaka.
Sedan satte jag på mig hjälmen och satte mig bakom Oscar. Jag kramade om honom så hårt att jag kunde känna hans magmuskler, sedan så sa han.
- Du, jag ska köra försiktigt, haha!
- Haha, ok! Skrattade jag och släppte taget lite.
Ca fem minuter senare så var vi framme vid skolan. Så jag gick av mopeden, men mitt knäppe på hjälmen krånglade så jag sa...
- Oscar?
- Aa?
- Kan du hjälpa mig att få av denhär, haha!
- Haha, ok. Så!
- Tack! Sa jag och vi gick åt olika håll för vi gick inte i samma klass.
Men innan jag han gå in så såg jag dom personerna jag allra minst ville se Denise och hennes gäng.
- Ha, vem snackade du me? Frågade Denise spydigt
- Eh j-ja-ag prata-ade med O-Oscar... Stammade jag fram.
- Pfft du tror verkligen att han vill ha dig.
- Ja! Skrek jag fram
- Vet du vad. Det gör han inte! Skrek Denise.
Med det sagt så kom slaget, jag skrek till.
- Käften! Skrek Denise
Efter det så kom ett slag till så kollade jag om Oscar hade kommit in än. Men som tur var så hade han stannat och pratat klart med sin kompisar så jag kallade på honom
- OSCAR!!!
Oscars perspektiv:
Jag hörde att någon ropade mitt namn, och rösten kände jag väl igen. Det var Sofie. Så jag kollade åt hennes håll och såg det jag allra minst ville se, Sofie stod med Denise och alla andra i hennes gäng runt sig och dom slog henne. Sedan så skrek hon.
- RÄDDA MIG!
Och efter det så sprang jag det fortaste jag kunde, för att hinna rädda henne när jag kommit halvvägs så ramlade hon ihop och Denise flinade nöjt.Wow detta måste vara det ända kapitlet som jag blev nöjd med. Och jag vill bara säga att ni som läser min novell I❤️U.
ESTÁS LEYENDO
Only you❤️ O.E
FanficSofie är en tjej på 17 år som har varit mobbad i stort sätt hela hennes liv. Men sedan hon började på gymnasiet har allt bara blivit mycket värre. När hon gick på lågstadiet och mellanstadiet så blev hon ignorerad av alla och inputtad i skåp. Men nu...