Sms//O.m

2.0

Den natten låg jag uppe långt in på småtimmarna med huvudet fullt av tankar. Det mesta som cirkulerade runt i mitt huvud var Oscar, eller ska jag kalla honom Ogge? Jag var så förvirrad.

"Ni skulle passa tillsammans", hade den söta svarthåriga tjejen sagt. Gjorde vi det? Passade vi tillsammans? Jag och Ogge, Ogge och jag? Såklart gillade jag honom, men inte mer som en vän, eller?
Visst, jag älskade hans blåa ögon och hans perfekta ansiktsdrag. Och hans skratt, de var det vackraste jag någonsin hört.

Men var jag kär? Det kunde jag väll inte vara? Jag hade bara träffat honom ett fåtal gånger.

Hur jag än vände och vred på det så fick jag inga svar.

Jag suckade frustrerat och drack lite ur vattnet jag tidigare på kvällen fyllt på, innan jag vred på mig och knep igen ögonen i ett försök att få lite sömn, men det var bokstavligen omöjligt att somna.
Den konstiga känslan som spökade runt i min kropp drev mig till vansinne så jag ställde mig upp och lät kylan omsluta min kropp medan jag tassade iväg mot min garderob och drog på mig ett par mjukisbyxor samt en kofta.
Mobilen stoppade jag i fickan innan jag tassade ner för trappan och ut i nattens kyla.
Mina armar knottrade sig och jag drog koftan tätare runt om mig.
"Bara en liten promenad", mumlade jag för mig själv och började ta mig fram bland alla snöhögar som blockerade min väg.

En "liten" promenad blev det inte, istället var jag ute i flera timmar och snart kunde jag skymta solens första strålar. Även små snöflingor dinglade ner från ovan och jag bestämde mig för att gå tillbaka hem.

Plötsligt gick jag in i något, eller rättare sagt någon. Jag kollade upp och framför mig stod han.

Ogge.

-
-
Måste bara säga så att ni inte blir förvirrade. Oscar har alltid varit Ogge, alltså Oscar Molander, inte Oscar Enestad. Så jag har alltid skrivit om samma Oscar hela tiden och kommer från och med nu skriva Ogge.
Kram