(Sätt på Cashing Scars -Snow patrol för mer inlevelse)
Mina lungor skrek efter luft och hulkande ljud lämnade min mun men trots det fortsatte jag springa.
Regnet som öste ner från himlen gjorde det svårt att avgöra om det var tårar eller regn som rann ner för mina kinder. Antagligen både och.
Fötterna värkte då jag sprang barfota över den regnvåta asfalten och mina tår hade tappat känseln för länge sedan. Mina hälar var uppskrapade men smärtan i inifrån fick all smärta utifrån att glömmas.
När jag äntligen nått mitt mål stannade jag andfått upp. Med skakiga armar hävde jag mig upp på bro räcket och den jättelika forsen under mig brusade öronbedövande. Om några sekunder skulle jag ligga där nere. Jag skulle slippa alla tårar och all den smärta som jag bar.
"Vi ses snart mamma och Pappa", var de sex sista orden jag sa innan jag tog steget ut för att möta döden. Sedan gick allt i dubbelhastighet, tills min kropp hårt slog mot den brusande forsen och panikslaget försökte jag simma upp mot ytan. Sedan blev allt svart.
Smärta, smärta och smärta. Sedan försvann allting, först känseln, sedan hörseln och sist smärtan som sakta men säkert tynade bort.
-
Detta var slutet på denna novell inte så nöjd, meeen jag har en tvåa på gång. Vad säger ni?❤️
YOU ARE READING
Sms//O.m
FanfictionOBS. En av de första böckerna jag skrev, så inga höga förväntningar. Skulle rekommendera att läsa någon av mina nyare böcker. FÄRDIGSKRIVEN 2015 Att ett sms kunde förändra så mycket trodde jag aldrig.
