Sms//O.m

1.4

Alyssas perspektiv

Han hade ringt mig ett antal gånger efter de att jag la på. Men jag hade helt enkelt ingen ork till att svara. Jag hade skrivit ett kort sms om att jag inte kunde prata och förstående som han var hade han snällt svarat att ringa när jag lugnat ner mig. Vilket jag hade gjort. Dock pratade vi inte mer om min pappa, men det var ändå skönt att ha någon att prata med.

"Alyssa de är mat." Mammas röst nådde mina öron och jag suckade medans jag med släpande steg tog mig ner mot köket.
Jag lassade på två köttbullar och en potatis.

"Du måste äta mer" sa mamma med ett leende, eller leende och leende. De såg mer ut som en plågad grimas.

"Jag äter det min mage kräver." Svarade jag och gav henne en sur blick. Jag visste att jag bara gjorde det värre för henne, men jag kunde inte bry mig mindre.

Vi åt i tystnad, ingen bekväm tystnad, mer en stel tystnad. Det var konstigt egentligen, att det kunde bli stelt mellan mor och dotter.
Jag hann inte fundera mer på det då mamma avbröt mina tankar.

"De är begravning på söndag", hon kollade försiktigt upp på mig. Jag som precis skulle stoppa in andra halvan av min köttbulle kände mig plötsligt väldigt mätt. Jag la äcklat ner gaffeln på tallriken igen och sköt den ifrån mig.

"Du ska väll komma?" Jag nickade kort. Jag skulle gå, inte för att jag ville. Men för hans skull.

"Ska du hålla tal?" Jag suckade över hur många frågor hon hade, men skakade ändå snällt på huvudet.

"Men-" jag avbröt henne. "Jag ska sjunga" jag reste mig och plockade undan min tallrik innan jag släpade mig in på mitt rum igen.

37 stjärnor.