You changed my life

I Love her.

~Taemin's perspektiv~

-TAEMIN! Vad är det som är så svårt att sätta de här stegen?! Du kan ju dem sen innan varför kan du inte de nu? Skrek Onew, han var förbannad på mig. 

-Chilla Onew. Taemin kanske har en dålig dag, vi alla har haft en sån dag så sluta skrik på Taemin nu. Sa Key. Jag blev lättad när Key sa det, för Key har alltid varit en som förstår och alltid lyssnar på en. 

-Förlåt, jag bara tänkte på en person.. Sa jag tyst, men tillräckligt högt för att de andra skulle höra. Onew hade lugnat ner sig och nu kollade han med en medlidande min.

-Du, förlåt för att jag skrek på dig. Sa han med ett halvt leende, -vem tänker lilla Taemin på? Fortsatte Onew samtidigt han vickade på ögonbrynen. Jag började rodna så jag kollade fort ner i golvet, men de hann se att jag rodnade.

-Så, ut med språket! Vem gillar du? Frågade de alla fyra i mun på varandra uppspelt. -Ehm.. Jag typ gillar Amy.. Hon har något som jag aldrig känt förut. Ingen annan tjej har haft den här påverkan på mig förut. Sa jag och försökte undvika deras blickar.

-Nämen grattis mannen! Det förvånar oss inte för man har sett att ni har något speciellt i era blickar. Vi har till och med slagit vad om hur lång tid det kommer att ta för er att bli tillsammans. sa Jonghyun och jag började rodna ännu mer, om det äns var möjligt. -Men bjud ut henne! Sa Minho och Key samtidigt. -Men tänk om hon inte gillar mig? Frågade jag osäkert. -Hon kommer säga "Ja" man ser att ni båda gillar varandra, för ni kan kolla på varandra och sen när någon av er märker det börjar båda ni två rodna. Förklarade Key som om det vore självklart. 

Efter ett tag började vi dansa igen och nu kunde jag fokusera mycket bättre. När vi dansat klart gick vi och packade ihop våra saker och satte oss i bilen så vi kunde åka hem.

Jag låste upp dörren och alla gick in.

-HALLÅ? Skrek Onew men han fick inget svar. Jag, Key, Jonghyun, Minho gick till vardagsrummet, vi slängde ner oss i soffan och satte på tv:n.

~Onew's perspektiv~

-HALLÅ? Skrek jag igenom huset men jag fick inget svar. Jag gick till Amy's rum. Jag knackade försiktigt på den vita släta träddörren. Jag hörde ett mummel så jag gick försiktigt in i det stora stilrena rummet. Där såg jag henne, helt förstörd i hennes säng med massa tårar.  Jag och Amy var bästisar. Vi klickade direkt liksom.

**********************

Kort kapitel. Men detta kapitlet var jätte jätte långt och sen när jag publicera det försvann det så jag la bara till en liten bit för jag orkar inte skriva ett nytt, men ett nytt kapitel kommer snart. Dock vet jag inte om den kommer ut idag eller imorgon. Men i helgen kommer inget kapitel för jag ska till min farmor och farfar på landet, så då kommer jag inte kunna ha någon täckning.

Kramiz! // Isabella💕